Parul Sharma, ny chef för svenska Greenpeace och skribent för Sydasien, har skrivit en bok om globala produktionskedjor och brott mot mänskliga rättigheter inom dessa. Missförhållanden vad gäller arbetsvillkor bland fabriksarbetare i låginkomstländer är ett uttjatat ämne. Ändå händer ingenting.
Sharma har i sin roll som MR-observatör rest runt i stora delar av världen och inspekterat arbetsförhållanden och miljöpåverkan. Hon menar i sin nya bok att modernt slaveri förekommer i alla låginkomstländer där våra fabriker är belagda på den globala marknaden.
Till exempel fastnar migrantarbetare från Bangladesh och Nepal i fabriker i Sydostasien, då de blir skuldsatta av arbetsförmedlare, tvingas jobba omänskliga skift och får sina pass beslagtagna.
På Bok- och biblioteksmässan i Göteborg diskuterade Sharma boken på ett seminarium tillsammans med Pauline Göthberg, nationell samordnare för hållbar utveckling inom offentlig upphandling, och Maja Aase från Union to Union. I fokus för diskussionen stod den svenska offentliga förvaltningen och deras roll i produktionskedjan.
I debatten kring överkonsumtion och etisk konsumtion diskuteras oftast individers roll och därmed läggs ansvaret över på dem att göra ”rätt” val. Sharma menade att den individuella konsumtionsmakten alltid kommer att vara liten så länge transparensen inom industrin inte blir större.
Vägen mellan fabriksarbetare i Bangladesh och konsument i Sverige är lång och har för många mellanhänder för att individen ska kunna kontrollera dem.
Under seminariet diskuterades istället svenska offentliga inköpare. Den svenska statens offentliga sektor, med kommuner, landsting och stat, gör inköp till ett värde av 700 miljarder kronor per år.
Det innebär att alla dessa inköpare har ett stort inflytande och borde ställa högre krav på att de som producerar vägkoner, kanyler och skrivare till den svenska välfärden måste få ett drägligt liv. Den svenska staten är en stor aktör på marknaden och har därför möjlighet att ställa krav.
Parul Sharma gav ett övertygat jakande svar på frågan om plasthandskar på svenska sjukhus är producerade av moderna slavar. Detta är skrämmande. Vi måste vidga vår vy från produktionskedjans koldioxidutsläpp till att även inkludera hållbarhet inom arbetsförhållanden.
Besparingskrav inom den offentliga sektorn och granskningen av dess användning av våra skattepengar gör det svårt att göra humana inköp. Och både Sharma och Göthberg efterfrågade ett tydligare regelverk för offentliga inköpare och viljan att faktiskt betala mer för en hållbar produkt.
I nuläget premieras billiga och ohållbara inköp till sjukhus och kommunala parkförvaltningar, men detta kan förändras om det ställs krav på att hela produktionskedjan tas i beaktande i offentliga upphandlingar.
