2008 avslutades flera hundra år av monarki i Nepal när landet förklarades som republik av den första demokratiskt valda lagstiftande församlingen. Sex år senare står det klart att övergången mellan de olika politiska systemen havererat, skriver juristen Katak Malla i en krönika för Sydasien.
I nästan ett decennium har Nepal brottats med en utdragen politisk övergång från monarki till republikanskt, demokratiskt styre. I april 2008 valdes en konstituerande församling som skulle skriva en ny konstitution och lösa de kvarvarande frågorna kring politik och förvaltning.
Församlingen misslyckades med uppdraget, det vill säga att skriva en ny demokratisk grundlag inom två år. Mandatet förlängdes, men inte heller under de kommande två åren lyckades man.
Sammantaget präglas Nepals politik av bristen på ömsesidigt förtroende mellan de politiska partierna, vilket undergräver möjligheterna att bilda en stabil regering. Mellan 2008 och 2012 har det funnits fyra premiärministrar, av vilka doktor Baburam Bhattrai är en.
”Hur ser du på den nuvarande politiska situationen i Nepal sett från utlandet?” Doktor Bhattrai ställde frågan till mig när vi träffades i Katmandu i juni 2013. Han är välutbildad, välformulerad och för tillfället en av de mest inflytelserika politiska ledarna i Nepal. Efter en stor splittring i det maoistiska partiet under 2012 kvarstår Bhattrai i gruppen ledd av Prachanda.
”Det verkar som Nepal är på väg in i en politiskt mörk period – en mörk tid”, svarade jag på Bhattrais fråga, och lånade begreppet ”mörk tid” från den period som följde på kollapsen av det romerska imperiet i Europa.
Politisk oordning. Nedgången av det romerska imperiet och slutet för monarkin i Nepal är inte alls jämförbara, och ändå är det förståeligt att politisk oordning är den självklara följden när en typ av politiskt system kollapsar och ett annat alternativ ännu inte formats. Den nuvarande tillfälliga konstitutionslösningen håller inte måttet för att föra Nepal in i en ny tid.
När den första processen att skriva konstitutionen misslyckades tog högsta domstolens chefsdomare i Nepal, Khil Raj Regmi, plats som premiärminister. Han valdes att leda en icke-politisk, byråkratisk regering för att hålla nya val till den lagstiftande församlingen. Situationen ledde till ännu fler kontroverser, särskilt bland jurister som motsatte sig att Regmi även hade posten som premiärminister.
Arrangemanget har till stor del accepterats av de stora politiska partierna, inklusive maoisternas ledare Prachanda och Bhattrai. En maoistisk utbrytargrupp kräver dock att Regmi avgår som domare, men han svarar att han hellre avgår från posten som premiärminister. Samtidigt hotar maoistgruppen att ta till vapen. Situationen är svår eftersom val inte är meningsfullt om inte alla politiska partier deltar.
Nyval i fjol. I november 2013 valde Nepal en ny konstituerande församling, nu med starka förhoppningar om att inte upprepa misslyckandet och att infria löftena om en republikansk, demokratisk författning.
Den svåraste tvistefrågan har varit nedmonteringen av den samlade statliga organisationen för att skapa en federation av provinsiella enheter. Vissa politiska partier har förespråkat den kontroversiella åsikten om etnisk federalism för att ge ett erkännande till etniska minoriteter.
Vad som saknats är en diskussion om att bygga institutioner för självstyre genom decentralisering av makten och möjliggöra för människor på lokal nivå att utöva sin makt som medborgare. I de överläggningar som den tidigare konstituerande församlingen höll, fick ett demokratiskt lokalt självstyre minst uppmärksamhet och prioritet på dagordningen.
En del grupper som hejar på den etniska federalismen anser att folkvalda, lokala institutioner på gräsrotsnivå skulle skada, underminera och hamna i konflikt med regionala myndigheter.
Hållningen har givit upphov till farhågor om att de små, demokratiska, vinster som uppnåtts för att bygga lokala institutioner skulle äventyras, eller kanske till och med omintetgöras om krafter som enades mot ett starkt lokalt styre skulle behålla övertaget i den konstituerande församlingens överläggningar.
Eftersom situationen hittills inte har förändrats mycket valdes i november 2013 en ny konstituerande församlingen som, precis som den tidigare, kommer att möta utmaningen att lösa tvistefrågor kring omstrukturering och konstitutionell fördelning av befogenheter mellan olika nivåer i den statliga administrationen.
De politiska krafter som motsätter sig att ge konstitutionellt utrymme till lokala statliga institutioner, genom att ange klara och entydiga bestämmelser för deras mandat och kompetens, kommer att anstränga sig för att späda ut och besegra försök att stärka lokala institutioner.
Klara på ett år? De stora politiska partierna som är representerade i den nya konstituerande församlingen har, sedan den första omgången för att skriva konstitutionen misslyckades, åtagit sig att leverera konstitutionen inom ett år.
Eftersom de har misslyckats tidigare är de definitivt utsatta för stark press med tanke på att de ska kunna fokusera på att skriva konstitutionen och sprida grundlagen så som de lovat nationen.
Något som talar för ett demokratiskt lokalt självstyre är att cirka fem procent av medlemmarna tidigare själva arbetat på olika befattningar vid lokala myndigheter. De förväntas därför agera som en samordnad röst som kommer att ge plats åt starka, demokratiska, lokala förvaltningssystem i Nepals nya konstitution.
Men eftersom de flesta ledamöterna i den konstituerande församlingen är nyvalda behöver de kompetensutveckling kring hur man framgångsrikt deltar i överläggningar, men också kring hur de kan få stöd av likasinnade för att skapa ett valmöte som förespråkar en konstitutionell fördelning av befogenheter till lokala, styrande institutioner.
I valet i november 2013 fick det centristiska Nepalesiska kongresspartiet flest röster och kunde bilda regering. Kommunistpartiet i Nepal Marxist-leninisterna kom på andra plats och Maoisterna förvisades till tredje plats. Den maoistiska utbrytargruppen och ytterligare några partier är fortfarande motståndare till den konstituerande församlingen, om än av olika skäl.
Kommer en ny lagstiftande församling att kunna leverera en fungerande grundlag? Det här är frågor som alla nu ställer sig i Nepal. Förhoppningsvis bryter ett demokratiskt solsken in någon gång framöver – men till dess är det en mörk, politisk tid.
Textbearbetning: Teresia Borgman
