Fullmåne och minnen från julimörkret i Sri Lanka

Fullmåne i Sverige 24 juli 2021
Under en blodröd måne i Sverige och i Sri Lanka 24 juli 2021. Foto: Johan Mikaelsson
Beräknad lästid 8 minuter

Minnen om mörka handlingar i Sri Lanka kommer upp till ytan. Sista veckan i juli 1983, ”Black July”, mördades tusentals tamiler på ön och hem och företag sattes i brand. Vittnesmål förs 38 år senare fram, i fullmånens sken.

Röken från tusentals mordbränder låg tät över stora delar av ön under sista veckan av juli 1983, innan regeringen efter internationella påtryckningar till sist fick armén att ingripa för att sätta stopp för våldet och ge skydd åt de människor som drivits på flykt.

Minnet av ”Black July” har den senaste veckan än en gång uppmärksammats av tamiler i Sri Lanka och diasporan. Just i år, 2021, var det fullmåne 24 juli, precis som för 38 år sedan, 1983, då upploppen riktade mot tamiler tog fart runt ön. Singalesiska våldsverkare löpte amok i skenet från fullmånen som snart gömdes bakom brandrök.

Varje dag med ny fullmåne är helgdag i Sri Lanka. I juli varje år hålls ”Esala Poya” för att högtidlighålla Siddharta Gautamas (Buddha) första predikan – och den dag då hans vänstra hörntand ska ha anlänt till ön åren efter hans död. Den finns nu i ”Tandens tempel” i staden Kandy. I år hölls denna helgdag 23 juli.

Vad var det för typ av händelser som inträffade i Sri Lanka 23-30 juli 1983? Våldet tog sin början efter en gerillaattack mot en militärkonvoj på Jaffnahalvön 23 juli 1983. LTTE, den tamilska gruppen som stred för en självständig tamilsk stat i norr och öster dödade 13 soldater. Det var den allvarligaste attacken hittills och ses som startskottet för inbördeskriget som pågick till 18 maj 2009.

Detta var inget spontant upplopp, det var en medveten handling med tydliga pådrivare

I ett historiskt ljus bör det veckolånga våldet med internationell rättsterminologi inte kategoriseras som något annat än act of genocide, en handling som syftade till att förgöra en folkgrupp. Det görs från många håll, inte bara av tamiler. Detta var inget spontant upplopp, det var en medveten handling med tydliga pådrivare, en pogrom riktad mot en utvald grupp i samhället.

Fullmåne i juli 2021
Fullmånen kunde ses i Sverige och i Sri Lanka 23-26 juli 2021. Foto: Johan Mikaelsson

Bland andra International Commission of Jurists konstaterade att det fanns en färdig plan som sattes i verket 23 juli 1983. Upplopp riktade mot den tamilska minoriteten med hundratals dödsoffer hade då redan inträffat vid ett flertal tillfällen sedan 1956, men det som inträffade 1983 var av en helt annan omfattning.

Hur många dödades? Över 4000, enligt den i Toronto baserade och erfarne, seniore journalisten DBS Jeayaraj i en artikel i den engelskspråkiga tidningen Daily Mirror (länk till artikeln i faktarutan). Oberoende organisationer har skrivit flera tusen, medan Sri Lankas regering har angett dödssiffran ”cirka 400”.

Jag har själv pratat med och intervjuat många människor om deras minnen från denna mörka vecka i öns historia. De har själva drabbats. Släkt och/eller vänner har dött och de hade mycket väl själva kunnat dö, men kom undan med förlorad egendom och skingrade släkter och en tillvaro i spillror.

Vissa vittnesmål har med åren blivit ikoniska. En norsk kvinna som befann sig på ön blev vittne till hur en minibuss stoppades. När de singalesiska våldsverkarna gjort klart att de 20 passagerarna var tamiler hälldes bensin på fordonet och det sattes i brand. Alla människor i fordonet brändes inne, endast för att de var tamiler.

I Jaffna inleddes våldet mot oskyldiga tamiler redan 23 juli 1983. Regeringssoldater som fått kännedom om gerillaattacken stoppade en större taxi. Föraren och de åtta passagerarna togs ut och avrättades vid vägkanten, eftersom de var tamiler. Över 50 tamiler dödades runtom på Jaffnahalvön den dagen.

Kropparna av de 13 dödade soldaterna fördes till Colombo för att begravas inom ett dygn. Nyheten spreds från mun till mun och tusentals människor tog sig till begravningsplatsen. Efter ceremonin hade hämndbegäret vuxit sig starkt. Singalesiska män rörde sig ut i staden och snart steg röken mot Colombos himmel, upp mot den skinande fullmånen.

Enligt buddhismens lära är månen en symbol för sanning och upplysning. Människans sanna natur döljs, på samma sätt som moln kan skymma månen. När molnen skingras kastas ljus på allt. Vi människor kan i viss mån själva bestämma vad vi ser och vad vi väljer att blunda för.

Grupper av singalesiska våldsverkare gick gata upp och gata ner i Colombo för att rensa ut tamiler. Våldet höll i sig under en vecka. Kvinnor våldtogs och brändes till döds. En ung kvinna som bevittnat sin syster våldtas och brännas till döds gick sedan samma öde till mötes.

I Nuwara Eliya attackerades en tamilsk familj av hämndlystna soldater, endast en pojke överlevde. I fängelset Welikada i utkanten av Colombo mördades 53 tamilska politiska fångar av singalesiska interner som släppts lösa av vakter i fängelset för att utkräva hämnd.

En stor skuldbörda för våldet under Black July har lagts på Sri Lankas president vid krigets start, Junius Richard Jayewardene, liksom flera ministrar, precis som vid brännandet av biblioteket i Jaffna 1981.

”Vi måste se framåt. Det lönar sig inte att hålla på att gräva i det förflutna.”

Så har det låtit från presidenter och premiärministrar och exakt så låter det från den nuvarande presidenten, Gotabaya Rajapaksa. Han sa just dessa ord till mig i en intervju ett halvår innan han gett sig in i striden om presidentposten på ön.

Kanske hade den strategin fungerat om staten och dess företrädare ärligt gjort upp med dess mörka förflutna. Men om de grövsta brotten lämnas outredda och de värst drabbade invånarna lämnas i sticket myllas den eviga orättvisan ner i jorden och slår rot och ger upphov till missnöje, Tamil grievances kallas det i Sri Lanka.

Idén om rättvisa finns djupt inpräntad hos oss människor och borde 2021 vara en självklarhet i världens alla stater. Vissa medvetna handlingar som människor väljer att göra ska inte kunna ske utan konsekvens från samhället, en rimlig rättslig påföljd måste till. Annars kan illdåd bli norm och mördare gå ostraffade på gatorna och deras uppdragsgivare nå de högsta posterna.

Hittills har företrädarna för Sri Lanka visat sig ovilliga att närma sig den botten de själva skapat efter självständigheten från Storbritannien 1948. Inom landet finns inga utsikter till rättsskipning. Landet har haft drygt 12 år efter krigsslutet i maj 2009 att komma framåt.

Åren 2015-2019 fanns möjligheter och små ljusglimtar, genom ett regeringsskifte, men efter ett nytt regeringsskifte i november 2019 och släkten Rajapaksas starka återkomst till makten över ön har rättvisan satts på undantag.

Ansvaret vilar nu på FN och det internationella samfundet. Genom processen i FN:s råd för mänskliga rättigheter kastas ljus på historia och nutida förhållanden i Sri Lanka. Även EU har satt press på landets regering.

I Kanada bor hundratusentals tamiler med rötter i Sri Lanka som fått ett nytt hemland. En av dem, Gary Anandasangaree, är nu parlamentsledamot.

Kanadas premiärminister Justin Trudeau uttrycker på Twitter sympati med tamiler som drabbats och de vars liv förändrades efter händelserna och av den efterföljande, långvariga väpnade konflikten. Än en gång efterfrågar han ”ansvarsskyldighet, fred och rättvisa i Sri Lanka”.

Tamilska politiska fångar i fängelset Welikada har vittnat om att de aldrig trodde att människor som sade sig följa buddhismen skulle kunna attackera dem. Endast genom att barrikadera sig och med tillhyggen slåss för sina liv inne i fängelset kunde de överleva – och berätta om hur deras tamilska medfångar brutalt slogs ihjäl.

När röken skingrades i augusti 1983 inleddes det ständigt eskalerande kriget på ön. Efterdyningarna är fortfarande, över ett årtionde efter krigsslutet, högst verkliga. De grumlar såväl människors sinnen som staters förhållande till ön.

Läs mer | Artiklar i juli 2021 om ”Black July”

Den tamilske journalisten DBS Jeyaraj skriver i sin senaste kolumn i oberoende engelskspråkiga Daily Mirror om Black July 1983. Den från London publicerade tidningen Tamil Guardian skriver om Black July 1983 och hur minnet uppmärksammats av tamiler i Sri Lanka den senaste veckan. Groundviews, som drivs av Centre for Policy Alternatives i Colombo, uppmärksammar händelserna genom en färsk artikel av Savitri Hensman, baserad i London.

I singalesiska tidningar och statsmedier lyser fördjupande material som speglar övergrepp mot tamiler med sin frånvaro.

I Colombo Telegraph har advokaten Karikalan S. Navaratnam tidigare skrivit om dödandet inne i fängelset Welikada 25-27 juli 1983 och Sangam har publicerat dokumentation av dessa händelser, där 53 tamilska politiska fångar dödades. I artikeln om Black July på engelska Wikipedia finns dokumentation från olika källor.

30 år efter ”Black July” – historien preskriberar inte pogromer

Johan Mikaelsson

Johan Mikaelsson är en av två redaktörer för Sydasien. Johan är frilansjournalist och har skrivit och gjort dokumentärfilm om Sri Lanka med särskilt fokus på mänskliga rättigheter. Hans bok ”När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka”, släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997.

Kategorier:

Tidskriften Sydasien rapporterar om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan och Maldiverna. Sedan 1977 följer Sydasiens nätverk av skribenter och fotografer det som sker i regionen. Vårt gemensamma mål är att erbjuda kryddstarkt innehåll och bidra till fördjupade kunskaper.

FÖLJ OSS

Arkiv
Translate: العربية العربية বাংলা বাংলা 简体中文 简体中文 English English Français Français Deutsch Deutsch हिन्दी हिन्दी Italiano Italiano 日本語 日本語 ဗမာစာ ဗမာစာ नेपाली नेपाली پښتو پښتو Português Português ਪੰਜਾਬੀ ਪੰਜਾਬੀ Русский Русский සිංහල සිංහල Español Español Svenska Svenska தமிழ் தமிழ் اردو اردو