Under ”Beyond Bollywood” i Stockholm rullar indisk film vid Zita och Klarabiografen. Sydasien har sett omtalade Evening Shadows en historia om att komma ut som homosexuell i Indien samt en specialvisning av Saina, om badmintonspelaren Saina Nehwals liv. Och vid Etnografiska museet pågår ”Sri Lanka kulturfestival”.
En sann eldsjäl bakom initiativet att anordna en festival med alternativ indisk kvalitetsfilm som behandlar sociala teman, från en rad delstater och på olika språk, är Kunnie Topden.
På plats i den välfyllda salongen på Klarabiografen vid invigningen och visningen av Evening Shadows under onsdagskvällen kunde hon presentera såväl filmens regissör Sridhar Rangayan som manusförfattare Saagar Gupta.
– Jag är lyckligt lottad att jag inte bara hittat en partner och kan leva lyckligt i ett samkönat förhållande, jag kan även kan arbeta med min partner, sa Sridhar Rangayan.
– Och jag är lycklig att ha hittat dig, sa Saagar Gupta.
Kärnan av kärlek och värme går inte att ta miste på. Så även i filmen, som behandlar processen för att ”komma ut ur garderoben”, inför sin familj. Även om det är allvar och tyngd i handlingen finns humorn och glädjen närvarande.
Det finns trots allt små inslag av Bollywood, i form av insprängda musikvideor, men några storslagna dansnummer på alpsluttningar finns inte filmer bortom Bollywood. Den här filmen är inte gjord med obegränsad budget och utspelar sig på landsbygden i södra Indien och i Mumbai.
– Filmen är gjord för indisk publik, men vi har upptäckt under de här åren att den uppskattas över hela världen, sa Sridhar Rangayan.
Vid frågestunden efter filmen svarar regissören på en fråga från en festivalbesökare om var han hittat inspiration till filmen, och inte minst Vasudha (starkt spel av Mona Ambegaonkar), mamma till huvudpersonen Kartik (Devansh Doshi).
– Det tog sju år av samtal med min egen mamma för att få henne att förstå fullt ut, och att acceptera, konstaterar han.
Målet: Ökad förståelse och acceptans
Överfört till Indien handlar det fortfarande om att samhället i stort ska förstå och acceptera. Processen, och kampen om man så vill, fortsätter.
Inom filmvärlden sker framsteg och förståelsen och acceptansen för att människor helt enkelt fungerar olika och känner olika inför sin egen identitet och vilka de blir kära i ökar sakta. Men indiska politiker är inte lika modiga som kulturpersonligheter.
– De förblir kvar inne i garderoben. Vi skulle behöva fler som vågar komma ut och visa i det offentliga att det går att leva på olika sätt, därigenom skulle också acceptansen för HBTQI+ höjas. Men det är deras val, om de vill stanna kvar i garderoben (”remain closeted”) så får de göra det, säger Sridhar Rangayan och skrattar.
Den har också visats på Netflix under tre år, men ligger inte uppe där längre. En invit har skickats till Sveriges Television att visa filmen. Det återstår att se om det blir verklighet.
Filmfestivalen avslutas på söndagen med Rangayans film 68 pages från 2008 och en efterföljande frågestund. I programmet beskrivs filmen: ”Mansi är en idealistisk rådgivare på en HIV-klinik där fem av hennes klienters historier vävs samman till en berättelse om smärta, trauma, glädje och hopp.”
På Zita, ”Folkets bio”, går festivalen slutligt i mål på söndagskvällen, med filmen Dollu, om en traditionell, men utdöende indisk dansform på landsbygden i delstaten Karnataka.
Utanför programmet visades filmen Saina på Sturebiografen under torsdagen, för att uppmärksamma Indiens 75 år av självständighet.
Filmen är en spelfilm baserad på badmintonspelaren Saina Nehwals liv, från uppväxten i Hyderabad till att bli nummer ett i världen.
Visningen sponsrades av bland andra Indiens ambassad i Stockholm, med tal av ambassadör Tanmaya Lal, som gav en resumé av indisk filmhistora och framväxten av en industri.
Ytterligare ett tillfälligt sydasiatiskt inslag i den stockholmska stadsbilden är ”Sri Lanka kulturfestival” vid Etnografiska museet på Gärdet. Här kan besökare bland annat smaka lankesisk mat, lagad av kockar från Sri Lanka. Smakar det så kostar det: 225 kronor för lunchbuffé och 175 kronor för Afternoon tea.
Sri Lankas ambassad en central roll i evenemanget. Här visas också två dokumentärfilmer av naturfilmaren Stefan Quinth, Me & My Tuk-tuk – Jakten på paradisets elefanter och Ahikuntaka – Paradisets barn, om ”ormfolket” i Sri Lanka. Ahikuntaka är mycket sevärd, inte minst för alla som har ett intresse för sidor av Sri Lanka och djup som inte framträder vid en första betraktelse.
Läs mer | Pågående festivaler i Stockholm
Filmerna under festivalen ”Beyond Bollywood” 24-28 augusti 2022 i Stockholm visas på Klarabiografen i Kulturhuset och Zita/Folkets Bio (zita.se).
(
Vid Etnografiska museet på Gärdet i Stockholm serveras mat, visas film och hålls diverse aktiviteter under ”Sri Lanka kulturfestival” (program för 27 respektive 28 augusti).
Läs fler artiklar på Sydasien.se kring HBTQ-rättigheter i regionen (bland annat intervjun nedan med Mir Abu Reyad fårn Bangladesh).
