För första gången i Indiens historia formas opinionen av teknologi och sociala medier när landet genomgår sitt längsta och dyraste allmänna val genom tiderna.
Indien kan det där med internet. Så många som 93 miljoner indier finns på Facebook och 33 miljoner finns på Twitter. Indiska ungdomar är tunga användare av sociala medier och trenden sprider sig snabbt även till landsbygden.
Å andra sidan är många indier analfabeter och saknar tillgång till internet. Det är fortfarande viktigt för politiska ledare att hålla sig till beprövade metoder som reklam utomhus och i dagstidningar för att nå majoriteten av den 814 miljoner starka väljarkåren.
Pengar och media. Politikerna gör sitt bästa för att uppvakta varje väljare. Det här är det största allmänna valet i landets historia och Valkommissionen i Indien uppskattar att kostnaderna för statskassan uppgår till 35 miljarder rupier, exklusive kostnaderna för säkerhet.
Partierna förväntas spendera 3050 crore rupier (ungefär 500 miljoner USA-dollar) i valen. Det är tre gånger så mycket som spenderades i det förra valet och näst högst i världen efter de 7 miljarder dollar som USA spenderade på presidentvalen 2012.
Av den här gigantiska budgeten har de större partierna öronmärkt en procentandel för att kampanja i sociala medier. Utgifterna har nått sådana nivåer att Valkommissionen har gjort det obligatoriskt för alla politiska partier att söka tillstånd för annonser i sociala medier.
I upptakten till valet har politiker twittrat oavbrutet, deltagit i Google Plus Hangouts, tv-sända intervjuer organiserade av Facebook och använt meddelandeappen WhatsApp för smarta mobiltelefoner för att nå väljarna.
Online-krig. Under mitten av 2009 var Shashi Tharoor den mest framträdande politikern på Twitter med 6000 följare. Medan hans bas ökat till 2,14 miljoner har han blivit omsprungen i popularitet av Narendra Modi med 3,7 miljoner följare.
Aam Aadmi-partiets ledare Arvind Kejriwal, premiärminister Manmohan Singh och BJP:s ledare i opposition i Lok Sabha (folkets kammare) Sushma Swaraj är andra politiker med över en miljon följare på Twitter.
Några av de här följarna är aggressiva anhängare av ett parti eller en politiker. I och med att internet erbjuder anonymitet är användarna stridslystna i sina inlägg. Politikerna ger bränsle åt elden genom att hålla kontroversiella tal, statusuppdateringar och uttalanden som sedan diskuteras i sociala medier.
Det finns partiarbetare som twittrar och skriver statusuppdateringar en gång i minuten. Ibland misshandlar twittrare, som stödjer motstående partier, varandra i fula online-kamper. Politikerna är medvetna om att det viktigaste under valsäsongen är att bli omtalad.
Trendar nu. Enligt tjänstemän på Twitter fanns över 20 miljoner valrelaterade Twittermeddelanden som dök upp online innan valet var över. Precis som offline, fick Narendra Modi mest uppmärksamhet online, när hans namn dök upp nästan varje dag i trendlistan. Andra trendande hashtaggar i topp var Rahul Gandhi, Election Commission (Valkommissionen), Arvind Kejriwal och Indiavotes2014.
Unga, urbana indier har ofta anklagats för att inte vara intresserade av landets politik. De har ansetts cyniska och lata när det handlat om att gå till valbåsen. Sociala medier har ändrat på det. Interaktionen mellan politiker och väljare är inte längre envägskommunikation. Väljarna har fått fler sätt än sina röster att uttrycka sig på. Många anklagar och exponerar politiker, medan de gömmer sig bakom den anonymitet som sociala medier erbjuder.
De unga indiska väljarna gömmer sig inte alltid bakom ett smeknamn eller en hemlighetsfull profil. På valdagen i de större städerna lade tusentals unga indier upp bilder i sociala medier där de stolt visade upp de beständiga bläckmärken som bevisade att de röstat. De här bilderna kallas finger-selfies och dök upp i tidslinjen på Facebook och i länkar på Twitter och visade att i Indien har det blivit en ”cool” grej att rösta. Trenden aktualiserades av hashtaggen Get Inked.
Sociala medier har långt kvar innan de kan anses vara en stor spelare när det gäller att påverka den allmänna opinionen i Indien, men de har blivit ett kraftfullt redskap i händerna på dem som vet hur man använder dem.
Efter några försök att slå ner på yttrandefriheten på internet – det finns rapporter om att den indiska regeringen år 2012 bad internetleverantörer att blockera 16 Twitterkonton, varav några tillhörde journalister – så har indiska politiker insett att det är bättre att delta i debatten online om de vill ha fler ”gillningar”, som i sin tur kan bli till fler röster.
Översättning: Teresia Borgman
