Efter Bal Thackeray

 

Beräknad lästid 6 minuter

I över fyra decennier var Bal Thackeray mannen som kunde få den indiska delstaten Maharashtra att stå stilla. Hans död den 17 november 2012 var slutet på en era i den stad där han började sin karriär som skämttecknare och vars namn han ändrade till Mumbai. Som grundare och ledare av det marathiska etnocentriska partiet Shiv Sena var Thackeray den mest inflytelserike och kontroversielle ledaren i Maharashtras politiska landskap. Ett år efter hans död är partiet som han grundade och ”fjärrstyrde” inte riktigt i form.

Bal Thackeray föddes den 23 januari 1926 i Pune. Hans far Keshav Thackeray, också känd som Prabhodhankar Thackeray, var involverad i 1950-talets organisation United Maharashtra Movement, som ville dela staten Bombay (nuvarande Gujarat och Maharashtra) och skapa en fristående stat av Maharashtra.

Tidigt i sin karriär ritade Bal Thackeray skämtteckningar för Free Press Journal i Bombay. På 1960-talet startade Thackeray veckotidningen Marmik med politisk karikatyr. Genom sina skämtteckningar väckte han engagemang hos maharashtrierna som vid den här tiden hade fått en egen stat med Bombay som sin huvudstad. Thackeray drev en kampanj mot sydindier och gujaratier, och krävde mer utrymme i den offentliga sektorn för marathitalande.

Dödade av marathisk stolthet. Som en följd av detta bildades Shiv Sena (som betyder Shivajis armé, till minne av den marathiska krigarkungen) den 19 juni 1966. Anhängarna, Shiv Sainiks, var våldsamma extremister och efter att de riktat in sig på andra etniciteter, för att ha begränsat och urholkat den marathiska identiteten, gav de sig på kommunisterna som hade kontrollen över fackförbunden. I sitt strävande stöddes de i tysthet av kongressen som också ville bryta vänsterpartiernas kontroll över facket.

Kommunistledaren och medlemmen av den lagstiftande församlingen från Parel, Krishna Desai, mördades den 5 juni 1970 utanför sin bostad i Lalbaug. Det här var det första politiskt motiverade mordet i Maharashtra sedan Indien blev självständigt. Alla de anklagade som arresterades var Shiv Senas män. Kommunistledarna påstod att Thackeray var hjärnan bakom mordet. De krävde att han skulle medåtalas i fallet.

Sedan Shiv Sena tagit kontroll över fackförbunden växte partiets anhängarskara. Detta till följd av att fackförbunden användes för att ge jobb åt lokalbefolkningen inom den offentliga sektorn. Senas fackförbund säkerställde att de flesta som fick jobb i banker eller annan offentlig sektor var maharashtrier.

Bal Thackeray strävade efter att skapa en marathisk identitet utifrån språkliga och etniska kriterier, något som drevs av hat och främlingsfientlighet mot dem som inte passade in i den. Hans tal under hindufestivalen Dusshera i Shivaji-parken visade vilken kapacitet han hade som en stark talare. Upploppen i Bombay, som följde efter demoleringen av moskén Babri Masjid av hinduaktivister 1992, fick ett aktivt deltagande av Shiv Sena vars fiende var muslimerna. Thackeray hade upprepade gånger talat om att stoppa inflödet av illegala muslimska invandare från Bangladesh till Maharashtra.

Våld och seger. Efter att ha startat Shiv Senas språkrör, nyhetstidningen Saamana, attackerade Bal Thackeray i sina ledare alla som korsade Senas väg. Han redigerade marathi- och hindiversionerna av tidningen fram till sin död. Till slut kom Shiv Sena till makten tillsammans med sin politiska partner, Bharatiya Janata Party (BJP). Innan man kom till makten 1995 hade koalitionen Sena-BJP gjort otaliga löften i sitt manifest.

De flesta av dem blev inte verklighet under deras styre. Bland dem som blev det fanns Thackerays drömprojekt – motorvägen Mumbai-Pune. Sena-BJP tog också äran för att ha byggt ett stort antal viadukter i staden. Utvisningen av illegala invandrare från Bangladesh tog också fart under deras styre. Thackeray hade aldrig en officiell post i något kabinett men det var tydligt att Shiv Senas partimedlemmar gjorde precis som han sa. Han förtjänade därför termen ”fjärrkontroll”. Till och med BJP:s ledare fruktade Thackerays vrede.

Shiv Sena använde våldsam taktik och strejker för att stänga ner Bombay av vilken anledning som helst. De avbröt kricketmatcher mellan Indien och Pakistan och pakistanska artister som arbetade i Bollywood blev en måltavla. De slog sönder butiker som sålde alla hjärtans dag-kort eftersom de ansågs innebära ett västerländskt inflytande och misshandlade unga par som firade dagen.

En stor fråga var införandet av språket marathi i kosmopolitiska Bombay. Stadens namn ändrades till Mumbai 1995. Shiv Senas män tvingade butiksinnehavare att skriva skyltarna på marathi genom att måla över engelskan med svart färg eller helt enkelt genom att slå sönder skyltarna tillsammans med skyltfönstren.

Shiv Sena blev koalitionspartner med National Democratic Alliance som hade makten på central nivå i Indien från 1998 till 2004, men dess inflytande i sitt fäste var på avtagande. Inte alla maharashtrier stödde Shiv Senas våld och deras liv hade inte förändrats så mycket även om Bombay hade blivit Mumbai. Shiv Sena förlorade nästa val och har sedan dess varit i opposition i den lagstiftande församlingen i delstaten.

Under hela sitt styre har Sena använt statsmakten för att tränga undan traditionella kriminella organisationer aktiva inom beskyddarverksamhet, landmaffia och pengatvätt genom filmfinansiering. Efter att Sena röstades bort har den undre världen slagit tillbaka. Tre Shiv Sena-ledare sköts i April 2000. Många andra arbetare och funktionärer dödades i Mumbai och Thane-området.

Thackeray lämnade över stafettpinnen och partiets ledarskap till sin son Uddhav. Detta ledde till att hans brorson Raj, som av många ansågs vara den nästa ledaren, stöttes ut och bildade ett fristående parti som fick namnet Maharashtra Navnirman Sena.

Thackeray gick bort vid 86 års ålder efter nästan fyra månaders sjukdom till följd av ett hjärtstillestånd. Hans död fick Mumbai att hamna i högsta beredskap. Tusentals människor strömmade till staden för att få en sista glimt av Shiv Sena-patriarken. Politiska ledare över partigränserna deltog i evenemanget.

En diskussion i sociala medier mellan två unga kvinnor som hävdade att Mumbai hade stängts ner på grund av rädsla medförde att de arresterades och var tvungna att be om ursäkt. Den 21-åriga Shaheen Dhada och hennes vän Renu Srinivasan fick många supportrar som invände mot att Shiv Senas slog ned på yttrandefriheten. Det indiska pressrådets ordförande Markandey Katju skrev till chefsministern i Maharashtra och kritiserade arresteringarna och kallade tilltaget ”fascistiskt”.

Ryter inte mer. ”Det har blivit kallt. Shiv Sena är inte vad det brukade vara”, säger en kommunalarbetare i Mumbai om tillståndet i partiet. Tusentals hade precis som honom arbetat och kämpat för Shiv Senas resa till makten, men de ser inte längre gnistan som partiet brukade ha.

En och annan bok eller film förbjuds av Shiv Sena för ”stötande” porträttering av Maharashtrier. Ibland misshandlas invandrade arbetare, men förutom det, och förutom att man behålla sitt grepp över stadens pengastinna kommunala bolag tillsammans med några fackförbund, så har inte Shiv Sena gjort mycket sedan Bal Thackerays död. Dock lockade Thackeray på den första årsdagen av sin död fortfarande tusentals människor och inflytelserika politiska ledare.

Snart är det nationella val. Snacket i enkla tebås och på fina caféer kretsar kring tävlingen mellan Narendra Modi och Rahul Gandhi. Shiv Sena har blivit svagare, mindre relevant och dynastisk. Hela tiden som ett regionalt parti har det utan större framgång tävlat med andra stater, men nu är partiets position i Maharashtra också skakig.

En tydlig framställning av statusen i det parti som grundades av en skämttecknare kommer ironiskt nog från annan i samma bransch. Skämttecknaren Manjul avbildade en saffransflagga, Shiv Senas maskot, där en rytande tiger blottar sina huggtänder. I den andra rutan visas ”Ett år efter Bal Thackerays död” och där ryter inte tigern mer. Istället har den förlorat sina tänder och ser dyster ut.

Översättning: Teresia Borgman

Rohit Bhatia

Rohit Bhatia är journalist och frilansskribent, född och uppvuxen i Bombay (Mumbai) där han arbetat som reporter för olika journaler och dagstidningar. Han har MA i Engelsk Litteratur. Hans arbete har publicerats i Indien, Australien och Europa. Hans huvudsakliga ämnen är indisk politik, klimat och alternativ kultur.