Bilder och intryck från Kabuls myllrande gatuliv

Bärare på marknad i Kabul, Afghanistan
Se fotogalleri 10 Foton
Bärare på marknad i Kabul, Afghanistan
Mörka moln över Kabul, Afghanistan.
Äldre man korsar en folktom gata i Kabul, Afghanistan.
Fruktförsäljare med sitt barn i Kabul, Afghanistan.
Folktom gata i Kabul under coronapandemin i Afghanistan.
Fruktförsäljare i Kabul, Afghanistan.
Folktom gata i Kabul under coronapandemin i Afghanistan.
Desinfektering av en bil i Kabul, Afghanistan.
Blomförsäljare i Kabul, med en folktom gata i bakgrunden under coronapandemin i Afghanistan.
Grönsaksförsäljare i Kabul, under coronapandemin i Afghanistan.

Kabul är en omskriven plats, men oftast är det krigskorrespondenter som skildrar den. Det finns mycket mer att uppleva i staden, som nu också är märkt av coronaviruset. Följ med fotografen Fatimah Hosseini på en vandring genom stadens myllrande gatuliv.

Kabul, en 3 500 år gammal stad och hem till mer än fem miljoner människor, är inte olik andra metropoler i Sydasien.

Det är en stad där mycket av det dagliga livet och handeln äger rum på gatorna. Gamla män som rullar tunga skottkärror för att transportera varor från marknaden, till valutaväxlarna som handlar i otaliga valutor, till trottoarbutiker för skomakare, barberare och klockreparatörer.

Kabul är en stad i rörelse.

En stad där man kan köpa bröd, reparera sina skor skadade på de dammiga och överfulla gatorna, snygga till sig själva och stanna för en av de fem dagliga bönerna. Allt detta på samma gathörn. Så lika bundet till hemmet som Kabullivet kan vara, särskilt för kvinnor och yngre barn, handlar det lika mycket om att vara ute och strosa i överfulla marknader och besöka små slaktarier, butiker och fruktvagnar.

Gatorna är den enda plats i huvudstaden där de rika och fattigas vägar möts. Även om det bara är för ett ögonblick när de rika kliver ut ur sina pansarbilar eller när tjänstefolk följer efter med varor till fordonet med av förare och vakter.

Även om mycket av det dagliga livet äger rum på gatorna, finns få offentliga rum eller möjligheter till utomhusaktiviteter i Kabul. Alltför ofta tvingas ungdomar och familjer att gå från en restaurang eller café till en annan. Alternativen börjar dessutom sina, särskilt när det gäller platser som är lämpliga för familjer.

De ständiga säkerhetsutmaningarna och brist på ansträngningar att skapa miljöer som är välkomnande innebär att det finns få parker och utomhusutrymmen för familjer att våga sig till. Återigen centrerar valen runt samma handfull platser, och dessa är bara tillgängliga för människor som har en högre inkomst, vilket är oerhört sällsynt i Afghanistan.

Det har inte funnits en ren, säker och familjevänlig biograf i Kabul, eller resten av landet, sedan 1970-talet. Under de senaste 20 åren har de flesta parker och biografer blivit mer kända som tillhåll för missbrukare, än som platser för familjer att träffas och njuta av lite underhållning eller fritidsaktiviteter.

Trots de många utmaningarna är Kabul inte det helvete som människor i omvärlden föreställer sig. Det är på många sätt en vanlig stad med, full av fotogeniska gamla män och söta gatubarn.

Människors liv i Kabul är mycket olika. Du kan se väldigt tjusiga och dyra bilar vars ägare kommer från samhällets elit. I en annan del av staden ser du något annat. Kanske barn, bara några år gamla, som tigger eller polerar skor hela dagen. Med ansikten bruna från både smuts och sol. Eller de fattigaste människorna, som bor och tigger på gatorna, som knappt överlever.

Kabullivet rymmer både det goda och det mörka.

Människor är antingen mycket rika eller mycket fattiga. Det är faktiskt ovanligt att se någon från medelklassen. Men Kabullivet rymmer både det goda och det mörka.

Detta betyder inte att våld inte är ett problem i Kabul. Det finns självmordsattacker, och dessa attacker är hemska.

Det förekommer dock inte explosioner eller skottväxlingar på varje gata varje dag, som många människor i världen verkar tro. Sanningen är att livet fortsätter även efter en attack.

I den långa listan över lidande och katastrofer är covid-19 ytterligare en tragedi i Afghanistans huvudstad. Viruset sprider sig i en tid av rasande krig och en politisk kris som har låst den politiska styrningen av Afghanistan. Afghanska myndigheter införde dock karantän och en nedstängning av Kabul i slutet av mars för att bekämpa spridningen av viruset.

Ett fåtal från överklassen, som inte hade några ekonomiska problem sedan innan, hade inga svårigheter att klara av nedstängningen. De isolerar sig och de tysta gatorna i deras områden är påtaglig. Åtgärderna tog däremot hårt på de många fattiga familjerna i Afghanistan som förlitar sig på daglön. De kan inte isolera sig och arbetar fortfarande i folkmassor och utsätter sig för viruset.

Motsägelserna och motpolerna finns fortfarande kvar i människors liv, eftersom det är den enda verkligheten som Kabul känner till. Vardagen i Kabul är full av dramatiska skillnader.

Översättning: Henrik Schedin


Läs även Henrik Schedins intervju med Fatimah Hosseini.

Fatimah Hosseini
Fatimah Hosseini

Fatimah Hosseini är en afghansk konstnär, fotograf och curator. Hon har grundat organisationen Matooraat Art och är baserad i Kabul, Afghanistan.

Inga kommentarer än.

Skriv ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

Tidskriften Sydasien rapporterar om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan och Maldiverna. Sedan 1977 följer Sydasiens nätverk av skribenter och fotografer det som sker i regionen. Vårt gemensamma mål är att erbjuda kryddstarkt innehåll och bidra till fördjupade kunskaper.

FÖLJ OSS

Arkiv