Bangalore i södra Indien tillhör det ökade antalet nyblivna mångmiljonstäder i världen. Stadens utveckling kännetecknas av de globala trenderna: urbanisering, snabb befolkningsökning, ekonomisk utveckling och degraderande naturresurser. Bangalores allt mer globaliserade profil är resultatet av ett storskaligt etablerande av utländska företag, framför allt inom IT. De näringar och industrier som har följt i dess spår, har under de senaste tio-femton åren transformerat staden men utvecklingen har i första hand fokuserat på en snabb ekonomisk vinning för en liten elit.
Samtidigt som byggnaderna i staden blir högre och bilarna på gatorna fler, så minskar människornas åtkomst till stadens resurser, vilket framför allt drabbar de fattigaste. I en tid av globalisering och hållbarhet som modeord så är Bangalore ett exempel på hur utveckling kan se ut i världens växande antal mångmiljonstäder.
Med sina dryga sju miljoner invånare är Bangalore, den sydindiska delstaten Karnatakas huvudstad, Indiens femte största stad. Det är samtidigt den antagligen allra mest globaliserade av de indiska städerna. Bangalore liknar i allt större utsträckning vilken annan storstad som helst i världen med sin kostymbeklädda arbetarbefolkning, sina köpcentrum och det ökande antalet kaffekedjor.
Samtidigt påminner vardagskulturen på gatorna -huvudrullningarna, templen, sariklädda kvinnor och män grävande med ett finger i näsan eller med en hand stadigt greppande skrevet i tid och otid- ständigt om att det andra, ’riktiga’, Indien är precis runt hörnet. Låt så vara att det hörnet försvinner längre och längre bort för varje Louis Vuitton, Pepe Jeans eller Tag Heuer affär som öppnar.
Sedan 1949 har Bangalore ökat tiofaldigt i ytstorlek. IT-boomen och därtill associerade industrier har skapat en medelinkomst som ligger över genomsnittet för Indiens städer. Med andra ord, Bangalore växer! Staden har gått från att vara känd som The Garden City till The Silicone Valley of India. Det som förut var en stad karaktäriserad av låga hus, gröna tomter och trädkantade gator som hölls svala även under heta sommarmånader, har blivit ombyggt till ett hav av asfalt, betong och glas.

Det gamla systemet med dammar i och runt staden som genom hundratals år försåg invånarna med vatten, har blivit uppbrutet i kommunens pågående projekt att ’försköna’ staden för den växande ekonomiskt välmående befolkningen. Bangalore byggs för dem som lever ett AC-liv; de som pendlar mellan hem, arbete och gym i bil. De som får sin kontakt med naturen i form av anlagda parker med asfalterade motionsslingor och plantor som är planterade främst för att de är vackra att se på. De som utgör noderna som kopplar Bangalore till Världen – eller tvärtom.
De som bodde i det tidigare Bangalore och använde marken framför allt till jordbruk och odlingar flyttas kontinuerligt längre och längre ut, alternativt byter leverne till lågavlönade arbeten i den växande staden. Vissa hinner inte med och fortsätter leva ett traditionellt liv, där stadens gator ersätter naturmarker för kycklingar och getter.
Bönder vallar sina kor igenom de sophögar som samlas kring gatorna och genom det som tidigare var sjöar och dammar men som nu alltmer fylls igen av avloppsvatten och sopor. De som försörjer sig som tiggare och försäljare blir alltmer utsatta för solens stekande strålar i takt med att stadens träd huggs ner för att ge plats åt fordon.
I Bangalore är utveckling ledordet och ’utveckling’ likställs med det som är konstruerat av människan. Resultatet är en paradox: i takt med att stadens naturresurser degraderas tillsammans med de resurser utanför som människorna i staden är beroende av, så ökar människornas välbefinnande inne i staden generellt. Hittills, iallafall. För vissa.