Minnena kring Black July som etsades fast 1983 – lyfts fram 40 år senare. Cheran Rudramoorthy beskriver här hur vännen och mentorn Vimalathasan blev en av de 51 oskyldiga tamiler som mördades av soldater i en hämndpatrull i Jaffna i norra Sri Lanka den 24 juli 1983.
Artikeln av Cheran Rudramoorthy publicerades först på Groundviews.org den 25 juli 2023 under rubriken July 83: A Mission of Revenge Takes Life of Activist.
Jag var i Jaffna i juli 1983 och bodde hos några vänner till mig på vandrarhemmet för pojkar vid Jaffnas universitet. Vandrarhemmet låg precis vid Kokkuvils järnvägsstation, där en smal väg som heter Campus Lane leder till huvudvägen som går mellan Palaly och Jaffna.
Några dagar före den 23 juli viskades det om att en av de tamilska militanta grupperna hade planterat en chakkai – ett populärt kodnamn för olika typer av sprängämnen och landminor på vägen mellan Palaly och Jaffna. Det var inte förvånande eftersom vi var vana vid alla typer av viskningar, skvaller och allehanda tips.
Mest visade sig dessa vara ofarliga puffar i tomma luften, präglade av önsketänkande. Vi hörde talas om att landminor begravdes på vägen men ingen tog det på allvar. Men den här gången var scenariot annorlunda.
Nära midnatt den 23 juli blev singalesiska soldater attackerade och dödade av Tigrarna [red anm: LTTE, Tamilska Eelams befrielsetigrar]. Tretton singaleser dödades. En av de högre, mäktigaste och mest karismatiska tigerledarna, Chellakkili, dödades också i attacken.
Det som hände i söder efter detta bakhåll är nu historia och en anledning till att minnas och sörja, allmänt känd som ”Black July”. Grymheterna under svarta juli-pogromen begicks av singalesiska patruller av goons [kan översättas till kriminella busar och råskinn som inte sällan anlitats av politiker) och de fick militär hjälp av staten. Detta är väldokumenterat.
Jag skulle vilja berätta en annan sida av Black July – nästan okänd eller kanske glömd av historien och som är en lucka i arkiven. På morgonen efter bakhållet gav sig en grupp soldater ut från militärbasen vid Palaly.
Jag hade turen att kunna gömma mig på sjukhusets akutmottagning och undkom därigenom deras vrede.
Ingen kunde veta att deras uppdrag var ett hämnduppdrag. De anlände till platsen där bakhållet ägde rum föregående natt och sköt slumpmässigt elva civila inklusive tre barn. Sedan begav de sig vidare till Jaffna stad. Där såg jag dem. De var arga och redo att skjuta vilken tamil som helst.
Jag hade turen att kunna gömma mig på sjukhusets akutmottagning och undkom därigenom deras vrede. På kvällen hade de dödat 51 tamilska civila, innan de återvände till basen i Palaly. Flera av mina vänner och bekanta dödades den där ödesdigra hämndens dag.
En mängd litterära och poetiska uppgifter beskriver denna massaker i folkmordet. Men tyvärr finns inga officiella handlingar eller register förda över dessa händelser.
Hämndpatrullen dödade min mentor Vimalathasan, som var en välkänd människorättsaktivist. Det skedde vid Pandattharipu-korsningen i Jaffna, där Vimalathasan kom cyklandes med lite grönsaker i sin axelväska.
Den här typen av väska var populär bland tamilska aktivister på den tiden. Väskan var handgjord och grov men var på den tiden också en djup symbol för den tamilska kampen. Det dröjde länge innan Vimalathasans familj kunde hämta hans kropp.
Översättning: Johan Mikaelsson
Relaterat | Cherans dikt i form av ett brev till sin dödade vän
