Groundviews gör det som de flesta medier i Sri Lanka undviker: går på djupet i de fruktansvärda händelserna på ön sista veckan i juli 1983. Under taggen ”40 Years After Black July” finns 16 texter av olika slag. ”Groundviews kan fortfarande, 2023, vara journalism for citizens när den är som bäst,” skriver Sydasiens redaktör Johan Mikaelsson.
När jag började intressera mig för och kunde besöka Sri Lanka hade det gått 14 år sedan Black July, ”Svarta juli”. Vid första besöket 1997 och de kommande åren fick jag höra berättelser, ofta ögonvittnesskildringar, om vad som hänt den där ödesdigra sista veckan i juli 1983, då hus, människor och tamilska egendomar systematiskt brändes runtom ön. Överlevarna var för all framtid märkta. Dessa berättelser etsade sig fast hos mig.
Nu, 26 år efter första besöket på ön, ser de som har minnen tillbaka på allt det som hände och som kom att prägla ön och ledde till det långvariga inbördeskriget som avslutades med ett sista blodbad och tusentals tamilers död i maj 2009 längs en strandremsa i öns nordöstra del, vid en by kallad Mullivaikal. Att idag se på det som hänt på ön är svårt att beskriva som annat än som en del av ett folkmord, eller upprepade acts of genocide – handlingar som pekar på folkmord.
Nättidningen Groundviews som lanserades 2007 och drivs av organisationen Centre for Policy Alternatives (CPA) i Colombo har klarat av att axla det ansvar som de flesta medier i mainstreamfållan (och utanför denna) i stort har misslyckats med.
Det visar sig inte minst nu när 1983 ”40-årsjubileet” av Black July inträffar. Från 23 juli till 31 juli har denna, kanske mörkaste punkten i Sri Lankas historiska uppmärksammats i en rad texter under taggen 40 Years After Black July (länk till artiklarna på Groundviews).
”Det som hände 1983 var inte ett upplopp, det var mord.”
”Det som hände 1983 var inte ett upplopp, det var mord.” Citatet är hämtat från en av överlevarna från händelseförloppet i staden Nuwara Eliya, högt belägen i bergstrakterna i Sri Lankas centrala delar.
Här hade människor från alla levt i fred och samförstånd; visserligen hade det skett attacker mot tamiler sedan 1950-talet, men inte av denna magnitud. Det var som om en slutgiltig lösning skulle ske 1983. Alla tamiler skulle bort.
Tamilerna var den farliga fienden, i och med att tamilska ungdomar börjat ta upp vapen. Starkast av de väpnade tamilska grupperna kom att bli LTTE, Liberation Tigers of Tamil Eelam, som förde krig för en separat tamilsk stat i de norra och östra delarna.
Jubileer ger möjlighet till att minnas och sprida kunskap. Även internationella medier har kastat ljus på i inslag och artiklar. Risken är dock, att som exempelvis Al Jazeera, genom felaktiga siffror för dödsoffer ge en missvisande bild. Det var inte 400 dödsoffer – en siffra som Sri Lankas regering och myndigheter använt – snarare 4000, eller någonstans mellan 2500 och 6000, vilket oberoende källor uppgett genom åren.
Det har heller aldrig kommit någon ursäkt från statens sida för dess inblandning och inte heller har det skett någon riktig rättsskipning som inneburit straff för förövare eller kompensation för offren. Mönstret har upprepats. Det fula har systematiskt sopats under mattorna i Sri Lanka.
En av alla som nu i veckan på Groundviews delat med sig av sina upplevelser av ”Black July” är Cheran Rudhramoorthy, professor vid avdelningen för sociologi, antropologi och kriminologi vid universitetet i Windsor i Ontario i Kanada.
Sydasien kan den här veckan publicera en översättning av Cherans två texter. I en text beskrivs förlusten av värdefulla människor i Jaffna i juli 1983, i synnerhet hans nära vän och mentor Vimalathasan, och den andra är en dikt som på ett personligt plan behandlar upplevelsen.
I övrigt sticker den singalesiske konstnären Chandraguptha Thenuwara ut. Han upplevde själv vidrigheterna. Såg vad hans landsmän gjorde mot andra landsmän, för att de var av annan etnicitet. Kvinnor och män utsattes. Män stod, i den vanliga ordningen, för våldshandlingarna. Detta har sedan dess präglat Thenuwaras liv och konstnärskap.
En utställning av Thenuwara, målningar och skulpturer under rubriken ”Delusion” kan beskådas i Saskia Fernando Gallery (se saskiafernandogallery.com), på 41 Horton Place i Colombo 23 juli till 23 augusti. Parallellt har Thenuwara haft utställningen ”Covert” vid Lionel Wendt Gallery, som upphör 31 juli. Ytterligare en utställning av Thenuwara i Colombo, ”Fragile”, avslutas 31 juli.
”Covert” tog sitt avstamp i de massiva protesterna i Sri Lanka 2022 och framför allt i försvaret av demokratin. Thenuwara som har potential att nå ut bredare, till singaleser, uppmärksammas av Sunday Times i Sri Lanka. Varje år har Thenuwara lyft fram annus horribilis 1983.
Utställningen Delusion undersöker frågor om ”militarism, religiös extremism, konspirationsteorier, singalesisk chauvinism, trångsynt nationalism, antivästerländsk agitation, socialism etc”.
”Jag använder bokstäverna mass eftersom vi har massmedia, massakrer och massgravar. Det finns en skulptur av en dagoba eftersom vi tror att genom att klättra upp på toppen av ett berg och bygga en dagoba så blir allt ok”, skriver Thenuwara i programförklaringen och vidare:
”Ordet ”devolution” (maktdelning) låter som delusion (villfarelse, vanföreställning) om du tar bort bokstäverna v och o. Jag kom på den här ordleken för att jag tycker om att leka med ord för att skapa nya betydelser.”
Övriga skribenter är Jeevan Ravindran, Tisaranee Gunasekara, Lionel Bopage, Uditha Devapriya, Maureen Ernest, Sandeep Tissaaratchy, Ama Koralage, Tissaaratchy Savitri Hensman, Indran Amirthanayagam och Anandaraj Ponnambalam, för att inte tala om ”Anonymous”.
För någon som är bekant med Black July fungerar de 16 korta texterna som en påminnelse om ondskan som släpptes lös, efter att först ha planlagts. För den som har begränsad förkunskap kan publiceringarna bli en lika viktig väg in. Groundviews kan fortfarande, 2023, vara Journalism for Citizens (Groundviews egen slogan) när den är som bäst.
Läs mer | Text på Sydasien 30 år efter Black July
30 år efter ”Black July” – historien preskriberar inte pogromer
