Bokens titel, ”Den onödiga flyktingkrisen”, är sprungen ur ett projekt med samma namn. Här beskrivs åren efter 2015, då fler flyktingar än vanligt sökte asyl i Sverige. I samband med boksläppet vid MR-dagarna i Göteborg intervjuade Sydasien författaren Ali Zardadi och redaktören Ingrid Eckerman, några av ett femtiotal medverkande.
Ingrid Eckerman är pensionerad läkare, människorättsaktivist och sedan många år tillbaka flitig Indienresenär. Inte minst är hon djupt engagerad i Bhopal och författare till boken The Bhopal Saga, som hon beskriver på sin blogg (se fotnot om Bhopalkatastrofen).
Ali Zardadi kom till Sverige 2016. Han var en av tusentals pojkar och unga män som sökte sig bort från krigets Afghanistan. Året efter skrev han boken ”Ängeln och sparven”, som uppmärksammats av bland andra Aftonbladet. Sydasien träffade och intervjuade honom redan i april 2018 (se länk till den artikeln i slutet av den här texten).
Han har talat offentligt förnuft till alla som velat lyssna om hur han och andra asylsökande verkligen behandlas. Han kunde snart flytande svenska, studerade, tog gymnasieexamen, fick fast anställning och 2021 permanent uppehållstillstånd. Nu funderar han på universitetsstudier. Statsvetenskap och journalistik lockar särskilt.
Sydasien träffar de två för en intervju vid MR-dagarna i Göteborg (se mrdagarna.se. På frågan om när Ali och Ingrid först träffades svarar Ali:
– Jag tror att det var den 11 mars 2017 klockan 11, säger han. Det var då vi hade den stora demonstrationen på Medborgarplatsen.
Deras vägar korsades där och då och löper sedan dess parallellt.
– Jag har ju inga biologiska barnbarn. Men Ali och de andra har adopterat mig som sin mormor, skrattar Ingrid Eckerman.
Nu sitter de här med en gemensam bok, som just presenterats vid ett seminarium. Boken är resultatet av en folkrörelse som värnar flyktingars rätt. Här sätts fingret på vad som sagts, gjorts och vad som hänt.
– Vet du när vi kom på idén till boken? Det var för mindre än ett år sedan, förklarar Ingrid Eckerman.
Boken på 527 sidor trycktes först i 600 exemplar. Upplagan sålde fort slut och därefter trycktes ytterligare 400. Nu ligger ett exemplar på bordet framför oss, intill utgåvan av Ordfront nr 3 2021, där ett koncentrat av boken finns med.
– Det är viktigt att få ut den på papper. De som ska forska i framtiden går till biblioteken och ska ha den på papper. Allt som är tryckt måste sparas, säger hon.
Rapporter som tas fram och sprids som nätupplagor riskerar försvinna, medan en bok är bestående. Nu hoppas de att någon större tidning ska beskriva ämnet och recensera boken.
– Jag startade ju Facebookgruppen ”Stoppa utvisningarna till Afghanistan” i oktober 2016. Då trodde jag att vi skulle få 100 000 som skrev på och sedan skulle det vara bra. Ungdomar från Afghanistan kom med och även svenskar och jag var inte alls beredd på att så många ville komma med, förklarar Ingrid Eckerman. Och nu har den 24 000 medlemmar.
Karin Fridell Anter, som för övrigt var med och grundade tidskriften Sydasien i slutet av 1970-talet, ryckte in och hjälpte till med modererandet av kommentarer och insläpp av nya medlemmar när Ingrid Eckerman behövde resa till Indien. Ali Zardadi understryker betydelsen av nätverket som växte fram.
– Man var ny i Sverige och i sociala medier. Här kunde vi gå in och prata och vi fick hjälp. Den som var lessen fick mycket pepp, säger han.
Men många, oklart hur många, har fallit bort genom att de mått så dåligt att de inte sett någon annan utväg än att i förtid avsluta livet.
– Många av oss hade tankar, att det här kommer vi inte att klara. Vi tänkte också att vi kommer aldrig att åka tillbaka till Afghanistan. Men att det finns en annan utväg: då lever jag inte längre. När jag gick ut och spelade fotboll, så tänkte jag: ”Är det här sista gången jag ser mina kompisar?”, säger Ali Zardadi.
Alla behöver något att klamra sig fast vid i tillvaron. Dessutom har många känt sig utsatta för hot och hat i den verkliga verkligheten såväl som i den virtuella, som ju är en betydande del av dagens verklighet. Nedsättande ord har tillhört vardagen.
– Men de är inte på och hackar på oss tanter, säger Ingrid Eckerman. De ser väl oss som ofarliga. Vi är pensionärer, har inga yrkesroller som vi kan angripas i, och har inga små barn som de kan hota. Det är få av oss batikhäxor som blir utsatta.
Hon beskriver ordet och begreppet batikhäxa, att det är motsatsen till att vara ung, ägna tid åt sitt utseende och att underordna sig mannen. Hon anammade skällsordet och startade ”Batikhäxornas klubb”. Den som uppfyller kriterierna kan bli medlem.
– Vi finns i alla åldrar, samhällsklasser och alla kön, förklarar Ingrid.
Tillbaka till den färska boken: Ett femtiotal författare, illustratörer, formgivare och korrekturläsare kom med i bokprojektet och finansiärer och donatorer möjliggjorde tryck och spridning av boken Nu turnerar Ingrid och några av redaktörskollegorna land och rike runt med den.
– Jag gillar kombinationen av berättelser och fakta. Och den här frågan har varit så het under åren efter 2015. Titeln är också bra, den beskriver varför vi har hamnat där vi gjort, säger Ali Zardadi.
För honom, precis som för Ingrid Eckerman, var det oväntat att den socialdemokratiska regeringen plötsligt ändrade sin politik. Vissa av de ledande socialdemokratiska politikernas uttalanden har etsat sig fast.
Dåvarande statsministern Stefan Löfven höll tal på Medborgarplatsen i Stockholm 6 september 2015, samtidigt som tusen och åter tusen flyktingar kom till Sveriges gränser och släpptes in. Han talade både om vad Sverige och Europa nu skulle göra, att ”mitt Europa bygger inte murar, vi hjälps åt när nöden är stor”.
Dessförinnan hade företrädaren på statsministerposten, Fredrik Reinfeldt (M), vid ett tal den 16 augusti 2014 i Stockholm sagt att svenska folket ”måste öppna sina hjärtan” – för att hjälpa dem som flyr från krig och förföljelse i framför allt Syrien.
Eckerman har särskilt funderat på vad Stefan Löfven sa, vad han menade och vad som sedan hände. Vid den tidpunkten uppfattades det som att vi i Sverige precis som dåvarande förbundskanslern Angela Merkel i Tyskland bestämt sig för att: ”Vi klarar detta”.
Anders Ygeman (S), dåvarande inrikesminister sa i en intervju med Dagens Industri i januari 2016 om ”flyktingfrågan” att 60 000 till 80 000 av 163 000 som kommit till landet för att söka asyl 2015 kan komma att avvisas.
Det blev till en nyhet som spreds i världen under ”flyktingkrisen”. Ygeman baserade sin slutsats på att 45 procent av alla asylsökande brukar få avslag på sina ansökningar och avvisas.
– Men det här sa han innan deras ärenden hade prövats, konstaterar Ingrid Eckerman.
Och Morgan Johansson, då migrationsminister, sa i Agenda (SVT) att ”Sverige inte kan ta ansvar för alla Mellanösterns tonårspojkar”. I samma andetag menade han att de som har skyddsbehov ska få stanna.
Barn och unga vuxna har gjorts ”utvisningsbara”
I praktiken har det sett annorlunda ut. Svenska myndigheter har, troligen på ej dokumenterade direktiv av den regering som haft makten, gjort barn och unga vuxna ”utvisningsbara”. Oavsett om det finns asylskäl eller inte så skulle de få avslag är bilden som framträder allt tydligare, vilket beskrivs i boken.
– Det är orättvist. Det förstår vi för varje dag som går, säger Ali Zardadi.
Ingrid Eckerman flikar in:
– Det har satts i system att bryta mot konventionen om mänskliga rättigheter och barnkonventionen. Det är inte enstaka misstag. Flyktingar och barn har gjorts utvisningsbara genom att det har vridits och vrängts på lagarna. De säger att ministrar inte ska styra, men myndigheterna har såklart hört detta som ministrarna sagt och arbetat efter detta. Och vi vet inte heller vad som sagts vid sidan av.
De anser att frågan om hur saker har skötts vare sig fått tillräckligt med uppmärksamhet eller har granskats tillräckligt.
Ali Zardadi pekar på att Socialdemokraterna ofta pratar om att det på ”den andra sidan” (den borgerliga oppositionen och SD) finns extremister, men att de tagit efter dem, sannolikt för att fiska röster. Det borde, enligt deras uppfattning, ha kommit ett annat, mjukare budskap den 24 november 2015, istället kom en ny stram asyllagstiftning (se Stöttepelarens pressmeddelande).
När Ali kom till Sverige 2016 möttes han av en ”antiflyktingrörelse”, som han uttrycker det. Och den blev hela tiden allt mer aktiv och lyssnad på i den offentliga debatten.
– Väldigt kränkande ord används mot andra människor. Hat får uppmärksamhet, tyvärr. Och det kan ha vänt opinionen, säger han.
Och den onödiga flyktingkrisen är långt ifrån över. Den så kallade gymnasielagen sätter fortfarande käppar i hjulet för unga människor och deras möjligheter att få stanna i Sverige.
Ingrid Eckerman påpekar att forskning visar att majoriteten av befolkningen följer det som sägs uppifrån. När regeringen ger samma budskap som partierna åt höger, att flyktingar är en börda som vi helst inte vill ha, då anammar stora delar av befolkningen detta.
Hon ser att många av dagens av samhällsproblem kan kopplas till ökade samhällsklyftor. Det blir inte bättre av att samhällsfunktioner som ungdomsgårdar och liknande inte längre finns.
– Unga män behöver blanda sig med kvinnor och barn för att ta fram sina mjuka sidor. I grupp blir de tävlingsinriktade, och ska visa sig värst. Om de inte fångas upp av samhället genom arbete eller fritidsaktiviteter riskerar de istället att fångas upp av kriminella eller extremistiska grupperingar, säger Ingrid Eckerman.
Och då kommer de att ställa till problem i samhället och för andra människor.
– Så ge ungar en god uppväxt och tillhörighet, säger Ingrid Eckerman.
Ali Zardadi nickar instämmande:
– Ja, att känna tillhörighet är så viktigt.
Fotnot: Giftig gas läckte 2-3 december 1984 ut från en fabrik i staden Bhopal i delstaten Madhya Pradesh i centrala Indien. Fabriken ägdes av det amerikanska företaget Union Carbide. Flera tusen människor dödades inom ett dygn och i katastrofens förlängning har tiotusentals dött.
Läs mer | Relaterade artiklar på Sydasien.se
