Admir Skodo undersöker hur det afghanska flyktingskapets betydelse har förhandlats fram och bestritts av olika sociala aktörer i San Francisco Bay Area och Skåne sedan kalla kriget. Admir Skodo är forskare vid SASNET – nätverket för Sydasienstudier på Lunds universitet. Elina Vidarsson har intervjuat honom.
Afghaner utgör en fjärdedel av världens flyktingar om man ser till det totala antalet flyktingar sedan mitten av 1980-talet. Afghanistan har haft krig och konflikter sedan slutet på 1970-talet, vilket har lett till en konstant flyktingström framförallt till grannländerna Pakistan och Iran. Europa och USA har tagit emot en väldigt liten andel av den totala afghanska flyktingbefolkningen, eftersom det afghanska flyktingproblemet anses vara ”löst” inomregionalt.
Lundaforskaren Admir Skodo menar att det finns en uppfattning i väst om att afghanska flyktingar ”inte är riktiga flyktingar, eftersom de redan har en fristad i Pakistan om de är sunnimuslimer, eller Iran om de är shiamuslimer”.
Admir Skodo kom själv till Sverige från Bosnien som flykting 1992 och har länge funderat över flyktingskapets betydelse på ett personligt plan. Men i och med flyktingkrisen som nådde Sverige hösten 2015, upptäckte han att det fanns ett behov av mer forskning om flyktingskapet. För trots det faktum att afghaner utgör en av fyra flyktingar i världen så finns det inte många genomgripande studier om afghanska flyktingar. Det finns dock en hel del mindre studier där afghaner nämns men dessa studier är inte tillräckligt uttömmande. Bland studierna som finns uppmärksammas mest de som fokuserar på Iran och Pakistan.
– Afghanistan är ett land med många etniska grupper och med en väldigt rik och komplicerad historia som sträcker sig långt tillbaka i tiden, vilket är väsentligt för att förstå vad som har drivit de här människorna på flykt.
Som forskningsmetod använder sig Admir Skodo av djupintervjuer, arkivstudier, och begreppshistoria. Grundidén med begreppshistoria är att vi har vissa centrala begrepp, exempelvis sociala och politiska, som styr hur vi tänker om samhället och politiken. Det kan röra sig om begrepp såsom mänskliga rättigheter, folkmord, medborgare, den offentliga och privata sfären. Begreppshistorian försöker visa hur begreppen har uppstått och förändrats genom tiden.
– Jag tror att alla skulle hålla med mig om att flyktingskapet är ett centralt begrepp inom tjugohundratalets historia. Men än så länge så finns det ingen begreppshistoria om begreppet flykting eller någon specifik flyktinggrupp.
-Så det jag gör är troligtvis den första historien som sådan och jag hoppas att den kan bli modell för andra forskare som vill gå vidare och forska om andra grupper. Jag kommer givetvis inte att producera en slutgiltig historia om begreppet flykting, men det kan vara en bra första ansats som folk kan utgå från.
För att förstå flyktingskapets betydelse är ett tillvägagångsätt att Admir Skodo intervjuar representanter från olika sociala aktörer och grupper som arbetar med afghanska flyktingar, exempelvis statliga myndigheter, icke-statliga organisationer samt afghanska flyktingar.
– I min studie lyssnar jag mycket på flyktingars egna berättelser. Jag har gjort intervjuer med myndighetsaktörer som säger att när de utarbetar sina riktlinjer och regler så brukar de sällan fråga flyktingar själva vad de tycker. Detta tror jag är ganska symptomatiskt för vilken roll flyktingar själva speglar i vår förståelse av flyktingar. Oftast får de inte komma till tals själva och därför hoppas jag att mina intervjuer med flyktingar ska kunna hjälpa oss sätta oss in mer i deras livssituation från deras egna perspektiv.
Genom djupintervjuerna försöker Admir Skodo se hur aktörerna samverkar och hur de försöker föra fram sin syn på vad det afghanska flyktingskapet betyder. Han undersöker också om det finns specifika maktförhållanden som gör att en viss social aktör eller grupp har större möjlighet att definiera flyktingskapets betydelse än andra aktörer och vad för praktiska effekter detta har för afghanska flyktingar, när de exempelvis söker asyl.
– Givetvis så tar jag hänsyn till den juridiska betydelsen av flykting, vilken grundas på Genevekonventionen från 1951, och asylsökande. Men även dessa begrepp har förändrats med tiden. Poängen är att man inte kan förklara hur dessa förändringar sker utan att titta på de bredare förändringarna i samhället och inom politiken, såsom hur utvecklingen från kalla kriget till kriget mot terrorn har lämnat ett avtryck i Sveriges and USAs sociala, politiska och ideologiska landskap.
Admir Skodo valde att undersöka det afghanska flyktingskapets betydelse i San Francisco Bay Area och Skåne från kalla kriget och framåt.
Varför starta i kalla kriget och varför San Fransisco Bay Area och Skåne?
– Att studien börjar från kalla kriget och framåt var en naturlig utgångspunkt eftersom det var då som den afghanska flyktingströmmen började öka markant. Jag valde de två områdena eftersom San Francisco Bay Area har haft en av de största samlingarna afghanska flyktingar i världen sedan 1980-talet och Skåne har tagit emot en stor afghansk flyktingström sedan 2010-talet, men jag har även upptäckt att ett mindre antal afghaner har sökt asyl i Sverige sedan 1980-talet. Dessutom är det intressant att jämföra USA och Sverige eftersom det finns stora skillnader i vilka aktörer som har tolkningsföreträde och möjlighet att påverka flyktingskapets betydelse.
I USA blir en asylsökande till exempel inte tilldelad en handläggare från staten som i Sverige, utan måste anlita en migrationsadvokat. Dessutom har asylsökande i USA, i motsats till Sverige, inte rätt till fri bostad eller vård under tiden som asylsökande.
Det är mer fördelaktigt att bli definierad som flykting än asylsökande. Inom den rättsliga världen i både USA och Sverige benämns den absoluta majoriteten av afghaner som asylsökande och inte som flyktingar. En flykting, rent juridiskt, är en person som flytt sitt hemland till ett andra land och har blivit tilldelad flyktingstatus av FNs flyktingorgan UNHCR. Det som händer efter att flyktingstatus har erhållits är att ett tredje, oftast västerländskt land, väljer vilka flyktingar man ska ta in, ge permanent uppehållstillstånd och hjälpa hitta boende, arbete osv., enligt en årlig kvot som bestäms av regeringen.
En asylsökande är en person som flytt sitt hemland och har tagit sig direkt till ett ”tredje” land och där sökt asyl, men medan personen väntar på svar om sin asylprövning så är hen varken erkänd som flykting eller berättigad till asyl. Det finns alltså stora juridiska skillnader mellan begreppet flykting och asylsökande, men i vardagsspråket görs ofta inte den skillnaden.
Svårare för afghaner att få asyl i Sverige. Admir Skodo berättar att de flesta av de aktörer han har intervjuat i Sverige som är väl insatta i hur afghaner behandlas av Migrationsverket, är ense om att afghaner har nedprioriterats i och med att den syriska flyktinggruppen har blivit större.
– Jag försöker att hitta ett rättfärdigande för denna särskiljande behandling, och jag har även sett att Statens Invandrarverk (Migrationsverkets föregångare) bemötte afghanska asylansökningar på 1980-talet med skepticism. Detta är en viktig upptäckt, eftersom det råder en konsensus inom forskningen som säger att afghanska asylsökande i väst mottogs väl under 1980-talet för att de var ”frihetskämpar” som vågade stå emot den sovjetiska förföljelsen av det afghanska folket.
