Tankar om Channel 4 Sri Lanka Killing Fields: War Crimes Unpunished

Sri Lanka’s Killing Fields – dokumentär
Dokumentären Killing Fields om krigsbrott i Sri Lanka hade premiär 2012. Foto: Pressbild | Channel 4
Beräknad lästid 3 minuter

Jag gillar inte att se den här typen av filmer, jag gillar inte att se lemlästade barn och vuxna, jag gillar inte att se vilken misär folk lever i efter ett krig, jag gillar inte att se människor skrika för sina liv. Bilderna från Sri Lanka Killing fields del två får mig att må precis lika dåligt som del ett, men de bilderna speglar en verklighet om vad som sker i krig, mot civila, oavsett på vilken sida de står. Därför borde alla människor se denna typ av dokumentär och förstå att detta är verkligheten för många miljoner människor i dagens värld.

Nu är inte Channel 4 huvudsyfte att visa vad som sker med civila i ett krig. Vad försöker då Channel 4 bevisa? Ja, de kunde knappast valt en mer strategisk tid för en uppföljare då filmen kom ut precis lagom innan en omröstning i FN angående huruvida Sri Lanka måste tillåta en oberoende utredning om eventuella krigsbrotts har begåtts.

Dokumentären går till hårt angrepp mot den nuvarande regeringen och anklagar presidenten Mahinda Rajapaksa och försvarsministern Gotabhaya Rajapaksa samt ett antal generaler för att vara ansvariga för civila dödsoffer i krigets slutfas. Channel 4 säger sig ha nya bevis för övergrepp som skedde i slutfasen av det blodiga inbördeskriget i landet. Dokumentären anklagar Sri Lankas president Mahinda Rajapaksa och andra högt uppsatta personer i regeringen och militären för krigsbrott.

Channel 4 bygger upp filmen genom att presentera fyra olika fall som de menar tyder på krigsövergrepp. Den första behandlar “the no fire zone” som sattes upp av regeringen så att civila kunde fly dit utan att behöva bli beskjutna. I detta område så sägs det att det byggts bunkrar för att skydda människor, var dessa bunkrar var förmedlades till den lankesiska regeringen och trots detta menar Channel 4 att dessa bunkrar blev beskjutna från regeringshåll.
Att civila människor blev beskjutna och dödade råder det inga tvivel om, det är snarare en fråga om vilka som avfyrade vapnen, regeringen menar att det var LTTE, Channel 4 med rapporter från FN menar att det var den lankesiska regeringen.

I fall två anklagar dessutom Channel 4 Sri Lankas regering för att inte låtit mat eller mediciner transporteras in i dessa områden, vilket också skulle vara ett krigsbrott, den lankesiska regeringen förnekar detta. I det tredje fallet så menar Channel 4 att Sri Lanka medvetet dödat civila i det så kallade räddningsuppdraget (av civila) i slutfasen av kriget för en sista slutfas mot LTTE. Channel 4 menar att det finns stöd för deras argument i form av FN-dokument och dokument från Human Rights Watch.

Det fjärde fallet av krigsbrott som den lankesiska regeringen sägs vara skyldiga av är avrättningar av krigsfångar, bland annat av den förre LTTE ledaren Prabhakarans 12-åriga son. I det sista fallet har Channel 4 bildbevis på Prabhakarans döda son och en expert uttalar sig om att det inte råder några tvivel om att han blivit avrättad på nära håll.

Nu är jag ingen expert på krigsbrott eller vart gränsen går för att anklaga ett land för sådant, men uppenbarligen har ju civila dödats, men frågan är vem som ska hållas ansvarig, och var går gränsen, är till exempel Barack Obama ansvarig för soldaten som sköt ihjäl 16 civila i Afghanistan? Jag har inte svaret på den frågan, inte heller om Sri Lanka medvetet har begått krigsbrott.

Jag har inte läst Sri Lankas egna rapport om slutfasen i kriget men jag har sett den Sri Lanka baserade dokumentären “Lies agreed upon” som förkastar Channel 4:s första dokumentär och dess bevis. Den lankesiska regeringen menar bland annat att bilderna är fejk men då kan man ju verkligen ifrågasätta varför inte Sri Lanka låter en oberoende utredning visa vad som hände under den sista tiden i inbördeskriget.

Hur starka är Channel 4 bevisning? Vad tycker ni, kommenterar gärna artikeln med era tankar kring dessa dokumentärer.

Print Friendly, PDF & Email
Andreas Johansson

Andreas Johansson är filosofie doktor i religionshistoria och forskare vid Centre for Theology and Religious Studies vid Lunds universitet (LU) och senior lektor vid universiteten i Karlstad och Lund. Tidigare föreståndare för nätverket SASNET vid LU. Andreas har forskat i religiöst språk och symboler i icke religiösa organisationer i Sri Lanka och Maldiverna. I den dokumentära fotoboken ”Yakuza Tatoo” framträder hans fotointresse.