Stoppa ”dagliga smällar” och lagliga våldtäkter i Indien

Stoppa alla former av våld mot kvinnor!
Våld mot kvinnor är utbrett i det indiska samhället och arbetet för att få stopp på det möter motstånd. Foto: Akilash Sooravally /Shutterstock
Beräknad lästid 4 minuter

Trevlig helg! Ja, men för väldigt många kvinnor är verkligheten en annan. Människorättsjuristen Parul Sharma lyfter i den här texten fram det utbredda bruket av våld och våldtäkter inom äktenskapet i Indien och att det krävs en i grunden ändrad syn.

I Indien, världens mest befolkade demokrati, kan en gift kvinna våldtas om och igen av sin make i sitt hem. Våldtäkt inom äktenskapet är fortfarande en straffri handling. Enligt den indiska strafflagen, är ”samlag mellan man och hustru, om inte hustrun är under femton år, inte våldtäkt.”

En av FN (UN Population Fund) genomförd studie visar att två av tre indiska kvinnor mellan 15 och 49 år har blivit misshandlade, våldtagna eller tvingade till sex. I Indien är det alltså lagligt att våldta en kvinna så länge du är gift med henne.

Att år 2021 konstatera en sån barbarisk sanning är beklämmande och sammanlagt rör det sig om 36 länder i världen som fortfarande har en straffrihet för våldtäkt i hemmet.

Våldet mot kvinnor måste upphöra!
Våldet mot kvinnor är utbrett i flera av länderna i Sydasien och bör ses som ett prioriterat samhällsproblem att lösa. Foto: Aakilash Sooravally

En smäll om dagen har nästan blivit en del av kulturen för kvinnor i vissa delar av det indiska samhället, så var och hur ska vi börja göra människor medvetna om att våld mot kvinnor är ett brott – i alla dess former, mentalt, fysiskt och emotionellt

Forskningscentret International Centre for Research on Women (ICRW) hävdar att 80 procent av männen i den indiska delstaten Punjab tycker att våld är befogat om en hustru är ”respektlös” och 60 procent rättfärdigar det om frun ”inte gör som hon blir tillsagd”.

Indiens nationella kommission för mänskliga rättigheter har betonat behovet av att öppna fler än en polisstation för kvinnor (distriktsbaserade poliskontor) i ett distrikt med olika delstater för att ta hand om brott mot kvinnor, men vad görs åt de ”kulturella föreställningarna”? Tar lagen itu med dem? Nej tyvärr inte alls.

Var sjätte timme blir en ung, gift kvinna bränd levande, slagen till döds eller tvingad att begå självmord.

Var sjätte timme blir en ung, gift kvinna bränd levande, slagen till döds eller tvingad att begå självmord i Indien enligt egna nationella rapporter. Detta när våld mot kvinnor har erkänts som en kränkning av mänskliga rättigheter.

Dessa kvinnor, som är offer för fysiskt, sexuellt och till och med psykiskt våld, finns idag med i familjestatistiken hos National Family Health Survey (NFHSII). Ännu mer chockerande är att sociala seder och attityder som fortfarande uttrycker att kvinnor är mindre värda medverkar till våld i hemmet, och lagen hjälper till att stärka dessa föreställningar.

Artikel 21 i den indiska grundlagen understryker rätten till liv, och artikel 14 fastställer att alla medborgare är lika inför lagen. Artikel 14 är den artikel som förbjuder godtycklig lagstiftning. I målet Excel Wear vs Union of India underströk en av domarna att ordet ”liv” i grundlagens artikel 21 inte enbart betyder att existera.

Den rätt som avses i denna artikel är rätten att leva ett värdigt liv. Ändå fastslog Delhi High Court i målet Harvinder Kaur v. Harmander Singh 1984:

”Det är högst olämpligt att introducera grundlagen i hemmet. Det är som att släppa loss en tjur i en porslinsaffär. Det kommer att visa sig vara en hänsynslös förstörare av äktenskapets institution och allt vad den står för.

I hemmets privata sfär och inom äktenskapet finns ingen plats för vare sig artikel 21 eller artikel 14. I en känslig sfär som är både intim och ömtålig leder introduktionen av de kalla principerna i konstitutionell lagstiftning till att försvaga äktenskapets band”.

Tydligen har privatlivet, som domstolen hänvisar till och prioriterar, gjort våld i hemmet till en tyst affär, där grundlagsenliga principer står utanför hemmets fyra väggar och nu inte ens bryr sig om att titta in.

”… kan du verkligen kalla denna brutalitet för våldtäkt mellan äkta makar?”

I ett fall från 2020 ställde en domare i högsta domstolen en fråga på allra största allvar:

”Om ett par bor tillsammans som man och hustru, kan mannen ibland komma att vara brutal, men kan du verkligen kalla denna brutalitet för våldtäkt mellan äkta makar?”

Varje våldshandling , fysisk såväl som psykisk borde betraktas som brott även i Indien. Det sätter ärr och spår hos offret. Foto: Akilash Sooravally /Shutterstock

Högsta domstolen dömde inte mannen, istället anklagades kvinnan för falska anklagelser och en oförmåga att förstå äktenskapets regler.

Principen om att mänskliga rättigheter börjar i det egna hemmet, kollapsar rejält i frågan om kvinnors rättigheter i Indien.

Nu höjs röster mer än någonsin inom kvinnorörelsen i landet och förhoppningsvis kommer den här repressiva lagstiftningen att se sitt slut, dock är läget just nu en straffrihet för våldtäkt inom äktenskapet.

Läs mer | ICRW

Organisationen International Center for Research on Women (ICRW) är ett internationellt forskningsinstitut med kontor i Washington, Delhi, Nairobi och Kampala.

Läs också:

Sårbara kvinnor drabbade under Indiens nedstängningar

Print Friendly, PDF & Email
Parul Sharma

Sedan 2020 ingår Parul Sharma i Tidskriftsföreningen Sydasiens styrelse. Hon är VD för The Academy for Human Rights in Business, författare och människorättsjurist med gedigen erfarenhet i hållbarhetsfrågor i högriskländer. Vid bland andra Human Rights Law Network, EU-kommissionen, Sandvik AB har hon arbetat med mänskliga rättigheter, anti-korruption, leverantörsledet, arbetsrätten och CSR-perspektivet. Hösten 2020 utsågs Parul till ordförande för Amnesty Sverige.