Miljoner slavar lever i Sydasien

Palaniamman.
Palaniamman. Foto: Teresia Borgman
Beräknad lästid 3 minuter

Nästan hälften av världens 30 miljoner slavar lever i Indien, enligt ett globalt slaveriindex som nu presenteras för första gången. Även i Pakistan, Nepal och Bangladesh lever miljontals människor under slavliknande förhållanden.

För några år sedan mötte jag stenssliperskan Palaniamman en by utanför Trichy i södra Indien. Hon var då en av de många kvinnor som levde i skuldslaveri i Indien. I det egna hemmet arbetade hon tillsammans med sin man med att slipa syntetiska stenar till smyckesindustrin.

Det sparsamma möblemanget utgjordes till största delen av den stora slipmaskinen. Lönen var låg och skulderna för maskinen stora, berättade hon. För hundra färdigslipade stenar fick Palaniamman 25 rupier, det vill säga endast några kronor. Det skulle bli svårt, för att inte säga omöjligt, att betala tillbaka lånen till den mellanhand som försett henne med materialet.

Palaniamman är långt ifrån ensam. Skuldslaveri är en vanlig form av modernt slaveri i Sydasien enligt ett globalt slaveriindex som nyligen presenterades av den australiska rättighetsorganisationen Walk Free Foundation. Som offer för modernt slaveri definieras förutom skuldslavar även personer som råkat ut för trafficking, tvångsarbete eller tvångsäktenskap. Fortfarande föds också människor in i slaveriet, bland annat i Sydasien.

Indien är det land där flest människor lever under slavliknande förhållanden, enligt rapporten. Problemet är enormt och täcker in alla former av modernt slaveri. Det handlar om mellan 13,3 och 14,7 miljoner slavar. Den största delen är indiska medborgare som utnyttjas inom landet, ofta i sina egna hembyar.

Mest sårbara är människor ur lägre kaster (daliter) och stamfolk (adivasier), särskilt kvinnor och barn. Många arbetar inom byggsektorn, textilindustrin, tegelstenstillverkning, gruvindustrin, fiske och räkodlingar. Den utbredda korruptionen försvårar möjligheten för de utsatta att få hjälp. Risken att hamna i slaveri varierar över landet. Uttar Pradesh (44 miljoner människor) och Bihar (83 miljoner människor) är några delstater som är kända för trafficking samt utbrett skuldslaveri som går i arv.

Pakistan hamnar på en tredjeplats när det gäller antal människor som lever i slaveri. Där beräknas drygt 2 miljoner människor leva i olika former av modernt slaveri, famförallt inom råvaruproduktionen, tillverkningsindustrin, prostitution, tiggeri eller hushållsarbete. Skuldslaveri är det största problemet i landet och förekommer framför allt inom tillverkningen av tegelstenar men också inom jordbruk, fiske och gruvindustrin.

I Nepal förekommer det moderna slaveriet inom produktionen av tegelstenar och broderade tyger samt som tvångsprostitution. Olika former av skuldslaveri förekommer även inom jordbruk, boskapsskötsel, stenbrytning och hushållsarbete. Även i Nepal är det människor ur de lägsta kasterna och ursprungsbefolkningen som är särskilt utsatta. Lagstiftningen har stora brister och kriminaliserar exempelvis inte tvångsäktenskap.

Vissa former av skuldslavar inom jordbruket som Haruwas (plöjare) och Charuwas (boskapsskötare) skyddas inte heller av lagstiftningen. Ett system som kallas zirayat förekommer inom jordbruket, vilket innebär att skörden delas mellan markägare och arrendator samt att arrendatorerna åläggs att utan lön bruka ytterligare mark åt markägaren. Lagen kriminaliserar alla typer av sexarbete, vilket gör att även traffickingoffer betraktas som kriminella av myndigheterna.

Fattigdom, korruption och möjligheterna att ta lån till bra villkor är några viktiga faktorer som är starkt förknippade med förekomst av modernt slaveri. Ofta bidrar även kulturellt och ekonomiskt accepterade system i Indien och Pakistan, som kastsystemet, skuldslaveriet, barn- och tvångsäktenskap, till problematiken.

Lagar som ska stoppa det moderna slaveriet finns dock ofta, men efterlevs inte. Offrens kunskap om lagarna och de egna rättigheterna är låg, men även polisens kunskaper på området är bristfälliga. Det händer till exempel att offer för trafficking som sökt hjälp av polisen ses som kriminella eller att skuldslavar förs tillbaka till sina arbetsplatser som ”rymlingar”.

Samtidigt har många insatser gjorts på senare år för att stoppa slaveriet, både genom regeringsinsatser och frivilligorganisationer. Till exempel var den indiska lagstiftningen om modernt slaveri fram till nyligen relativt komplicerad och förvirrad, enligt rapportförfattarna.

Men i april 2013 kriminaliserades alla former av mänsklig trafficking i Indien enligt definitionen i FN:s traffickingprotokoll, vilket gör att alla former av tvångsarbete, skuldarbete, och tvångsäktenskap bör täckas in. Om den nya lagstiftningen kommer att göra någon verkan återstår dock att se.

Rapportförfattarna konstaterar att skuldslaveri varit kriminaliserat sedan 1976, men att efterlevnaden av lagen varit sporadisk och svag. Fortfarande 2013 är skuldslaveri vanligt förekommande.

Print Friendly, PDF & Email
Teresia Borgman

Teresia Borgman är agronom och journalist med intresse för Sydasien. Hon har tidigare varit miljöinformatör för föreningen Svalorna Indien Bangladesh och redaktör för tidningen Skogsaktuellt. Teresia har även studerat tamil vid franska institutet i Pondicherry och Uppsala universitet.