Om Sri Lanka hörs sällan nyheter sedan inbördeskriget slutade i en massaker i maj 2009. Ett pressmeddelande från Amnesty International taggat ‘Sri Lanka’ väcker därför nyfikenhet. Meddelandet från AI flaggar för rapporten “Assault on Dissent”: hot, trakasserier, fängslanden och våldsamma attacker ökar mot alla kritiska röster.
I Sri Lanka pågår i tysthet systematiska kränkningar av de mänskliga rättigheterna.
– Alla attacker mot individer måste utredas omedelbart, obeoende och effektivt och de ansvariga måste ställas till svars, säger Truscott, biträdande chef för Amnesty Internationals Asien- och Stillahavsavdelning.
President Mahinda Rajapaksa likställer enligt Amnesty kritik med förräderi. Hans fasta grepp om makten hårdnar. De senaste åren har utrymmet för kritik krympt kännbart.
– De som är modiga nog att uttala sig mot regeringen råkar ofta mycket illa ut, säger Polly Truscott.
Den mycket stränga terroristlagen, en kvarleva från kriget mot terrorismen (de tamilska tigrarna), ger säkerhetsstyrkorna stora befogenheter. Och det är säkerhetsstyrkorna – eller deras bulvaner – som genom sin terror aktivt sprider fruktan.
De rapporterade övergreppen mot “oliktänkande” är omfattande: oppositionspolitiker, människorättsaktivister, journalister, fackföreningsledare, biståndsarbetare…
I rapporten ” ” dokumenteras ett dussintal fall med både verbala och fysiska attacker som i vissa fall lett till döden.
I Sri Lanka idag råder ett klimat av fruktan. Dessutom arbetar regeringen hårt för att underminera domstolarnas självständighet. Domare som dömer till fördel för dem som sett sina mänskliga rättigheter kränkta hotas.
I januari i år väcktes åtal mot överdomare Shirani Bandaranayake för misskötsel. Högsta domstolens beslut att åtalet strider mot grundlagen gjorde inte någon skillnad.
Även media har tonen blivit alltmer hotfull och i de strikt kontrollerade statliga medierna används beskyllningar om förräderi allt flitigare. Hoten mot oberoende röster och medier har lett till flera fysiska attacker.
I februari sköts Faraz Shauketaly, journalist på Sunday Leader, av okända män i halsen och skadades svårt. Mordet på samma tidnings redaktör Lasantha Wickramatunge hör till de ännu inte ordentligt utredda attackerna mot pressfriheten. Sedan 2006 har minst 15 journalister dödats och många fler har tvingats på flykt från landet.
Tidningskontor har utsatts för razzior eller bränts ned av okända mordbrännare.
– Regeringens uppenbara försök att begränsa och tysta ner oberoende media är ett slag i ansiktet på pressfriheten som ska vara skyddad under både inhemsk och internationell lag, säger Truscott.
Utöver dessa långtgående kränkningar av de mänskliga rättigheterna har Sri Lankas regering, trots upprepade löften, underlåtit att utreda de allvarliga anklagelserna om svåra brott mot internationell rätt under den väpnade konflikten mellan armén och LTTE (tamilska tigrarna).
Under de sessioner i år och i fjol, då FN:s säkerhetsråd antog resolutioner med krav på att utreda påstådda brott mot internationell rätt som begåtts av Sri Lankas regering under ökade pressen mot media och andra kritiska röster.
– Det är uppenbert att Colombo är ovilligt och oförmöget att utreda trovärdiga anklagelserna om brott under internationell rätt, som exempelvis krigsbrott, under konflikten, säger Truscott.
Hälsan tiger still. Ibland, någon gång, kanske. Knappast i Sri Lanka dock. Situationen är alarmerande – men vi hör inte.
