Jag glömmer aldrig mitt första möte med bonden Raja Swamy i delstaten Tamil Nadu år 2003. Swamy låg paralyserad i sin halmsäng efter ett misslyckat självmord. Jag var därmed uppdrag att dokumentera antalet drabbade barn som inte kunde gå i skolan utan istället arbetade med att spruta bekämpningsmedel ute på bomullsfälten.
Swamy dog några månader senare och hans familj försvann från jordens yta. Antagligen flyttade de ut till närmaste storstad så att döttrarna skulle kunna jobba i någon fabrik, eller i värsta fall bli del av den växande barnprostitutionen i storstäderna.
Idag, sju decennier efter självständigheten från Britterna, trots att majoriteten av befolkningen fortsätter att vara beroende av jordbruket för sitt uppehälle, har Indien inte lyckats formulera en politik som gör jordbruket till livskraftigt och hållbart. I sitt första tal i år sade statsminister Modi, “den här regeringen står bakom Indiens bönder.” Dock tyder väldigt lite på att detta skulle vara sant, eller bli sanning i framtiden.
Sedan 1995 har hundra tusentals indiska bönder begått självmord. Idag finns det forskning som visar att ett självmord begås var 30e: minut av just bönder i Indien. En bidragande faktor är det höga priset på genetiskt modifierat utsäde, som sätter dessa redan resurslösa bönder i livslånga skulder- där även en måltid om dagen blir en omöjlighet.
Ett ökat beroende av konstgödsel och deras stigande kostnader för gödsel har visat sig vara en extrem börda för småbrukarna. Indien är världens näst största konsument av gödningsmedel och även dess största importör. Indien importerar omkring 40 procent av de kemikalier som används för att tillverka gödningsmedel. Den offentliga sektorns gödselmedels företag spenderade 1.400 miljarder Rupees under 2010 att ta fram tre nyckel gödselmedel nämligen urea, DAP (diammoniumfosfat) och MOP (Kaliumklorid).
2014-15, importerade Indien 8.75 metriskt ton av urea, som utgör 59 procent av landets gödselbehov. Siffran för 2008-09 var 56.6 metriskt ton, som gick upp till 80.4 metriskt ton i 2012-13 – en ökning med mer än 41 procent. Detta har givetvis lett till gigantiska kostnader för Indiens småbrukare att betala genom livslånga olagliga lån.
Orsakerna bakom självmorden är inte enbart de ökade konstgödselkostnaderna utan även bristen på gödningsmedel som lett till våld i många delar av landet. I delstaten Haryana, har brist på urea lett till upplopp som gjort att urea nu försäljs på polisstationer. Bönder plundrar lastbilar som transporterar urea.
Bakom detta våld är den bittra sanningen att småbrukare tar sitt första lån, ofta för livet för att rädda sin skörd- för att köpa gödningsmedel från den öppna marknaden. Den agrara krisen i Indien blir ännu värre då jordbrukaren berättigas ersättning av jordbruksförsäkringen endast när hela byn bedöms påverkas av en kris.
För att få lite perspektiv, tänk dig att din bil är skadad i en olycka och försäkringsbolaget säger att din ansökan kan godkännas endast om alla bilar i ditt närområde har mött samma öde.
Inte undra på att 40 procent av Indien bönder inte vill fortsätta med jordbruk, enligt uppgifter från the National Sample Survey Organisation, och 73 procent skulle välja att lämna sina marker om det gick.
80% av livsmedel som konsumeras i större delen av världen kommer från småbönder, ändå är dessa värst drabbade av sociala förödelser som svältdöd och ekonomisk katastrof. De fyra största bomullsodlande delstaterna i Indien står för över 68% av de självmorden som ägt rum fram till idag. Priset för våra kläder blir ju plötsligt så mycket högre nu!
