Den 18 april äger en konstitutionell sittning rum i Indiens Högsta domstol och legaliseringen av samkönade äktenskap ska diskuteras. 21 pensionerade HD-domare har uttalat sig mot HBTQI-rättigheter. I Indien av idag har fanatism, nationalism och bakåtsträvande rörelser stort inflytande, konstaterar Parul Sharma.
I ett uttalande från 21 pensionerade domare i Högsta domstolen som hänvisar till samkönade äktenskap som en ”cancersvulst” från västvärlden och hävdar att varje försök att försvaga ”indiska äktenskapstraditioner” och ”familjesystem” bör motarbetas högljutt av samhället.
Gruppen uppmanar genom sitt offentliga uttalande ”medvetna medlemmar av samhället”, inklusive framställarna i det ovannämnda ärendet, att avstå från att driva frågan om samkönade äktenskap vid Högsta domstolen i ”det indiska samhällets och kulturens” intresse.
Domarna hänvisar till sig själva som ”samvetsgranna och oroliga medborgare i Indien”. De har uttryckt sin djupa oro över det ständiga angreppet mot de grundläggande principerna för ”indiska äktenskapstraditioner” och ”familjesystem”. Högsta domstolen har konstaterat att frågan om samkönade äktenskap redan väcker frågor av konstitutionell betydelse.
Äktenskapet i Indien en ”socio-religiös” förening mellan två individer och familjer
”Nationens folk, som kommer från olika samhällsskikt över regionala och religiösa gränser, är djupt chockade över denna västerländska syn som spacklas på det indiska samhället och dess kultur, för att försvaga familjesystemet,” menar gruppen av 21 före detta HD-domare.
Enligt uttalandet är äktenskapet i Indien en ”socio-religiös” förening mellan två individer och familjer. Sedan urminnes tider är det underförstått att syftet med äktenskapet inte bara är begränsat till partners fysiska intimitet menar domarna.
Äktenskapet är oumbärligt för samhällets tillväxt i form av förökning av avkomma, uttrycks det vidare. Man menar vidare att ett äktenskap förutsätter en förening mellan en biologisk man som ”make” och en biologisk kvinna som ”hustru”.
Den sade vidare att ett barn som föds ur den föreningen nödvändigtvis måste uppfostras av den biologiska mannen som fadern och den biologiska kvinnan som mamman.
Legalisering av samkönade äktenskap leder till exponentiell ökning av hiv-infektioner
Domarnas uttalande hävdar också att samkönade äktenskap kommer att leda till en ökning av antalet personer som är infekterade med humant immunbristvirus (HIV). Med hänvisning till data som publicerats av USA:s Center for Disease Control and Prevention i sin HIV Surveillance Report (2019 och 2020), hävdar uttalandet ”… att 70 procent av den nya hiv-aids-incidensen i landet var bland homosexuella och bisexuella män.”
Att prioritera rätten till val och personlig frihet framför rätten till liv kan därför få allvarliga konsekvenser i framtiden, konstateras det i uttalandet. Samkönade äktenskap har negativa konsekvenser för barn och familjer. Vidare, enligt domarna, kommer legaliseringen av samkönade äktenskap att få negativa konsekvenser för barn som adopteras av homosexuella par.
Med hänvisning till studier i frågan konstaterar de pensionerade domarna att samkönade fackföreningar hindrar känslomässig och psykologisk utveckling samt uppfostran av barn eftersom miljön saknar ”balanserat föräldraskap”.
”Samkönade äktenskap underskrider den fortplantningsnorm som är förknippad med äktenskap”, står det i uttalandet. ”Den tillgodoser individuell emotionell hälsa på bekostnad av större social hälsa och med risk för betydande befolkningsminskning”, hävdas det vidare i uttalandet.
Legalisering av samkönade äktenskap kommer att drabba själva roten av familjesystemet och kommer att ha en förödande inverkan på samhället i stort, enligt de tidigare domarna.
De varnar för att ”vettlösa försök att efterapa västvärldens praxis i Indien, särskilt att legalisera samkönade äktenskap, skulle visa sig vara en dödsstöt för det redan sönderfallande familjesystemet.”
Uttalandet hänvisar till ”… allvarlig oro för att genpoolen kommer att försvagas, vilket påverkar hela mänskligheten, särskilt när det gäller kollektiv flockimmunitet och progressiv evolution.”
”Familjerelationer kan ta formen av inhemska, ogifta partnerskap eller queer-förhållanden”, har Högsta domstolen konstaterat i ett tidigare domslut. Där man menade att ur indiska mått sett, är en otraditionell familj lika verklig som sin traditionella motsvarighet och förtjänar skydd enligt lagen.
Hittills har förståelsen av begreppet ”familj” både i lagen och i det indiska samhället varit att ”den består av en enda, oföränderlig enhet med en mamma och en pappa (som förblir konstant över tiden) och deras barn.
Ett sådant antagande bortser och ignorerar de många omständigheter som kan leda till en förändring i ens familjestruktur, och det faktum att många familjer inte följer dessa förväntning till att börja med. Familjerelationer kan ta formen av ogifta partnerskap eller queer-förhållanden”, sa domarna D.Y. Chandrachud och A.S. Bopanna i ett domslut som publicerades i augusti 2022.
På liknande sätt kan vårdnadshavare som traditionellt innehar rollerna som ”mamma” och ”pappa” till barn förändras med omgifte, adoption eller fosterhem.
Domstolen menar att dessa konstruktioner av kärlek och familjer kanske inte är typiska, men de är lika verkliga som deras traditionella motsvarigheter och sådana familjeenheter förtjänar inte bara skydd enligt lagen utan de förtjänar samtliga förmåner som är tillgängliga enligt den indiska sociallagstiftningen.
HBTQI-rättigheter i Indien står vid ett vägskäl och det stormar i detta vägskäl. Den 18 april kommer visa oss vilken väg det nya Indien tar.
Som lagen är utformad idag får den alltså inte missgynna familjer som skiljer sig från det traditionella. Detsamma gäller utan tvekan för kvinnor som antar ett moderskap på ett sätt ”som kanske inte finner en plats i den populära fantasin”, sade domaren Chandrachud.
Detta är ett revolutionerande domslut då hbtqi-aktivister har drivit frågan att erkänna HBT-äktenskap och samboförhållanden samt legalisera adoption, efter det att högsta domstolen avkriminaliserade homosexualitet år 2018.
Innan avkriminaliseringen hade domstolen en tvärt annorlunda analys. Domstolen uttalade då att ”faktum är att syftet med paragraf 377 i IPC (Indian Penal Code) är att erbjuda en hälsosam miljö i samhället genom att kriminalisera onaturliga sexuella aktiviteter som är mot naturens ordning.
Om denna bestämmelse tas ut ur lagboken skulle en allmän skyltning av sådana böjelser på sin höjd medföra anklagelser om sedlighetssårande uppträdande, vilket straffas med ett mindre fängelsestraff än dagens livstidsfängelse eller tio års fängelse och böter.
Även om regeringen inte kan övervaka människors moral måste straffrätten i ett civiliserat samhälle uttrycka och spegla den allmänna moralen och frågor om skada för samhället i stort. Om detta inte görs skulle den lilla respekt för lagen som finns kvar försvinna, då lagen skulle ha förlorat sin legitimitet.”
HBTQI-rättigheter i Indien står vid ett vägskäl och det stormar i detta vägskäl. Den 18 april kommer visa oss vilken väg det nya Indien tar. Ett Indien som dagligdags kämpar mot fanatism, nationalism och bakåtsträvande rörelser.
Läs också | Ny överdomare i Indien
