Coronaviruset slår brutalt i Iran. Tiotusentals afghaner som förlorat sina jobb strömmar ur landet i fruktan för att smittas och inte få vård. De återvänder till ett Afghanistan med små vårdresurser, där Talibanerna under fredagen utförde ännu en skoningslös attack.
Många siffror är i omlopp dessa dagar. I bästa fall ger statistik en rättvisande bild av verkligheten. I regionen Sydasien med 1,9 miljarder invånare hade endast 104 bekräftat smittade av coronavirus rapporterats onsdagen den 11 februari, när världshälsoorganisationen WHO kom med det historiska pandemisbeskedet. Det kan jämföras med 85 fall vid samma tidpunkt i Västra Götaland, en region med 1,7 miljoner invånare. Alla förstår det orimliga i siffrorna.
Sedan dess vidtas åtgärder som aldrig förr runtom i världen. Fler tester görs nu i Sydasien, även om resurserna på de flesta håll är begränsade. Antalet smittade stiger snabbt. Pakistan hade den 20 mars 500 konstaterade fall, enligt Worldometers, att jämföra med 19 fall förra onsdagen. Sydasien gör den kommande veckan genomgångar av situationen i respektive land.
Välbeställda Lombardiet i norra Italien, med stora vårdresurser har drabbats av en bred smittspridning. Professor Giacomo Grasselli, som organiserar intensivvårdsenheterna i Lombardiet, berättar i en intervju med Channel 4 att ”viruset är värre än en bomb”. Då är det lätt att förstå den farhåga som Foreign Policy har om Sydasien, där antalet läkare och vårdplatser per invånare är betydligt lägre:
”Om samhällsspridning av coronaviruset redan sker över Sydasien kommer regionens hälsovårdssystem att komma under ett tryck som saknar motstycke.”
Inklämt mellan Kina och Iran, de två länder som först drabbades av coronaviruset, ligger Afghanistan. Tusentals afghaner lämnar nu sina hem i Iran sedan deras arbetsplatser stängts. Många är rädda att få coronaviruset.
Detta är den enda coronaflyktingvågen i världen
Enligt Internationella organisationen för migration (IOM) ökar strömmen av människor in i Afghanistan varje dag. Detta är av allt att döma den enda coronaflyktingvågen i världen.
För en tid sedan passerade något tusental per dag de två officiella gränsövergångarna Islam Qala i regionen Herat och Milak i Nimroz. Hastigt har antalet återvändare per dag flerdubblats. Många väljer också informella gränspassager, väl upptrampade stigar och vägar. Enligt ministeriet för flyktingar och återvändande i Afghanistan har 50 000 afghaner återvänt de första två veckorna efter utbrottet.
Nu kan det handla om 10 000 till 12 000 per dag, enligt BBC på persiska. Eller upp till 15 000 per dag, enligt New York Times. I en artikel den 18 mars skriver turkiska nyhetsbyrån Anadolou Agency att 50 000 återvänt 8–14 mars och IOM räknar med att 100 000 återvänt sedan virusutbrottet.
Vad är det de flyr från? En exiliranier säger till Sydasien att förhållandena i Iran är betydligt värre och att siffrorna över smittade och döda är betydligt högre än de som uppges av myndigheterna och förs in i statistiken för världens länder.
Tidningen The New Yorker, som refererar till en grupp kanadensiska epidemiologer, styrker den bedömningen. Satellitbilder på massgravar som Washington Post först publicerade togs på staden Qom den 19 februari. Det var samma dag som Iran erkände att coronaviruset spreds i landet och de första dödsfallen. Då fanns redan grävda massgravar.
Videofilmer visar massgravar i olika delar av landet och bårhus där kroppar läggs i enkla trälådor eller svarta body-bags, kraftiga plastsäckar avsedda för att transportera döda kroppar. För att minska risken för spridning av viruset hälls kalk i gravarna. Den 6 mars uppgav Iran att alla 31 provinser drabbats.
– Merparten av dem som dör av sjukdomen är över 65 år. Men även läkare och sköterskor, i åldrarna 35–60 år och vanligt folk under 40 år dör nu i Iran i brist på någon vård, säger exiliraniern som har tät kontakt med släktingar i hemlandet.
Längst ner i prioriteringsordningen i Iran står afghanerna, särskilt de fattigaste. De saknar skyddsnät och tiotals har redan dött i Iran i brist på vård efter att ha fått coronaviruset, vilket Middle East Eye rapporterar. I Afghanistan väntar vårskörd och möjligheter till arbete.
Minst tre miljoner afghaner bor i Iran, ett par miljoner mindre än för bara några år sedan. Cirka 900 000 är flyktingar, resten arbetskraftsinvandrare. En del har pass andra är papperslösa.
– Den stora majoriteten av afghaner i Iran är där av ekonomiska skäl, och de flesta av dem arbetar i den iranska byggbranschen eller är säsongsarbetare, säger Nicholas Bishop vid IOM i Kabul i en telefonintervju med Voice of America (VOA).
Iran är i lågkonjunktur sedan 2018, samma år som den amerikanska regeringen drog sig ur avtalet om att inte sprida kärnvapen som gäller från 1970 som 190 nationer är delaktiga i (ofta benämnt ickespridningsavtalet, på engelska förkortat NPT, se IAEA) med Iran och återinförde sanktioner mot landet. Sedan dess har Iran tredubblat sina lager av höganrikat uran, vilket The Guardian, rapporterar i mars 2020. Utbredd korruption och vanskötsel av statens resurser är starkt bidragande till svårigheterna för landet och dess invånare.
Enligt IOM är merparten av de afghanska migranterna Teheran, Mashhad och Qom. Över 80 procent saknar iranska arbetstillstånd. Vårdbehövande afghaner har nedprioriterats, trots att FN:s flyktingorgan UNHCR har påpekat att flyktingar måste ges tillgång till vård. Afghaner som lämnat Iran berättar för VOA varför de återvänder till Afghanistan:
– Vi återvände av vår egen fria vilja eftersom vi var rädda för viruset, sa en kvinna till VOA. Det fanns ingen hjälp eller tjänster för afghaner där.
En återvändare säger till VOA att han vill att alla återvändande testas för viruset.
– I Iran vågar inte afghaner gå till vårdinrättningar eftersom de inte bryr sig om afghaner … de bryr sig inte ens om sitt eget folk, sa han.
Det är bättre att gå genom internationella gränsstationer där afghansk hälsopersonal gör symptomundersökningar
Ledare i Iran erkände den 19 februari att coronaviruset fanns i landet, och det krävt dödsoffer. Grannländerna stängde gränserna. Gränsstationerna mellan Iran och Afghanistan stängdes den 23 februari, men öppnades efter två dagar, på uppmaning från WHO. I Afghanistan bekräftades det första fallet av coronasmitta den 24 februari.
Vid gränsövergången i Herat varnar folkhälsoarbetare för att människor tar med sig viruset. Stängda gränser är ingen lösning. Vid sidan av gränsstationerna finns stigar och småvägar där människor kan röra sig i båda riktningar över gränsen.
– Flödet kommer inte att avstanna. Människor hittar informella passager där det inte sker någon hälsokontroll. Det är bättre att gå genom internationella gränsstationer där afghansk hälsopersonal gör symptomundersökningar med stöd från IOM, säger hälsoarbetaren till VOA.
I Afghanistan finns begränsade resurser att utföra tester. I söndags konstaterades fem nya fall av coronavirus. Alla kopplades till Iran, enligt hälsoministeriet. Fyra var i Heratprovinsen, som gränsar till Iran och ett i Daikundiprovinsen, uppger turkiska Anadolu Post. Av 206 misstänkta fall som testats i centrala laboratorier var 16 positiva. Sedan dess har ytterligare tester utförts och antalet konstaterade fall vuxit ökat till 24.
Viruset kom sent till Afghanistan men riskerar att slå mycket hårt. Landets sjukvård är underdimensionerad och utan resurser att klara av en stor och plötslig anhopning av patienter som är i behov av intensivvård med syrgas och medicinering.
Förra helgen vidtogs åtgärder. Det afghanska utrikesministeriet beslutade att ställa in planerade bilaterala möten och att inga visum ska utfärdas för inresande. Hälso- och sjukvårdsministerierna meddelade att skolor stängs och att vinterlovet förlängs till och med den 21 april. Grannländerna Pakistan, Uzbekistan och Tajikistan har stängt gränserna.
Tillståndet i Afghanistan har drivit människor på flykt under årtionden. De flyr för sina liv och undan förföljelse. Rörelsen inleddes i och med Sovjetunionens invasion 1979. Efter Talibanstyrets fall 2001 återvände många. Efter 2009 då säkerhetsläget förvärrades sökte sig fler afghaner till Iran och många begav sig vidare till Europa.
Sedan 2014 har, enligt Foreign Policy, deportationerna från Iran tilltagit. Många som tvingats lämna Iran har sökt sig tillbaka för att fly elände och tjäna lite pengar. En av dessa människor är Ali Qaderi:
– När du inte har arbete, ingen mat att ge din familj, i ständig osäkerhet, när människor runtomkring dig skadas och dödas utan att de själva gjort något, i ett krig du inte var med och startade, då förstår du varför afghaner föredrar ett miserabelt liv i Iran.
Under 2018 återvände eller deporterades 800 000 afghaner från Iran, enligt IOM. Radio Free Europe konstaterar att det skedde efter att sanktioner mot Iran återinfördes.
Många har nu vind för våg fått lämna sina hem i Iran, där de bott i decennier.
Enligt Foreign Policy återvände uppemot en halv miljon människor från Iran under 2019. Drygt hälften hade deporterats. IOM delar in återvändarna i tre grupper; dokumenterade frivilliga, icke-dokumenterade frivilliga, samt deporterade.
Många har nu vind för våg fått lämna sina hem i Iran, där de bott i decennier. Alla tillhörigheter är kvar, förutom kläderna de har på sig och det de kan bära.
Risken är stor att fastna i klorna på människosmugglare, vilka enligt IOM håller människor i fångenskap och begär lösensumma för att släppa dem.
I nuläget har Afghanistan 22 dokumenterade fall av sjukdomen covid-19. Människor i Afghanistan är mycket oroliga för coronaviruset, menar författaren Ali Zardadi, med rötter i Afghanistan och som kom till Sverige 2015. Han lyfter i ett inlägg på Facebook fram det som reportern Magda Gad poängterat i sina reportage från Afghanistan i Expressen.
– Precis som Magda Gad menar så är oron för situationen i landet och landets framtid större än oron för corona. Det är ett kvitto på att säkerhetsläget i Afghanistan är farligare än corona. Det kanske hjälper oss att förstå allvaret i den svåra situationen i landet. Mer än coronaskräcken. Tänk dig då hur det kan vara, säger Ali Zardadi.
Han jämför situationen i Sverige nu med hur det varit i Afghanistan i många år. Ali Zardadi intervjuades i Sydasien i april 2018.
– Våra familjer vågar knappt gå ut, våra mammor vågar knappt skicka våra syskon till skolan. Precis som här i Sverige just nu på grund av corona. Man är rädd för corona. Men i Kabul handlar det om att man är rädd för bomber som inträffar rätt ofta, säger han.
Människor har varit tvungna att gå ut och jobba för att få mat så att de överlever. Zardadi och många med honom anser att det är läge att pausa utvisningar eller helst stoppa dem. De har länge poängterat att Afghanistan inte är säkert. Samtidigt har Sverige fortsatt avslå asylansökningar och utvisa afghaner.
USA inledde krig mot Talibanerna i vedergällning för attackerna i USA den 11 september 2001. I Afghanistan huserade bland andra Al-Qaedas ledare Usama bin-Laden, som planerade terrordåden. Kriget inleddes den 7 oktober 2001 och pågår fortfarande – den längsta militära insatsen i USA:s historia. Det har dödat, skadat, drivit människor på flykt, raserat stora delar av landet och kostat enorma summor.
Sista kvartalet 2019 stod Talibanerna för rekordmånga attacker, 8 204, flest sedan 2006. Även USA:s flygvapen satte rekord 2019: 7 243 släppta bomber och skickade missiler.
De senaste fem åren har krävt tiotusentals människoliv bland regeringsstyrkorna och sannolikt lika många på Talibanernas sida. Enligt en FN-rapport som AP citerar dödades 100 000 civila afghaner i kriget under de senaste tio åren, sedan organisationen började räkna dödssiffror. FN rapporterat över 10 000 döda 2019. De vanligaste siffrorna för döda kombattanter under kriget landar på cirka 70 000 regeringssoldater och lika många stridande på Talibanernas sida.
Cirka 4 000 utländska soldater har dödats i Afghanistan, varav drygt 2 400 amerikaner, enligt Al-Jazeera. Under ISAF-insatsen (länk till Wikipedia) dödades fem svenska soldater i Mazar-e-Sharif, där de var stationerade. Än fler skadades. Många lider av posttraumatisk stress (ptsd) och sviter efter att ha varit i närheten av explosioner. Forskning visar att det ger bestående skador på kropp och psyke. National Geographic behandlar ämnet i ett reportage med utgångspunkt i Afghanistan.
Talibanerna utförde synkroniserade attacker mot regeringsstyrkor efter undertecknandet av avtalet med USA
I nuläget är 12 000 amerikanska soldater stationerade i landet, uppger New York Times. Avtalet mellan Talibanerna och USA på självaste skottdagen, den 29 februari 2020, innebär en stegvis minskning under de kommande 14 månaderna. På grund av coronavirusutbrottet försvåras tillbakadragandet. Säkerhetsläget är mycket osäkert. Inom något dygn efter undertecknandet om vapenvila utförde Talibanerna synkroniserade attacker mot regeringsstyrkor och poliser, vilket medför civila dödsoffer.
– Nästan ingen civil i Afghanistan har kunnat undgå att personligt påverkas av det pågående våldet, säger Tadamichi Yamamoto, FN:s särskilda sändebud för Afghanistan och chef för FN:s assistansinsats i landet, till FN:s nyhetssida UN News.
FN och andra har länge efterlyst större inblandning av kvinnor i en fredsprocess. Landet förblir ojämlikt och även om alla afghaner ser fram emot ett slut på våldet tvekar de inför uppgörelser med Talibanerna.
Ledarkrisen gör inte saker enklare. Officiellt är Ashraf Ghani landets president, återvald med 50,64 procent av rösterna vid valet den 28 september 2019. Valresultatet bestreds av Abdullah Abdullah, som fick 39,52 procent. Denne anser att Ghani, som fick precis över 50 procent av rösterna, fuskade. När omstridda röster räknats om förklarades Ghani den 18 februari 2020 än en gång som segrare.
Den 8 mars svors Ghani in som president. Abdullah lät sig samtidigt sväras in i en parallell ceremoni och utlovade att bilda en egen regering. Det är tredje gången sedan 2001 som Abdullah är inblandad en konflikt kring resultat i presidentval. Mitt under ceremonin slog symboliskt nog granater ned precis i närheten.
Samtidigt når fattigdomsnivåerna nya bottennivåer, landet står inför en pandemi som kan slå brutalt och spridas snabbt, när hundratusen afghaner, varav många befaras vara smittbärare, redan nu återvänt till landet. Strömmen fortsätter att öka. USA-Taliban-avtalet har genomförts utan inblandning av regeringen eller andra lokala parter. Talibanerna har fortsatt attackera regeringssidan. Lite talar för att det krigströtta landet får fred.
USA lovade Talibanerna att för Afghanistans regering förorda en utväxling av 5 000 fångna talibaner mot 1 000 regeringssoldater som Talibanerna håller. President Ashraf Ghani har meddelat att inga fångar friges om Talibanerna inte gör större eftergifter i direkta förhandlingar med regeringen, som var tänkta att inledas den 10 mars.
På en militärbas i Afghanistan misstänks soldater ha fått coronaviruset, rapporterar Military.com. Flera har symtom och smitta har konstaterats i en närliggande by. På basen finns ingen möjlighet att utföra prover. 300 amerikanska fallskärmsjägare som återvänt till USA efter att ha varit posterade Afghanistan sitter i karantän.
Talibanerna kontrollerar delar av Afghanistan. De för krig mot regeringen som styrs från huvudstaden Kabul. På en karta som Long War Journal uppdaterar markeras omstridda områden, samt vilka som kontrolleras av regeringen respektive Talibanerna. Talibanerna har återtagit mark sedan USA 2011 kraftigt drog ner på truppnärvaron och Natostyrkorna 2014 än mer minskade antalet soldater på marken för att ha en mer rådgivande roll och bistå vid insatser.
Sedan även Talibanerna förstått innebörden av det hot coronaviruset utgör efterfrågar de mediciner och utrustning till områden som de kontrollerar. De säger att internationella hjälporganisationer ska ges fri passage.
På tisdagen vädjade EU:s särskilda sändebud till Afghanistan, Roland Kobia, om en total vapenvila. En senior talesperson för president Ashraf Ghani välkomnade Talibanernas besked och efterfrågade ett totalstopp för attacker, enligt Al-Jazeera.
Attackerna mot amerikanska soldater har upphört efter avtalets undertecknande den 29 februari. Men regeringsstyrkor och poliser angrips än flitigare. Fredagen den 20 mars attackerade Talibanerna en avlägsen regeringspostering i Zabulprovinsen i söder. Enligt New York Times dödades 24 afghanska soldater och poliser.
– De attackerade och brände hela basen, den var helt förstörd inom en timme. Det fanns ingen överlevande, sa Haji Malim Kareem, en äldste i provinshuvudstaden Qalat.
Fem polismän inne på basen uppges ha medverkat i attacken. Sådan ser Talibanernas fredsrörelse ut så här långt. De afghanska styrkorna har hittills låtit bli att attackera Talibanernas positioner, vilket tidigare gjordes med främst amerikanskt stöd. Nu meddelar försvarsministeriet att det kommer ett svar på attacken och ”blodshämnd för martyrerna”.
Under fredagen skulle det persiska nyårsfirandet Nawroz (SAK.se), eller Nowruz på engelska (Wikipedia), en sekulär högtid för att fira vårens ankomst. Vanligtvis är det en glad högtid som uppmärksammas stort i Afghanistan, liksom i en rad andra länder som präglas av muslimsk tradition och kultur. Firandet har ställts in.
Alla idrottsevenemang är också inställda. Turkiska Anadolu Agency rapporterar att president Ashraf Ghani i sitt tal lyfte fram vikten av ett slut på den politiska krisen, att fånga det historiska tillfället till fred, och att ”alla, inklusive Talibanerna, arbetar tillsammans för att ta hand om folket och skyddar det mot coronavirusets plåga”.
Desto intensivare är förberedelserna för det som väntar. Ett nytt sjukhus med 100 sängplatser har öppnats i Herat för att kunna ta emot patienter som får svårare symtom av sjukdomen covid-19.
– Sjukhusets kapacitet dubblas, säger Abdul Hakim Tamanna, hälsochef i Herat, till Kabul Times.
Sex patienter som testats positivt för coronavirus och som är i behov av vård har flyttats till sjukhuset. Detta för att isolera dessa patienter från övriga.
Enligt Kabul Times utlovar den kinesiska regeringen hjälp. Kina delar med sig av erfarenheter kring testverksamhet, men har ingen möjlighet att skicka stora mängder utrustning i nuläget. Förenade Arabemiraten har skänkt skyddsutrustning, vilket kan ge möjlighet att minska spridningen av viruset.
Många i landet håller andan. Coronakrisen i Afghanistan är bara i sin linda och vid gränsövergångarna till Iran ökar flyktingströmmarna. Världens medier fokuserar inte på utbrottets förlopp här och journalister får allt mindre möjligheter att ge sig ut och ta sig runt.
I stora delar av landet är människors säkerhet hotad. Inom polisen och i regeringsstyrkorna finns de som hjälper Talibanerna att utföra attacker, och i Kabul finns en utnämnd och en självutnämnd president. Landet inväntar nu en ny landsomfattande kris. Någon större hjälp utifrån är inte att räkna med. Världen duckar och tar skydd inför det hotande viruset.
