Vad väntar nu för familjen Rajapaksa efter dess fall? Och för Sri Lankas hårt prövade invånare? Rättvisans hjul kan börja snurra åt rätt håll, men hindren på vägen för politisk och ekonomisk stabilitet är många, samtidigt som många öbor är i desperat behov av förbättring, skriver Johan Mikaelsson.
Uppdatering onsdagen den 20 juli 2020 kl 09:30: Ranil Wickremesinghe har valts till president vid en omröstning i Sri Lankas parlament. Wickremesinghe fick 134 röster, Dullas Alahapperuma 82 röster och Anura Kumara Dissanayake 3 röster (6 ogiltiga/avstod av 225).
Den 13 juli 2022 jagades Gotabaya Rajapaksa bort från både posten och tjänstebostaden. Han åkte inte hem, vilket demonstranterna uppmanat honom till, utan till Singapore med mellanlandning på Maldiverna.
Det händer ibland att Sri Lanka fastnar i stormens öga och om inget viktigare står i vägen snurrar världsmedierna med en bit. Så skedde efter tsunamin på annandag jul 2004, under inbördeskrigets blodiga slutfas i maj 2009 och vid de allvarliga terrordåden påsken 2019. När de omfattande protesterna mot Gotabaya Rajapaksa gav resultat var det dags igen.
Senaste året har det genom samtal och meddelanden från vänner och yrkeskontakter på ön blivit tydligt att situationen hela tiden förvärrats. Mot coronaviruset hade vaccin utvecklats, men landets sjukliga ekonomi fick varken rätt injektioner eller behandling och kunde inte räddas.
Den avgrundsdjupa politisk-ekonomiska krisen i Sri Lanka har fått en tillfällig lösning. Protesterna med det tydliga målet ”GotaGoGama” (”Gota, åk till byn”, #GoHomeGota) nådde en kulmen onsdagen den 13 juli när presidentens kontor och bostad stormades av en folkmassa som polis och militärer varken kunde eller ville stoppa – det fattades beslut om att släppa in demonstranterna för att undvika en större blodspillan.
Det har lyfts fram att demonstrationerna som inleddes den 15 mars under parollen Aragalaya (kamp) varit mestadels fredliga. Det är en sanning med modifikation, även om både polis, militärer och demonstranter visat återhållsamhet. Men våld har förekommit, människor har dött och egendom har förstörts och bränts. Den som kan Sri Lankas historia vet att det hade kunnat vara mycket, mycket värre.
Bilder på öbor som tog tillfället att bada i presidentpalatsets pool, höll möte i den koloniala byggnadens finaste konferenslokal, länsade kylskåp och fläkte ut sig i soffor strömmade ut i världsmedierna.
Samtidigt kom uppgifter om att presidenten lämnat ön. Hur det hela gick till kan läsas bäst i ”Den politiska kolumnen” i Sunday Times, författad av den politiske redaktören Iqbal Athas, en journalist som genomlevt och rapporterat initierat om hela inbördeskriget 1983-2009 – och som fått fly landet efter granskningar av korruption i Gotabaya Rajapaksas egenhändiga import av begagnade stridsflygplan från Ukraina runt 2005.
En förfrågan om att få åka till USA, där Rajapaksa bott åren 1989-2005, ska ha avvisats av den amerikanska administrationen. Den här gången gavs ingen asyl, så som var fallet 1989, då Rajapaksa var överstelöjtnant inom armén och var mordhotad från flera håll.
Det blev heller ingen resa till Dubai, där familjen Rajapaksa har affärskontakter, utan i militärtransportplan till Maldiverna och senare reguljärflyg till Singapore, där han och hans fru nu befinner sig.
När ”Gota” under 2018 lite från sidan närmade sig den politiska scenen sågs han av många som en frälsare som skulle rädda ön. Hans största merit var som chef för försvarsministeriet 2005-2015, delaktig i att vinna och avsluta inbördeskriget och slutligt kämpa ned LTTE-gerillan 2009. Dessutom ansågs det att han i rollen som ansvarig stadsutvecklare gjort ett bra arbete med att snygga upp Colombo.
Kritiker pekade när han puttades fram av familjen Rajapaksa inför presidentvalet 2019 på att han saknade både kvalifikationer och praktisk erfarenhet från politiken och parlamentet, även om han kunnat lära av de bröder som är ”politiska djur” ut i fingerspetsarna. Uttrycket används ibland av Sri Lankas politiska skribenter för att beskriva de personer som tar sig fram i det ö-politiska landskapet.
Dessa politiker har orsakat och fördjupat krisen för önationen med 22 miljoner invånare och deras väljare har drabbats i sin vardag. Få kvinnor syns för övrigt till i Sri Lankas politiska system, där bufflar haft det lättare att ta sig fram.
Visserligen kan det ses som en förmildrande omständighet för familjen Rajapaksa att pandemin 2020 slog undan benen för öns ekonomi. Inflödet av valuta från utlandet sinade, då många gästarbetare från Sri Lanka hastigt tvingades resa hem från mellanöstern. Och den så viktiga turistnäringen stannade helt av i mars 2020.
En återhämtning till tidigare besökstal lär dröja. Få vill åka till ett land där ovisshet och problem dominerar, där det inte kan garanteras att det ens går att resa runt på grund av brist på drivmedel och där elen stängs av.
Har demonstranterna ändå haft fog för att lägga skulden för landets prekära situation på ”Gota”? Det korta svaret är: Nja. Många har skamset erkänt att de dragits med i vurmen och röstat på honom när han sågs som öns räddare, garanten för en säker framtid.
Kort efter att Gota tillträtt sänkte han flera skatter kraftigt, vilket utlovats under valkampanjen. När pandemin kopplade greppet fanns det knappt några reserver kvar. De tunga utlandsskulderna åt upp det mesta. Samtidigt knöts allt större makt till presidenten och till högt uppsatta militärer.
I en räddningsaktion skickade lankesiska ambassader runtom i världen våren 2020 brev till ”Sri-Lanka-vänner”. Dessa ombads sätta in pengar på regeringens konto. Den ovanliga åtgärden var en tydlig indikation på att statsfinanserna redan då var i mycket dåligt skick.
Så småningom kom allt fler orostecken på ön. Det började med stopp för import av konstgödsel, under förevändningen att landet nu enbart skulle odla ekologiskt. Staten saknade utländsk valuta. Bönder och teodlare rasade. Skörderna skulle minska kraftigt, påpekade de.
Det fortsatte med undermålig och farlig gas för matlagning, följd av brist på densamma. Sedan kom elavbrotten allt tätare och därefter brist på drivmedel. Överallt växte köerna – och folkilskan.
Rysslands invasionskrig mot Ukraina inleddes den 24 februari 2022 och fick priserna i Sri Lanka att snabbt skjuta i höjden. Det var nådastöten för Sri Lankas statsfinanser och ett dråpslag för dess förvaltare. Under april avsatte president Rajapaksa ministrar, medan än fler avgick och ett fåtal nya tillsattes, bara för att några dagar senare avgå. Det var som byggande av politiska korthus.
Storebror Mahinda avgick den 9 maj från posten som premiärminister. För ”Gota” tog det precis två månader att inse att det politiska spelet för hans del var över. Den 9 juli meddelade Gotabaya Rajapaksa att han skulle avgå den 13 juli. Det formella avskedsbrevet skickades per e-post, vilket så småningom kunde verifieras genom Sri Lankas ambassad i Singapore.
Det var när alla räddningsplankor var förbrukade, som Rajapaksa vände sig till den 73-årige politiske veteranen Ranil Wickremesinghe, som den 12 maj 2022 på nytt tog plats som premiärminister. Denne är nu tillfällig president, en post han länge velat ha, men lite mer permanent. Att det skulle ske på det här sättet, tillfälligt insvuren som president den 15 juli, ingick nog inte i de ursprungliga karriärplanerna.
Wickremesinghe betraktades efter parlamentsvalet 2020 som uträknad, då han först orsakat partiet UNP:s splittring och själv inte fick tillräckligt med röster för att ta en plats i parlamentet – första gången sedan 1977 för hans del. Han kom senare in genom en nationell lista, sedan en parlamentsledamot avlidit.
Onsdagen den 20 juli 2022 ska en ny president utses av ledamöterna i parlamentet. Tre kandidater har vaskats fram. Ranil Wickremesinghe (UNP) har lyfts fram av regerande SLPP och anses numera ha mycket nära band till familjen Rajapaksa, vilket gör honom än mer kontroversiell. Proteströrelsen Aragalaya fortsätter nu protestera för att Wickremesinghe ska avgå och dessa tros bli omfattande om parlamentet väljer Wickremesingh.
Dullas Alahapperuma (SLPP, tidigare mediaminister har föreslagits som kandidat av oppositionsledaren Sajith Premadasa från partiet SJB. Bedömare anser att det skett en överenskommelse och att Sajith Premadasa kommer att utses till premiärminister om Dullas Alahapperuma får flest röster i presidentomröstningen – 113 röster behövs.
Anura Kumara Dissanayake från det marxistiska och tidigare revolutionära partiet JVP måste ses som en underdog i sammanhanget, men anses i ljuset av de andra två kandidaterna framträda som minst korrupt.
Gota lyckades klättra högst upp i öns makthierarki. I historieböckerna kommer det tunga fallet, där han drog med sig hela nationen ner i en djup grop, att få stort utrymme. Botten är sannolikt inte nådd, vare sig för honom och dess värre inte heller för öborna. Möjligen känner fler ett visst hopp.
Men vägen till stabilitet, välgång och gott ledarskap är allt annat än rak. Så småningom är parlamentsval att vänta, men dessa kostar mycket pengar att hålla val och situationen i landet behöver vara stabil för att val ska kunna genomföras.
Många öbor kommer under tiden välja att lämna ön för arbete allt Mellanöstern. Wickremesinghe har gett order om att återställa ordningen och polisen och militären ska nu använda hårdare metoder mot demonstranter. Många röster i samhället vädjar också efter lugn och systematiskt arbete för att ta itu med problemen – inte politiskt käbbel.
Farhågor finns att ”extremister”, okänt vilka, har infiltrerat proteströrelsen. Bland annat har ett flertal automatvapen stulits från soldater under protesterna. Redan har flera personer dödats och många skadats. Risken för våld lurar alltid runt hörnet och blir inte mindre när desperationen växer.
Trots demonstranternas delseger är framtiden oviss. Allt fler öbor riskerar sjunka ner i fattigdom. Fortsatt brist på mat och mediciner väntar för en stor del av befolkningen.
Gotabaya Rajapaksa, som hunnit fylla 73 år, kan på sikt komma att ställas till svars i olika rättsprocesser: I Sri Lanka för korruption, vanstyre och eventuellt mord, och internationellt för krigsbrott och brott mot mänskligheten.
Han anser sig inte ha gjort sig skyldig till någon lagöverträdelse. Men för de flesta i Sri Lanka är det uppenbart att ”Gota” under sin tid på posten som chef för försvarsministeriet 2005-2015 beordrade mord, avrättningar och försvinnanden. Hittills har de sett mellan fingrarna.
En folktribunal i Haag genomför i samarbete med tre pressfrihetsorganisationer en rättegång, där Gotabaya Rajapaksa pekas ut som skyldig för att ha beordrat mordet på tidningen Sunday Leaders redaktör Lasantha Wickrematunge i Colombo den 8 januari 2009.
Nishantha Silva, kriminalinspektören som ledde utredningen åren 2015-2019 och gjorde framsteg gick i exil samtidigt som Gotabaya Rajapaksa kom till makten i november 2019 och har varit central i folktribunalens arbete. ”Dom” i målet ska meddelas den 19 september 2022. Kanske kan den i Sri Lanka avbrutna rättsprocessen gällande mordet Wickrematunge återupptas.
När den diplomatiska immuniteten försvinner, och kanske än viktigare skyddet internt i Sri Lanka är bortblåst för familjen Rajapaksa, kan processer med en helt annan tyngd inledas. I ett sådant läge kan Gotabaya Rajapaksa efterlysas via Interpol, om han väljer att inte självmant infinna sig. Rättvisans hjul kan åter börja rulla i rätt riktning.
Läs mer | Rajapaksa pekas ut i ”rättsprocess”
Tidskriften Amnesty Press, på nätet och i tryck, har intresserat sig för utredningen av mordet på Lasantha Wickrematunge. Johan Mikaelsson har besökt två sessioner i folktribunalen i Haag, läs mer i reportagen i Amnesty Press: ”President Gotabaya Rajapaksa pekas ut i folktribunal i Haag” och ”Folktribunal i Haag väcker ”åtal” för mord på journalister”.
Läs ytterligare artiklar kring fallet här på Sydasien.se och lyssna på Silcs podd, där Johan Mikaelsson intervjuas kring initiativet med folktribunalen.
