Protesterna i Sri Lanka: Bräcklig enighet och sårbara syndabockar

Moskén ami-Ul-Alfar i Colombo i juni 2022
En muslimsk man utanför moskén Jami-Ul-Alfar i Colombo i juni 2022. Foto: Sebastian Castelier /Shutterstock
Beräknad lästid 7 minuter

Sri Lanka sjunker djupt i den värsta ekonomiska krisen sedan landet blev självständigt 1948. Protesterna med krav på att president Gotabaya Rajapaksa ska avgå fortsätter. Under ytan av enighet i proteströrelsen finns spänningar mellan öns etniska grupper. Det är en faktor som politiska ledare gång på gång utnyttjat, konstaterar Andreas Johansson.

En första version av artikeln har publicerats på The Conversation. Sydasien har lagt in samtliga länkar till källor, kompletterat med länkar kopplade till senare händelser.

Allmänhetens ilska över att landets ekonomi faller fritt i första hand riktats mot president Gotabaya Rajapaksa och hans bror, premiärminister Mahinda Rajapaksa, som avgick den 9 maj 2022. Bedömare pekar på Rajapaksas bristfälliga hantering av covid-19-krisen, och skyltar med en direkt uppmaning till presidenten att avgå – kampanjen ”Gota Go Home!” (#GotaGoHome #GoHomeGota och en dedikerad sajt för proteströrelsen GotaGoGama) – har spridits över stora delar av landet.

Demonstranter kommer från öns alla etniska grupper och religioner. Denna skenbara enighet är anmärkningsvärd i Sri Lanka, som har varit djupt splittrad i decennier. Landet har en våldsam historia av etniska och religiösa konflikter, där minoriteter pekats ut som syndabockar.

Under de senaste åren har det särskilt gällt muslimer, som utgör cirka tio procent av befolkningen. Som religionshistoriker med fokus på Sri Lanka har jag studerat muslimers osäkra ställning i det lankesiska samhället mitt i den växande diskrimineringen.

Traditionellt har Sri Lanka huvudsakligen delats in i tre stora etniska grupper; singaleser, tamiler och muslimer. Enligt statistik (pdf) utgör singaleserna 74 procent av befolkningen på cirka 22 miljoner. De flesta singaleser är buddhister; tamilerna, cirka 15 procent ev befolkningen, av vilka de flesta är hinduer men också många är kristna; och muslimerna, som är ättlingar till muslimska morer, handelsmän från Mellanöstern och precis som tamilerna vanligen har det tamilska språket som modersmål.

Inbördeskriget mellan Sri Lankas regering och tamilska separatister bröt ut i juli 1983 och varade till maj 2009. Våldsamma spänningar mellan öns två största grupper hade funnits i flera år, där den singalesiska majoriteten ansåg att tamilerna hade gynnats under britternas styre.

Efter självständigheten vände situationen: till exempel beslutades det i parlamentet att singalesiska skulle vara det enda officiella språket, vilket innebar att tamilsktalande lankeser förlorade sina jobb inom den offentliga sektorn.

Konstitutionen (länk till pdf) garanterar allas religionsfrihet, men buddhismen får också en särskild status. Av den framgår att, ”Republiken Sri Lanka ska ge buddhismen den främsta platsen”. Följaktligen ska det vara statens plikt att skydda och främja den buddhistiska tron.

Under kriget dödades minst 100 000 människor, inklusive tiotusentals civila. Uppskattningarna av dödstalen varierar och kan inte verifieras. Så många som 100 000 tamiler kan fortfarande vara internflyktingar inom landet och runt en miljon öbor, främst tamiler, har lämnat ön.

Båda sidor anklagades för krigsförbrytelser, inklusive i krigets slutfas, då Mahinda Rajapaksa – nu premiärminister – var president, och hans bror Gotabaya, nu president, var försvarsminister. Men regeringstjänstemän förnekar övergrepp och har försökt blockera FN:s pågående utredning.

Efter kriget blev landets tredje största etniska grupp, muslimerna, det nya målet för singalesiska nationalister, som hävdade att muslimer hade både ekonomiska och ideologiska band med Mellanöstern. En hård linje buddhistisk grupp kallad Bodu Bala Sena (BBS) uppmuntrade anti-muslimska känslor och anklagade halal-livsmedelsindustrin för att sponsra internationell terrorism.

Mitt under påskhelgen 2019 genomförde lokala muslimska terrorister, som inspirerats av Islamiska staten, en attack som dödade över 250 människor i flera kristna kyrkor i Colombo, Negombo och Batticaloa och vid hotell i Colombo.

Sörjande vid kyrkogård i Negombo 21 april 2022
Besökare vid en kyrkogård i Negombo den 21 april 2022, påskdagen, hedrar minnet av offer för terrordåden på påskdagen 2019. Foto: Ruwan Walpola /Shutterstock

Det var den värsta attacken i Sri Lanka mot civila sedan inbördeskrigets slut och bland de enskilt dödligaste terrordåden sedan al-Qaidas terrorattacker i USA den 11 september 2001. Som ett resultat har diskrimineringen av muslimska medborgare eskalerat.

Buddhistiska nationalister stödde Gotabaya Rajapaksas presidentvalskampanj 2019. Sedan han tillträdde i november 2019 har regeringen presenterat planer på att förbjuda heltäckande slöjor offentligt och att stänga ner många islamiska skolor. Under pandemin införde regeringen ett krav på att människor som dog av covid-19 skulle kremeras, i strid med traditionella islamiska begravningsceremonier. Kravet drogs slutligt tillbaka i mars 2022.

År 2021 släppte Amnesty International en 80-sidig rapport (pdf) om anti-muslimska fördomar i landet. Forskarna uppmanade Sri Lankas regering att upphäva lagen om förebyggande av terrorism, förkortad PTA på engelska, som nu har använts för att riktas in på kända muslimska aktivister.

Både tamiler och muslimer har drabbats av att armén konfiskerat stora landområden i norr och öster

Muslimer har också uttryckt rädsla för olagligt övertagande av mark (begreppet land grab) vilket Rauff Hakeem, ledaren för det största muslimska politiska partiet, Sri Lankas muslimska kongress (SLMC), beskriver som största orosmolnet för Sri Lankas muslimer. Arméns konfiskering av landområden har varit ett omfattande problem för tamiler under inbördeskriget och är det fortfarande idag.

Hittills under protesterna förefaller det som att de etniska spänningarna har kylts ned. Den gemensamma fienden är familjen Rajapaksa och demonstranterna har krävt att både presidenten och premiärministern ska avgå.

Även om samtliga ministrar i den ursprungliga regeringen, inklusive, premiärminister Mahinda Rajapaksa avgick under april och maj, sitter president Gotabaya Rajapaksa kvar. Han har utsett Ranil Wickremesinghe till ny premiärminister. Men protesterna, med krav på att president Gotabaya Rajapaksa ska avgå fortsätter samtidigt som krisen fördjupas.

En officiell talesperson för Sri Lankas muslimska kongress, som begärde att få vara anonym, berättade för mig att muslimers deltagande i protester har förvånat regeringen:

”Kristna slöt upp i tusental efter årets påskdagsmässa, sida vid sida med ledande buddhistmunkar i tusental över hela ön. De samlades under en fana som lankeser. Inte som singaleser, tamiler, muslimer eller kristna.”

Men regeringsvänliga sociala-medie-kampanjer har ofta riktats mot minoriteter som tamiler och muslimer. Muslimer utmålas ofta stereotypt som rika handelsmän. Med tanke på att singalesiska nationalister tidigare anklagat muslimer för ekonomiska band med Mellanöstern, har vissa, inklusive mina kontakter i landet, uttryckt oro över att politiska ledare kan kanalisera etniska spänningar för att beskylla minoriteter för att ha orsakat landets ekonomiska undergång.

Regeringsprotester i Colombo den 9 maj 2022
Ett dramatiskt händelseförlopp ägde rum i Sri Lanka den 9 maj 2022 – här protester den dagen vid presidentens kontor i Colombo. Foto: Ruwan Walpola /Shutterstock

”Den nuvarande proteströrelsens självklara fokus på gemensamma erfarenheter gör inte mycket för att tamiler och muslimer ska kunna vara säkra på att inte pekas ut som syndabockar för landets ekonomiska olyckor,” skrev Mario Arulthas, doktorand som studerar tamiler och nationalism vid SOAS University of London, i en debattartikel i april.

Han skrev vidare att utpekande av syndabockar är ”en taktik som staten historiskt har använt som en distraktion under kristider, vilket resulterat i pogromer mot dessa samhällen”.

När Sri Lanka i dessa svåra tider försöker gå framåt kommer dess medborgare att möta effekterna av den ekonomiska krisen, utan även dessa arv av misstänksamhet bland de olika etniciteterna.

Fotnot: En första version av Andreas Johanssons artikel publicerades den 3 maj 2022 på The Conversation, under rubriken ”Sri Lanka’s protests show a fragile unity – for now”. Sydasien har lagt in samtliga drygt 30 länkar till källor för ursprungsartikeln, kompletterat med länkar kopplade till händelser efter den 3 maj.

Översättning: Johan Mikaelsson

Läs mer | Sydasiens landsida för Sri Lanka

Texter på Sydasien.se med koppling till Sri Lanka återfinns under fliken ”Länderna” i menyn. Gå till listan för Sri Lanka som innehåller rubrik, publiceringsdatum, huvudbild, rubrik och textförfattare.

Andreas Johansson

Andreas Johansson är filosofie doktor i religionshistoria och forskare vid Centre for Theology and Religious Studies vid Lunds universitet (LU) och senior lektor vid universiteten i Karlstad och Lund. Tidigare föreståndare för nätverket SASNET vid LU. Andreas har forskat i religiöst språk och symboler i icke religiösa organisationer i Sri Lanka och Maldiverna. I den dokumentära fotoboken ”Yakuza Tatoo” framträder hans fotointresse.

Kategorier:

Tidskriften Sydasien rapporterar om Indien, Pakistan, Sri Lanka, Bangladesh, Afghanistan, Nepal, Bhutan och Maldiverna. Sedan 1977 följer Sydasiens nätverk av skribenter och fotografer det som sker i regionen. Vårt gemensamma mål är att erbjuda kryddstarkt innehåll och bidra till fördjupade kunskaper.

FÖLJ OSS

Arkiv
Translate: العربية العربية বাংলা বাংলা 简体中文 简体中文 English English Français Français Deutsch Deutsch हिन्दी हिन्दी Italiano Italiano 日本語 日本語 ဗမာစာ ဗမာစာ नेपाली नेपाली پښتو پښتو Português Português ਪੰਜਾਬੀ ਪੰਜਾਬੀ Русский Русский සිංහල සිංහල Español Español Svenska Svenska தமிழ் தமிழ் Українська Українська اردو اردو