Den 3 maj kastas ljus på pressfrihet i världen – under pandemin mest på nätet. Ett svep över Sydasien ger bilden att länderna är på väg i olika riktningar. Över Indien och Pakistan hopar sig orosmoln. I Maldiverna ser det ljusare ut.
Fria val, oberoende rättsväsende och fria medier som tillåts granska makten – dessa anses vara tre fundament i fungerande demokratier, där människor får leva i frihet.
För att uppmärksamma om den tredje – fria medier – verkade FN-organet Unesco för att inrätta en särskild högtidsdag, World Press Freedom Day. Till grund ligger artikel 19 i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Sedan inrättandet 1993 i FN:s generalförsamling har intresset för dagen ökat. Självklart har medierna själva velat bidra till att öka dess betydelse och kastat ljus på allvarliga situationer i världen där det behöver ske förbättringar.
Auktoritära regimer skruvar åt tumskruvarna och krafter sprider desinformation och rykten
Många är de organisationer som i år uttrycker en särskild oro över utvecklingen för pressfriheten i världen under coronapandemin. Det tycks som att auktoritära ledare tar tillfället i akt att skruva åt tumskruvarna och tysta kritiska röster och krympa utrymmet för åsiktsfriheten. Samtidigt verkar krafter som försöker skapa förvirring genom desinformation och ryktesspridning.
Under den allvarliga situation som råder i världen har något som beskrivs som en ”infodemi” uppstått, nätet har exploderat av felaktig information och rykten, ofta avsedda att skapa oro. För att stävja detta arrangerar Unesco i anslutning till pressfrihetsdagen ett seminarium måndagen den 4 maj. Det kan följas live från klockan 17 i Youtube, Facebook och Twitter, se länkar på Unescos webbplats.
I april varje år släpper Reportrar utan gränser (RSF, franska förkortningen) med huvudkontor i Paris ett uppdaterat pressfrihetsindex. Detta ska ge en bild av tillståndet i världens länder och fungerar som en rankning, som de olika ländernas ledare i bästa fall bryr sig om.
Länder med störst förbättringspotential bryr sig sannolikt minst. Demokratiaktivister i länder i mellanskiktet kan göra skillnad om de kan påverka sina politiker att höja taket.
I stater som styrs auktoritärt, under totalitära politiska och religiösa ideologier, beordras militär och polis slå ned på röster som försöker påpeka brister i maktapparaten eller som värnar om universella mänskliga rättigheter. Nordkorea är i botten på plats 180. Slutna Turkmenistan (179), Eritrea där Dawit Isaak sitter fortsatt fängslad och Kina (177), som med högteknologi, våld och massfängslanden kan inskränka människors frihet gör Nordkorea sällskap i skamvrån.
I Pakistan (145) och Indien (142) står pressfriheten inför allt allvarligare hot. I världens största demokrati, som Indien brukar kallas, höjer bland andra författaren Arundhati Roy ett varningens finger. Hon intervjuades i veckan i Sveriges Radios program ”Människor och tro”. För SR-reportern Thella Johnsson konstaterade Roy i den mycket lyssningsvärda intervjun:
”Pandemin har blottlagt sjukdomarna i våra samhällen.”
Läs också artikeln på Sydasien.se om den pakistanske exiljournalisten Sajid Hussains försvinnande i Sverige, som uppmärksammats stort i världens medier. Häromdagen hittades han död i Uppsala efter att ha varit försvunnen i över en månad.
I Nepal på plats 112 har situationen märkbart försämrats och Bangladesh är kvar i ett mycket svårt läge vilket avspeglas i placeringen 151. Likaså är det i krigsdrabbade Afghanistan (122) en fortsatt svår situation, där demokratin är under ständigt hot. I Sri Lanka (127) blev situationen bättre efter maktskiftet 2015, men nu styr åter en Rajapaksa i landet som präglas av den totala straffriheten för samtliga, tiotals journalistmord (se artikeln på Sydasien.se om mordet på Dharmeratnam Sivaram).
Reportrar utan gränser uttrycker optimism över Maldiverna
I Bhutan på plats 67 har pressfriheten stärkts, så även i Maldiverna, vilket Reportrar utan gränser uttrycker optimism över. Under tidigare presidenten Abdulla Yameens tid vid makten från 2013–2018 föll Maldiverna från plats 103 till 120. Så kom maktskiftet i september 2018, då Mohamed Solih vann. I 2019 års lista hamnade Maldiverna på plats 98 och nu, 2020, placerar sig landet på plats 79.
Fortfarande återstår att finna svar kring journalisten Ahmed Rilwan Abdullas försvinnande 2014 och mordet på bloggaren och journalisten Yameen Rasheed som knivhöggs till döds 2017.
Vid tiden för mordet var Rasheed involverad i att undersöka Rilwans försvinnande. I september klargjorde en utredning tillsatt av den nye presidenten att en grupp kopplat till terrornätverket Al-Qaeda låg bakom båda morden. CPJ efterlyser påföljd för ansvariga i den tidigare regeringen som misstänks för inblandning i rättsprocesserna.
Med en fortsatt rättsprocess skulle Maldiverna kunna ta nya steg kommande år. Att rankningen spelar roll och gör avtryck syns också i maldiviska medier, som Raajee och Edition.
Mer om | Sydasiens länder i pressfrihetsindex 2020
67. Bhutan (+13)
79. Maldiverna (+19)
112. Nepal (-6)
122. Afghanistan (-1)
127. Sri Lanka (-1)
142. Indien (-2)
145. Pakistan (-3)
151. Bangladesh (-1)
Fler länder på listan (topp, botten och urval från mellanskiktet):
1. Norge (0)
2. Finland (0)
3. Danmark (+2)
4. Sverige (-1)
6. Jamaica (+2)
35. Storbritannien (-2)
45. USA (+3)
66. Japan (+1)
89. Ungern (-2)
149. Ryssland (0)
177. Kina (0)
180. Nordkorea (0)
Se fullständig statistik hos Reportrar utan gränser, RSF.org (uppdateras år för år).
