Den senaste incidenten kring en anklagelse om hädelse pekar på en sjuka i Pakistan – islamistisk extremism. För Sydasien sammanfattar Rana Rizvi resultatet i valet 2024 och benar ut hur små religiösa partier bidragit till att sprida extremism i det pakistanska samhället och hur hädelselagen används för onda syften.
Isn’t it really the case that religion and the God have been taken by clerics, pandits and monks are using them to vent their frustrations, fulfill their desires and achieve their interests?
Citat ur En moder av Maksim Gorkij.
”Det är hädiskt”, började någon plötsligt ropa inne på basaren.
I Pakistan vet alla att en sådan situation är potentiellt livsfarlig.
Anklagelsen var riktad mot en kvinna som tillsammans med sin man besökte Ichra Bazaar i Lahore, den stora staden i delstaten Punjab i Pakistan. En man i basaren skrek på henne att hon hädade genom sin klädsel. Kvinnan sökte skydd i en butik från folkmassan utanför.
Ordet halwa, som på arabiska betyder vacker eller söt, var tryckt med arabisk skrift på kvinnans klänning, av märket Shalik från Saudiarabien.
Butiksägaren låste ett jalusi för ingången medan två män försökte lugna den uppretade folkmassan utanför. Poliser anlände och genom en insats av den biträdande polisinspektören Syeda Shehrbano Naqvi kunde den utsatta kvinnan föras i säkerhet.
Läs också artikeln ”Modig insats av poliskvinna i Pakistan ger eko i världen”, publicerad på Sydasien.se på internationella kvinnodagen, den 8 mars 2024.
Butiksägaren som skyddade kvinnan försökte förklara att klänningen med kalligrafi inte innebar hädelse, men den rasande skaran fortsatte skrika att det var hädelse. I en video som spridits i sociala medier syns kvinnan krypa ihop i butiken, darrande av rädsla för att bli attackerad.
Den fanatiska pöbeln kunde inte se skillnad på arabisk kalligrafi och koranverser. Många händelser som involverar anklagelser om hädelse har slutat med lynchning och dödliga angrepp. Det hade kunnat ske igen. Istället kan händelsen få motsatt effekt, om hädelselagarna ändras.
Antalet anmälningar om hädelse har ökat stadigt sedan lagens införande 1986 och minst 89 personer har dessutom dödats utomrättsligt
Genom The Criminal provision Amendment Act, 1986, infördes lagstiftning mot hädelse, i paragraf 295-C i Pakistans strafflag. Den föreskrev att ”nedsmutsning av profeten Muhammeds, Peace Be Upon Him (PBUH), rykte” ska ge livstid i fängelse eller dödsstraff, båda i kombination med böter.
Enligt lagtexten ska straff delas ut för varje form av tal eller skrift som innehåller nedsättande kommentarer om den helige profeten Muhammed (PBUH) eller hans liv. All synlig representation, tillskrivning eller insinuation ska bestraffas. Hädelselagarna används sedan 1986 som vapen.
Antalet anmälningar om hädelse har ökat stadigt. Totalt har ungefär 1 500 anklagelser och fall hade registrerats vid domstolarna. Medborgare har i många fall agerat både domare och skarprättare.
Enligt en rapport 2021 från Center for Research & Security Studies har 89 personer dödats utomrättsligt. Från 1987 till 2021 ökade dessa fall med cirka 1300 procent. Här följer redogörelser för några av dessa tragiska fall.
En folkhop vid Abdul Wali Khan-universitetet i Mardan anklagade 2017 Mishal Khan för hädelse och dödade honom.
År 2021 torterades, misshandlades och brändes Priyantha Kumara, en singalesisk buddhist från Sri Lanka, till döds av en grupp muslimer i Sialkot. Han arbetade som fabrikschef och hade tagit ner en affisch som satts upp vid företaget.
En folkmassa anklagade Kumara för att förstöra en affisch, där Profetens (PBUH) namn stod skrivet. Enligt fabriksarbetarna förstod han inte urdu och kände inte igen profetens (PBUH) namn.
År 2023 greps Muhammad Waris, en muslim, av polisen staden Nankana Sahib efter en anklagelse om hädelse. Hundratals människor stormade polisstationen där Waris hölls kvar och han dödades sedan av en rasande folkhop. Bilder delades på sociala medier. Där syns hur han släpas på gatorna, får sina kläder avslitna och misshandlas till döds av män beväpnade med träpåkar och metallstavar.
Även om de religiösa politiska partierna aldrig haft något bredare stöd bland väljarna har de fått en framskjuten position i Pakistans politiska system och beslutsfattande.
Pakistanska regeringar har sedan 1996 på olika sätt fortsatt stå bakom hädelselagarna, sannolikt för att inte låta de islamiska partierna få ha det politiska trumkortet alldeles på egen hand.
Artikeln fortsätter efter faktarutan.
Fakta | Valet i Pakistan 2024
Valdeltagandet den 8 februari 2024 var nästan 48 procent av alla röstberättigade. Det motsvarar cirka 60,6 miljoner pakistanier och innebär att fler röster lagts än vid något tidigare val. Inget av de tre stora politiska partierna lyckades säkra en egen avgörande majoritet.
Efter att rösterna räknats för de allmänna nationella och provinsiella valen 2024 kunde Shehbaz Sharif den 4 mars 2024 avlägga eden som Pakistans premiärminister. Han företräder en allians mellan Pakistan Muslim League (Nawaz), förkortat PML (N), som han själv är ledare för, och Pakistan People’s Party (PPP).
Shehbaz Sharif är bror till Nawaz Sharif, som tidigare var Pakistans premiärminister. Ledaren för PPP Bilawal Bhutto Zardari, är son till Benazir Bhutto, som var Pakistans premiärminister.
Partiet Pakistan Tehreek-e-Insaf (PTI), grundat 1996 av cricketspelaren Imran Khan, som med tiden skulle bli premiärminister fick 2024 gå till val utan sin grundare. Veckan innan valet föll domen om tio års fängelse för Khan som suttit häktad för anklagelser om korruption.
I parlamentsvalet fick PML (N) 75 mandat, PPP fick 75 mandat och PTI och medlemsförbund fick 93 mandat. Småpartier, inklusive de olika islamistiska religiösa partierna, fick 42 mandat. Sammanlagt sitter 285 ledamöter i parlamentet som representanter för Pakistans folk.
Under krigsåren i Afghanistan hade dessa partier särskilt stort inflytande i Pakistan, trots att de inte fick något stort antal röster. Med ett fåtal platser i parlamentet har de haft makt, såväl på gatan som i politiken. Massor har följt dessa islamistiska partier, även om de inte röstat på dem.
Ett faktum är att religiösa partier aldrig någonsin nått en riktig maktposition.
Det totala antalet platser för Jamaat-i-Islami (JI), Jamiat-ul-Ulema-i-Islam (JUI) och Jamiat-ul-Ulema-i-Pakistan (JUP) i nationalförsamlingen har aldrig överskridit sex.
Av de 175 politiska partier som är registrerade hos landets valövervakningsorgan är sammanlagt 23 religiösa partier. Ett faktum är att religiösa partier som JI och JUI aldrig har fått särskilt många röster i Pakistan och aldrig någonsin nått en riktig maktposition. Historiken kring valresultaten är talande.
Men när det gäller inrättande av shariadomstolar, lagar om zakat [en sorts muslimsk skatt eller välgörenhet som samlas in, red anm], ushur [en sorts skatt på mark, red anm] eller hädelse, har dessa partier visat vägen.
Jamaat-i-Islami (JI) grundades redan 1941 i Lahore av Mulana Maududi och kom att spela en viktig roll i pakistansk politik. Partiet tog 1961 initiativet i att motsätta sig familjerättsförordningen och förde en oppositionspolitik från 1950 till 1977. I de allmänna valen 1970 fick dessa tre islamiska partier 13,95 procent av rösterna och JI fick bara fyra platser av 300.
När militärdiktatorn General Zia ul Haq tog makten 1977, inledde han en islamiseringsprocess. Valen 1985 under Zia ul Haq var icke-partibaserade och JI kunde besegras.
I valet 1990 till nationalförsamlingen fick JI 640 000 röster, motsvarande tre procent. I provinsvalen fick partiet fyra procent i North Western Frontier Province (NWFP), tre procent i Punjab och åtta procent i Sindh.
I dessa val presterade JI bättre än 1988, även om de tävlade om färre platser. En annan aspekt är att JI förlorade sina platser efter att Mohajir Quami Movement (MQM) grundades och kunde konkurrera ut JI. Det är ett exempel på hur flyktiga de renodlat religiösa partierna är.
Jamiat-ul-Ulema-i-Islam (JUI), som är en tankeskola med inriktning mot deobandi [väckelserörelse inom sunni-islam som ansluter sig till Hanafi-lagstiftningen, red anm], grundades också före 1947.
Maulana Fazlur Rahman, son till Maulana Mufti Mehmoud var generalsekreterare för JUI, som vid en tid var starkt i NWFP och Baluchistan och på några platser i Sindh.
Jamiat-ul-Ulema-i-Pakistan (JUP) ledd av Maulana Ahmad Shah Noorani fick näst flest platser i valet 1970. Partiet var inte med i General Zias kabinett och deltog aktivt i Movement for the Restoration for Democracy.
En faktor är framväxten av militanta grupper ur dessa islamiska partier
Alla religiösa politiska partier som JI, JUI, Sipah-e-Sahaba och JUP har för övrigt visat stöd för och haft utbyte med det sunnimuslimska Saudiarabien medan Tehrik-e-Nifaz-e-Fiqh-e-Jafria har stått nära det shiitiska Iran.
Valresultaten 1985, 1990, 1993 och 1996 visade en tydlig nedgång i väljarbasen för islamiska partier, inklusive JUI, JI, JUP och olika mindre fraktioner. Det finns ett par faktorer som gör att massorna förlorat förtroende för dessa islamistiska partier.
En faktor är framväxten av militanta grupper ur dessa islamiska partier – Sipah e Sahaba, Terik-e-Jafria Pakistan, Sipah-e-Mohammed, Lashkhar-e-Tayyaba, Jaish Muhammad och Sipah-e-Jhangvi. En annan islamistisk grupp, Pakistani Awami Tehrik (PAT), föddes på 80-talet ledd av Maulana Tahirul Qadri. Partiet deltog i valet 1990 men fick inte många röster.
Militanta grupper klassas av regeringen som terroristorganisationer och är förbjudna att verka. Listan av grupper är lång. Gruppen ISKP, Islamiska staten i Khorasan, som i dagarna blivit känd genom att två medlemmar ska ha planerat att utföra ett terrordåd riktat mot Sverige, kan läggas till listan. Gruppen utgörs av en mix av IS-medlemmar och talibaner. Talibanerna som nu styr över Afghanistan, har också en fraktion i Pakistan.
Vanliga människor ogillar terrorister och terrorism. Regeringen och dess väpnade grenar för en ständig kamp för att spåra upp terrorister och bekämpa terrorismen i stort. Men människor har generellt begränsad kunskap om al-Qaida och IS/ISI. Protester mot dessa grupper sker inte minst efter att terrordåd har utförts.
Vid de allmänna val som hölls 1997 deltog vare sig JUP och JI, medan JUI deltog och kunde få representanter i nationalförsamlingen.
I februari 2002 bildade sex religiösa partier en allians kallad Muttahida Majlis-e-Amal (MMA) och vädjade om att rösta i islams namn. MMA nådde viss framgång seger i valet 2002 kom in i nationalförsamlingen, men partiet skingrades inom några år.
De islamiska partierna anses ha förlorat all trovärdighet vid valet 2013 och förtroendekrisen har fortsatt (Wikipedia har en pedagogisk överblick och sammanfattning av detta och andra val). Vid valet 2017 kom Khadim Hussain Rizvi från Tehreek-e-Labbaik Pakistan i nyheterna när han och hans anhängare blockerade en stor motorväg i Islamabad i protest mot en ändring vallagen som de ansåg ”hädisk”.
De flesta människor i Pakistan kan idag se att dessa religiösa grupper visar religiös intolerans och använder islam för sina egna syften och som ett vapen.
Inför valet den 8 februari 2024 använde Tehreek-e-Labbaik Pakistan hädelsedebatt för att mobilisera anhängare, JI lovade att säkra Palestinas och Kashmirs självständighet om de vann, medan JUI lovade sina anhängare att rädda landet från motståndare till islam. Men det räckte inte för att få särskilt många röster.
JUI fick 11 av 51 platser i Balochistan, 3 av 113 platser i Khyber Pakhtunkhawa och 2 av 130 platser i Sindh.
En man som vill vara anonym säger att ”dessa grupper” inte vet vad som står i Koranen och att det sipprar ned till barnen i koranskolorna.
– De memorerar bara den heliga Koranen utan att veta den faktiska innebörden. Arabiska är inte vårt språk och majoriteten av eleverna förstår inte det arabiska språket. De memorerar bara den heliga Koranen, som är skriven på arabiska.
– Deras religiösa lärare hjärntvättar dem att de kommer till Jinnah [paradiset, red anm] om de deltar i jihad [”heligt krig”, red anm] och dödar kafir [otrogna, red anm]. Dessa madrasas [ordet betyder ”skola” på arabiska, red anm] erbjuder militärutbildning till sina elever och skickar dem till jihad.
Många elever vid dessa madrasas kommer från fattiga familjer. Föräldrarna tror att barnen kan få en användbar utbildning. Vissa madrasas har bostäder för eleverna och familjerna kan slippa den stora börda som kostnaden för utbildning, kläder och mat innebär.
Ett mål för de religiösa partierna är att vinna gunst från människor: Och de gör det genom att använda ordet islam. Trots att de får få röster kan de utöva inflytande på befolkningen från marginalen. De islamistiska partierna och grupperna i Pakistan hjärntvättar människor i onda syften och använder hädelselagstiftning som vapen.
Utan bevis för att backa upp ett påstående är det lätt att anklaga någon för att inte respektera islam eller profeten (PBUH). När någon anklagas för att ha förolämpat islam och/eller Koranen, ”Den heliga boken”, handlar vissa människor irrationellt. De tror att de har rätt att döda en annan människa, men har ingen djupare kunskap om islamiska läror.
Tyvärr har Pakistan blivit en stat där extremister har tillåtits få makt över allmänheten. Det har gått så långt att Pakistan blivit en fristad för fundamentalister. Den här typen av fanatiska muslimer har tagit lagen i egna händer och tror att de får döda människor i islams namn.
Om och i så fall hur den här sjukan i det pakistanska samhället ska botas blir en utmaning för den nya regeringen att ta sig an. Det återstår att hitta rätt medicin och vi kan förvänta oss att det behövs långvarig behandling.
Översättning och bearbetning: Johan Mikaelsson
Läs också | Tidigare artikel av Rana Rizvi
