Foto: Henrik Sundbom, Vackra Himalaya.

Den 19 september skakade en kraftig jordbävning om östra Himalaya, med stora konsekvenser i Nepal, Tibet, Bhutan och några av Indiens nordöstra stater. Epicentrum var strax utanför Gangtok i Sikkim.

I Sikkim slingrar sig vägarna som grå ormar längs de lummiga bergssidorna. Utanför jeeparnas fönster rasar marken med en dödsföraktande vinkel ned mot dalgångarna, där floden Teesta ömsom kryper, ömsom störtar fram på sin väg mot Brahmaputra. Här och var sitter vajrar med primitiva, handdragna hiss- och linbanesystem uppspända över dalarna.

Bortanför de närmaste massiven skymtar konstant snöklädda toppar. På sina håll tronar Kanchenjunga, världens tredje högsta berg, som en vägg vid horisonten. På vintern gör snön vägarna svåra att forcera för annat än de bästa terrängfordonen. Under monsunen spolas stora delar av vägarna bort av regnet. ”Monsunen är vår vackraste tid” hör man ofta sägas i huvudstaden Gangtok, ”för då lyser bergssidorna smaragdgrönt. Men då är det omöjligt att ta sig hit…”

Gangtok, antagligen Indiens minsta delstatshuvudstad, ligger på toppen av en bergskam. Stadens små gator går i nivåer på ett sätt som för tankarna till de omkringliggande terassodlingarna för ris. Utanför Gangtok ser det naturligtvis annorlunda ut. Byarna och gårdarna ligger glest spridda på bergssidorna och -kammarna. Minsta ras, och människor blir avskärmade från vård, el och kommunikationer. Jag skulle gärna ge den här texten lokalfärg med några citat från katastrofdrabbade vänner. Men sanningen är den att sms:en kommer tillbaka och samtalen inte besvaras. Jag håller tummarna för att det är mobilnätet som kraschat.

Någon flygplats finns inte i Sikkim. Tåg är inte att tänka på i Himalaya. Bussarna är av miniatyrformat för att fungera på serpentinvägarna. Bilarna är påfallande få för att vara i Indien. Om det kniper finns tillgång till ett par helikoptrar, men inga transporter når fram – ens till de bebyggda trakterna. Och helikopterförarna har det inte heller särskilt lätt. Strax efter jordskalvet lär närmare 300 hjälparbetare ha suttit på olika flygfält strandade i väntan på att en tjock dimma skulle lätta, och helikoptrarna föra dem mot epicentrum. En vecka senare är det i stället annalkande cyklonvindar och regnoväder som sätter käppar i hjulen för hjälpen.

När en jordbävning drabbar Sikkim och de omkringliggande delstaterna och nationerna i Himalaya stiger inte dödstalen i höjden som när tätbebyggda områden i Bangladesh eller Pakistan drabbas. Himalaya är – kort sagt – inte särskilt rubrikmässigt. Det finns inga skyskrapor eller kärnkraftverk att rapportera från som när epicentrum ligger utanför Tokyo. Däremot har åttavåningshus redan rasat i Gangtok, och de flesta av stadens hus har sprickor i grunden.

Brister någon av vattenkraftsdammarna i floden Teesta väntar en riktig katastrof. En raserad väg kan innebära total isolering. I skrivande stund når inte ens militären fram över bergsmassiven. Dödssiffran efter de senaste skalven är 74, men magkänslan säger att den knappast kan vara särskilt vetenskaplig. Hur kan man veta? Hur många saknas? Utan mobiltelefoni och farbara vägar slungas invånarna i Himalayas dalgångar med ens tillbaka till en tid då vandringen från en by till en annan kunde ta både dagar och veckor.

Mitt i mörkret och radioskuggan finns ändå ljus. Sikkim är en omhändertagande delstat. Vård, skola och omsorg hör sannolikt till de bäst fungerande i hela landet. Man ser få fattiga och sjuka på gatorna och skolorna ser ut att vara välmående. Men så skiljer sig delstatens historia också radikalt från övriga Indiens. Fram till 1975 var Sikkim ett självständigt kungadöme – inte olikt Bhutan och Nepal – och när man så småningom blev en del av Indien var det efter en folkomröstning. Befolkningen kommer att resa sig upp ur ruinerna av sina gårdar och byar, räcka varandra händer och hjälpa varandra på fötter. Man har gjort det förut, och man kommer vara tvungna att göra det igen.

Om skribenten

Henrik Sundbom (8 artiklar)
Henrik Sundbom arbetar på den utrikespolitiska tankesmedjan Frivärld (Stockholm Free World Forum). Han har rest i stora delar av Sydasien och bott i New Delhi och har ett särskilt intresse för indisk politik. Henrik har också arbetat som guide i Bhutan och Nepal och skrivit för Upsala Nya Tidnings ledarsida. henrik.sundbom@gmail.com

Relaterade Artiklar

Byar hotas av Himalayas stigande sjöar

Suntali Shrestha berättar om alla sömnlösa nätter hon upplevt. Varje natt oroar hon sig för att larmet ska gå och att hennes by ska svämmas över av nedforsande sjövatten. Deltagarna är främst kvinnor...

En annorlunda semester i yogans tecken

Att äta i tysthet och att dricka ett glas luft. Sri Santosh Puri Ashram ligger inbäddad i grönska, genom vilken man bara kan ana det glittrande vattnet från floden Ganges. Vi befinner oss på Himalayas sluttningar,...