Målning av: Hemant Bhavsar, I Indiska Gujarat har Prins Manvendra Singh Gohil som första kunglighet öppet erkänt sig gay.

När den indiska hälsoministern Ghulam Nabi Azad i juli i år beklagande sa att ”homosexualitet är en sjukdom som sprider sig snabbt i landet” blev det ramaskri i den indiska HBT- rörelsen och i indisk media. Det var på en HIV/AIDS- konferens i New Delhi som Azad gjorde det kontroversiella uttalandet och nu kräver bland andra rörelsen MINGLE (Mission for Indian Gay and Lesbian Empowerment) en förklaring.

För även om homosexualitet idag är en nagel i ögat på i stort sätt alla religiösa grupper i Indien så är det sedan 2009 avkriminaliserat. Den 150 åriga koloniallag som förbjöd samkönat sexuellt umgänge förkastades då under ljudliga protester från såväl hinduiska, muslimska och kristna grupper.

Det råder inga tvivel om att homosexualitet är en brännhet fråga i Indien idag och samtidigt som HBT- rörelsen växer sig starkare och fler väljer att ”komma ut” så är samhället i stort ingrott av fördomar. Men det finns ljusglimtar i mörkret, i Gujarat har Prins Manvendra Singh Gohil som första kunglighet öppet erkänt sig gay, han var i Stockholm för att inviga Pridefestivalen 2008 samt på Oprah Winfreys populära talkshow i USA.

I Bollywood är man aldrig sen att porträttera känsliga ämnen och då filmen Dunno Y, Na Jaane Kyo kom år 2010 sades den vara Indiens svar på gay-kultfilmen Brokeback Mountain. Filmen innehöll flera intima scener var av en av dem visade en kyss mellan de två manliga karaktärerna.

HBT-rörelsens fotfäste tycks som starkast i Indiens storstäder: Mumbai, Delhi, Kolkata, Chennai och Bangalore vilka alla har en växande gaykultur och ett nattliv som välkomnar alla. I Mumbai publiceras också Indiens första gaytidning Bombay Dost som vill bryta ”vi och dom”- tänket och istället främja ett egalitärt samhälle.

Sträcker vi oss utanför dessa metropoler ser det helt annorlunda ut. De allra flesta där väljer att aldrig komma ut på grund av pressen från familj och samhälle. För dessa människor spelar lagen som kommit ingen roll, de är dömda till att gömma sin läggning på grund av samhällets stigmatisering.

Den riktiga utmaningen för HBT- rörelsen i Indien idag är att främja en social acceptans som även når bortom storstäderna. Nu är lagändringarna genomförda och fokus bör därmed ligga på att stödja och inspirera en acceptans av HBT- personer i alla städer, delstater och samhällsgrupper. Endast så kan djuprotade fördomar försvinna och uttalanden som hälsominister Azads bli ett minne blott.

Om skribenten

Elsa Termenon (7 artiklar)
Elsa Termenon är skribent och författare med Indien som den röda tråden genom varje text. Hon är utbildad Civilekonom och Indolog vid Stockholms Universitet och är numera bosatt i USA men ofta på resande fot, allra helst i Indien. Hon har 2011 gett ut publikationen Cross Cultural Competence - A Key to Business Success in India? som är en studie som kombinerar både Ekonomi och Indologi på ett unikt sätt. elsa@termenon.com