Foto: Kerstin Jurlander

Sedan den gröna revolutionen har massproduktionen i världens jordbruk hållits uppe av konstgödsel framställt av fossilt bränsle. Konstgödsel leder inte bara till en ökad global uppvärmning utan riskerar även att utarma jordarna när det används för mycket. I Indien sprider många bönder allt mer av det kraftigt subventionerade gödslet i hopp om ny fertilitet på sina döda jordar. Andra bönder har valt att bli ekologiska och klarar sig med bara lite koskit och andra naturliga produkter för att få större skördar.

Ta fem ägg och rör ihop med saften från 15 stycken citroner. Ringla i 300 g palmsirap och blanda väl. Nej, det är inget recept från någon ny matblogg, utan gödningsmedel för odling utan kemikalier. Den här tillväxtfrämjande blandningen kommer från en modellgård på den sydindiska landsbygden. För organisationen Center for Improved Rural Health and Environmental Protection (CIRHEP) är det självklart att man utgår från naturen när man bedriver jordbruk, och då behöver man inga kemikalier.

CIRHEP inspirerar och stöttar lokala småbrukare att ställa om till att odla ekologiskt. Än så länge har över 200 familjer i området blivit ekobönder. P. Rameshpandiyan förklarar att det bästa med ekologiskt jordbruk är att kostnaden för insatsen blir mycket lägre. Bönderna kan producera gödningen helt själva med material som de redan har. Annat är det med den indiska nationella jordbrukspolitiken. I flera årtionden har kemiskt kvävegödsel varit kraftigt subventionerat av staten, vilket har lett till överanvändning bland bönderna.

Det började på 60-talet med den gröna revolutionen som var en jordbrukspolitisk satsning i u-länder världen över. Revolutionen nådde stora framsteg i Indien som dramatiskt ökade sin jordbruksproduktion med hjälp av hybridfrön och konstgödsel. Landet kunde tack vare dessa åtgärder så småningom på egen hand föda sin växande befolkning. Hungern minskade och genom subventionerade gryn fick alla tillgång till sitt dagliga ris. Så långt är det en framgångssaga, och det är så man brukar höra den berättas. Men den slutar inte där. Faktum är att idag minskar avkastningen från åkrarna för varje år som går och det gigantiska landet är inte längre självförsörjande på mat.

Kostnaderna för matimporten har dubblerats sedan 2002 och matpriserna har gått upp dramatiskt. En av förklaringarna till detta är att konstgödsel helt enkelt inte är långsiktigt hållbart för jordbruket. Att tillföra artificiellt gödsel rubbar ekosystemen och leder till att jordarna förstörs. När skördarna minskar tillför bonden ännu mer konstgödsel.
”Det är ju ändå så billigt!” En ond cirkel är född.

Subventionerna och överanvändningen av konstgödsel leder till ”utarmade jordar med lägre avkastning, mat full med gifter, gigantiska klimat-avtryck och tomma penningskrin” skriver Greenpeace India i sin kampanj ”Stop Chemical Fertilizers”.

FN och Världsbanken har under flera år genomfört en studie för att klargöra vilken teknisk och vetenskaplig utveckling som krävs för att klara av jordbrukets utmaningar. Projektet, med namnet International Assessment of Agricultural Science and Technology for Development, involverade 400 oberoende forskare.

I studiens slutdokumentet slås det tydligt fast att det är småskaligt jordbruk och ekologiska metoder som är lösningen till att minska stigande livsmedelspriser, svält, sociala orättvisor och miljöproblem. Man kan då tycka att det är märkligt att det inte satsas mer på den här typen av jordbruk från världens regeringar. Men som så ofta när det handlar om förändringar är det ekonomiska intressen för ett fåtal som står i vägen.

I Indien är 70 % av befolkningen jordbrukare. Ett bidragssystem direkt ut till dessa hundramiljontals bönder ansågs inte möjligt och därför började man på 70-talet istället stödja företagen som producerade konstgödslet, med villkoret att de sålde till under produktionspris. Företagen är idag en mäktig lobbygrupp vilket visade sig förra året när subventionssystemet skulle ses över. Den indiska regeringen har förstått att de inte kan fortsätta på samma bana och har börjat dra ner på stödet för kemikaliejordbruk.

I april 2010 när det nya beslutet kom visade det sig dock att det innehöll en stor kompromiss. Subventionerna för det vanligaste konstgödslet, Urea, blev kvar precis som förut. Det finns för stora ekonomiska intressen i tillverkningen av konstgödsel för att det ska försvinna i första taget. Det är även av rädsla för böndernas ilska som politikerna inte vågar ändra för mycket på konceptet. Bönderna är en majoritet bland väljarna därmed en viktig grupp att hålla sig väl med, och de är vana vid billigt konstgödsel.

Greenpeace India kräver i sin kampanj att bönder själva ska kunna välja vilket sorts jordbruk de vill bedriva. Indien har en lång tradition av samodling, vilket innebär rotation av grödor, ekologiska bekämpningsmedel och komposter med kogödsel. I en kartläggning kom Greenpeace fram till att många småbrukare inte visste att konstgödsel var subventionerat av staten och flera av bönderna ville ha ersättning för den ekologiska gödningen som de har använt, eller att staten börjar subventionera boskapsdjur som behövs för komposter.

P. M. Mohan, CIRHEPs sekreterare, poängterar att man måste vara försiktig så att bönderna inte blir indragna i en ny beroendeställning. Han har upptäckt att det har börjat poppa upp nya företag som säljer ekogödsel.

- Då är det bättre att pengarna går direkt ut till bönderna, tillägger han.
Man kan även tänka sig att staten skulle kunna hjälpa till under omställningsperioden från konventionellt till ekologiskt jordbruk. Strävar man efter ett system där människor kan försörja sig helt på egen hand är ekologiskt jordbruk ett slagkraftigt alternativ till konventionell odling.

Det finns mängder av exempel runt om i världen som tyder på att ekologiska metoder ofta ökar avkastningen från åkrarna jämfört med kemikaliejordbruk. G Alagusanthi och hennes man har odlat ekologiskt i tre år. De får både större skördar och finare grönsaker nu. Framförallt har insatskostnaderna för gödning och bekämpningsmedel minskat från 13 000 rupier (ca 1820 sek) per skörd till bara 4 000 rupier (ca 560 sek), och familjen tjänar uppemot 80 % mer på odlingarna nu än tidigare.

I området i södra Indien där CIRHEP verkar visar de naturliga jordbruksmetoderna tydligt att det inte är några problem att kombinera social och ekologisk hållbar utveckling. Konstgödsel utarmar ofta jordarna, det är dyrt och oljekrävande och är därför inte en långsiktigt hållbar metod. Det är ekobönderna helt med på.

Frågan jag ställer mig är när makthavarna på allvar kommer förstå att allt som behövs egentligen bara är lite ärtor och koskit.

Om skribenten

Kerstin Jurlander (1 artiklar)
Kerstin har under hösten 2010 och våren 2011 gjort praktik på CIRHEP genom ett samarbete med föreningen Framtidsjorden och Nordens folkhögskola. Hon studerar i vanliga fall till gymnasielärare i Malmö men har tagit ett års uppehåll för att gå en kurs i hållbar utveckling och testa på livet på den indiska landsbygden.