Foto: Maria Schewenius

Det här är andra delen av en serie krönikor som porträtterar staden Bangalore. Läs även första delen ”Bangalore: från trädgårdar till datorer”.

Det började med bihåleinflammation och ett recept på antibiotika. Därefter kom funderingarna om den närmast obefintliga kontrollen av läkemedelshanteringen i Indien, som har fått följden att människor som dricker vatten ur brunnar på sina ställen har högre koncentrationer av antibiotika i sig än vad en människa under pågående behandling har. Och om luften i Bangalore, som orsakade mina problem från början och vars kvalitet är ett typiskt fenomen för storstäder i Asien. Vi börjar i Bangalore.

Staden växer och det snabbt. Enligt officiella beräkningar växer Bangalores befolkning med 3,5% om året, alltså en hel del när befolkningen ligger på närmare sju miljoner. Befolkningsökningen avspeglas direkt i luftkvaliteten, vilket har lett till att astma, ögonirritationer och lungproblem ständigt ökar.

Bangalore är medlem i ABC-klubben: de aktiva bidragsgivarna till ”The Asian Brown Cloud”, molnet av föroreningar som täcker stora delar av Asiens luftyta. Förklaringarna till den försämrade luftkvaliteten hänger alla ihop med utvecklingen av Bangalore från en liten stad mot en global metropol. Utsläpp från fordonstrafiken, de runt två hundra byggnadsarbeten som på pågår och de dieselgeneratorer som garanterar affärer en konstant energiförsörjning för belysning, tillsammans med en inofficiell sopförbränning på lediga ytor, skapar ett partikelfyllt lufttäcke som ligger tungt över staden. Detta bruna lufttäcke kallas Bangalores ABC.

En bit in på min vistelse i Bangalore börjar det spränga i huvudet och hostan, som varit en konstant följeslagare under resan, gör att det stundtals känns som att hjärnan försöker karva sig ut mellan och genom ögonen med en kniv. Bihåleinflammation.

Glad att det gick så lätt att få medicin som borde göra susen tar jag receptet som läkaren ger mig, ett vanligt vitt handskrivet papper utan ens en stämpel på. Därpå följande efterforskningar visar att:
a) Det går att ta ut medicinen överallt och inte bara, som jag först trodde, i det närliggande apoteket som kunde tänkas känna igen läkarens handstil.
b) Jag får behålla receptet efter fullständigt uttag. Det finns med andra ord ingen kontroll över hur mycket antibiotika som är i omlopp.

I en globaliserad värld är områden under utveckling, som Bangalore, både givare och tagare. En starkare ekonomi och strävan efter en levnadsstandard lik den i de rikare länderna leder till ökad rikedom för många av städernas invånare. Men ett samhälle alltmer karaktäriserat av konsumtion och bekvämlighet för vissa skapar problem som drabbar alla. När luftkvaliteten försämras drabbas framför allt de som lever nära gatorna och inte har tillgång till bilar, hus eller kontor. Det är även just de som har begränsat med pengar till sjukvård.

Samtidigt står rikare länder mer direkt för den andra problemaspekten, antibiotikan, av vilken företag i Indien tillhör de främsta tillverkarna. Den säljs sedan på den internationella marknaden, där de största mängderna används till djur inom livsmedelsproduktionen.

I Bangalore ligger utländska läkemedelsanläggningar vid sjöar och får släppa ut avfallsämnen så länge de är tillräckligt utspädda i vatten. I Indien misstänks illegal dumpning av antibiotika ligga bakom de tidigare nämnda höga halterna som uppmätts i naturen och i människors kroppar. De som drabbas av läkemedelsindustrins baksida är, återigen, främst de som inte använder medicinerna själva utan lever i kontakt med miljön.

Min slutsats är att globaliseringen gör att människor i olika ändar av världen påverkar varandras dagliga liv, men avståndet gör att ingen behöver ta ansvar. Istället jagar de som kan för att hinna ifatt de som är rikare och trampar på dem som halkar efter. Trots att det blir allt svårare att andas.

För den som vill läsa mer om antibiotikautsläpp i Indien, se denna artikel i Environmental Toxicology

Om skribenten

Maria Schewenius (5 artiklar)
Maria Schewenius har precis avslutat sitt fältarbete i Bangalore för en Msc-uppsats inom Ecosystems, Governance and Globalization vid Stockholm Resilience Centre. Tidigare resor innefattar bland annat Svalbard och landvägen till Kambodja. Det här är andra resan till Indien.