Vid FN:s råd för mänskliga rättigheter hamnade de misstänkta krigsförbrytelserna i Sri Lanka 2009 i blickfånget under mars. Kritiken växer och den resolution som klubbades innebär hårdare krav på att landets regering måste börja leverera svar.
FN:s kontor i Genève, Palais des Nations, är byggnader, namngivna från A till E och sammanlänkade med långa källarkorridorer och gångbroar. De pampiga husen står uppradade i parkmiljö på sluttningen norr om Genevèsjöns ände där floden Rhône flyter ut genom staden och vidare ner mot Frankrike och Medelhavet.
Sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) är den 22:a sedan rådet inrättades 2006. Rådet håller tre månadslånga sessioner per år, då arbetsgrupper sammanträder i möteslokalerna.
I Sverige kritiseras rådet ofta för att inte gå till botten med svåra brott. Vid omröstningar har de som förordat stränga resolutioner ofta fått nöja sig med veka kompromisser. Men den svenska mediebevakningen av det som händer inom FN i Genève är närmast obefintlig.
Sri Lanka har varit uppe för diskussion de senaste åren efter att inbördeskriget som startade 1983 mellan regeringstrupper och LTTE (Liberation Tigers of Tamil Eelam) tog slut i maj 2009. De sista månaderna i kriget blev särskilt grymma och blodiga.
Flera av FN:s medlemsstater vill ha en oberoende utredning, men är landet inte mottagligt för kritiska frågor. Vägen till bestraffning av krigsförbrytare är lång. Sri Lankas regeringsföreträdare har en hård fasad. Singaleser som har en avvikande mening riskerar att kallas förrädare. Det hände journalisten och människorättsaktivisten Sunanda Deshapriya, som har bosatt sig i Genève efter ett tal han höll i rådet maj 2009. I samband med sessionen i mars 2012 angreps han av regeringsföreträdare och deras supportrar och även representanter för regeringens medier.
I mars 2012 klubbades en icke-bindande resolution, som kan beskrivas som tandlös. Den tamilska minoriteten har inte på allvar involverats i den politiska processen och den inhemska utredning (LLRC) som regeringen tillsatte har inte på allvar undersökt vad som hände i krigets slutskede.
Avsättandet av landets chefsdomare i början av året har sänkt landets anseende. Ett fungerande rättsväsende ses som grund i en demokrati, precis som fria och oberoende medieorganisationer som tillåts granska makten. Advokater och åklagare har haft det svårt länge, samtidigt som polisen inte utrett brott med koppling till inbördeskriget. Antiterrorlagar ger fortfarande stora befogenheter för enheter som jagar terrorister.
Efter alla olösta journalistmord i Sri Lanka är det uppenbart för landets journalister och organisationer som Reportrar utan gränser att kretsar inom regeringen ligger bakom eller har sanktionerat morden och har skapat ett klimat av straffrihet. Den nya chefsdomaren Mohan Peiris är vän med presidenten, vilket gör det osannolikt att rättsväsendet ska lösa något av morden.
I Genève håller plantageminister Mahinda Samarasinghe håller Sri Lankas inledande anförande. Det är ett hätskt inlägg i debatten. Inte minst kritiserar han FN:s kommissionär för mänskliga rättigheter, Navi Pillay. Inför den 22:a sessionen publicerades hennes rapport som understryker att Sri Lankas regering har misslyckats uppfylla de viktigaste delarna i resolutionen från mars 2012.
− Några har fallit för den lobbyism som tamilska grupper genomför mot parlamentariker och medier i vissa västländer. Det är beklagligt att några har fallit offer för dessa grupper. Det gör att den kritik som hörs från vissa håll är vinklad och att behandlingen av Sri Lanka är orättvis och att vårt land får oproportionerligt stort utrymme och utsätts för negativa kommentarer, säger Mahinda Samarasinghe.
I Genève hinner ministern också med att utebli från ett möte med människorättskommissionären.
I Sri Lanka inträffar samtidigt händelser som spär på den internationella uppmärksamheten. I staden Vavuniya i norr hindras tamiler resa till huvudstaden för att demonstrera för försvunna familjemedlemmar. Händelsen ligger som fond till det som nu sker i Genève.
Vid en presskonferens får jag möjlighet att ställa en fråga till Adama Dieng, generalsekreterarens särskilde rådgivare för att förhindra folkmord.
Ett land som diskuteras under sessionen är Sri Lanka. FN har kritiserats för att ha gjort för lite i den konflikten, precis som i Syrien. Vad är din ståndpunkt i den frågan och tror du att det är möjligt att gå till botten med krigsbrotten trots att Sri Lanka inte skrivit under Rom-stadgan (grunden för Internationella brottmålsdomstolen, ICC)?
Jag måste säga att FN verkligen svek Sri Lankas folk. Och jag måste tillägga att FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon var modig nog att se defekterna inom FN-systemet. Han tillsatte ett team för att se på de svagheterna och teamet kom med rapporten, kallad Petrie-rapporten säger Adama Dieng.
Generalsekreteraren bestämde sig efter det för att fatta ett beslut för att försäkra sig om att FN-sekretariatet inte ska begå samma misstag som i Sri Lanka. Min föregångare försökte, men på grund av hinder, kunde han inte få ut ett officiellt uttalande.
Den som såg till att stoppa ett uttalande var, framgår det av rapporten, amerikanen Lynn Pascoe, som då var politisk chef vid FN.
− Sri Lanka var verkligen en stor besvikelse, säger Adama Dieng med en djup suck och upprepar sedan orden med låg röst och tittar med ett plågat ansiktsuttryck ner i bordet:
− En stor besvikelse.
Han höjer blicken igen efter några sekunders tystnad och fortsätter prata:
− Och med så många människor som dödades… FN fanns på plats men tvingades avsluta sitt arbete. Men det är lärdomar vi får lära av. Och vi måste hela tiden förbättra våra metoder.
− Jag tar nu fram ett nytt ramverk för analys av brott mot mänskligheten och krigsbrott, berättar han. Helt enkelt för att vi har märkt att de nya sociala medierna ger oss nya element av information att integrera i vårt arbete med sammanställning och analys.
Folkmord är inte nödvändigtvis ett försök att radera en etnisk grupp eller ett folk.
När en folkgrupp är måltavla i konflikt tänds våra varningslampor. Omkring 30 länder är på FN:s lista över länder där det finns risk för folkmord, säger Adama Dieng.
Sri Lanka har i dagsläget gul färg, vilket innebär en polarisering av en folkgrupp. Tamiler är utsatta för diskriminering, anser organisationen Genocidewatch.
− När varningslamporna för folkmord tänds måste Förenta Nationerna agera enligt R2P, säger Dieng.
R2P står för ”Responsibility to protect”, skyldighet att skydda. FN vill verka för att något så fruktansvärt som i Rwanda 1994 inte sker igen.
På plats i Genève finns M.A. Sumanthiran, parlamentsledamot i Sri Lanka för Tamilska Nationella Alliansen. Sumanthiran ska närvara vid visningen av filmen ”No Fire Zone”, som beskriver situationen för de civila i krigszonen 2009.
− En sak som har öppnat ögonen för människor i hela landet var sparkandet av chefsdomaren.
Människor såg det hända och hur det gick till. I de tamilska områdena visste de redan hur illa det står till. Nu börjar fler se att den här regeringen är likgiltig och ignorant, säger Sumanthiran.
− Vi hoppas att rådet vidtar starka åtgärder och att det kan försäkra att det som förväntas av Sri Lankas regering verkligen implementeras, fortsätter han. Det internationella trycket behövs, mycket mer behövs. USA kommer att lägga fram ännu en resolution men det är oklart vad den kan få regeringen, FN och det internationella samfundet att göra. Starkast möjliga aktion är det som kan hjälpa oss.
Hur är era möjligheter att påverka i parlamentet?
− Vi är en liten grupp i parlamentet men vi är det näst största oppositionspartiet. De senaste tre åren har vi arbetat med andra oppositionskrafter. Vårt engagemang i parlamentet handlar om att ta upp pågående brott och få ned dem på papper. Många tidigare brott har inte utretts. Det bara fortsätter. Som representanter för det folk som hela tiden utsätts har vi använt Sri Lankas parlament som ett forum för att få händelser registrerade och sedan föra ut det. Det bestrids sällan av regeringen. De bemöter det inte. Vi kan visa det internationella samfundet att det vi säger är sant.
Känner du oro i Sri Lanka för din egen säkerhet?
− Det finns alltid där. Särskilt när det blir spänning kring vad som ska hända, som vid sådana här tillfällen när det blir internationell inblandning i de här frågorna, så kommer vi, som så att säga ger bränsle åt elden, under någon form av hot.
På frågan om han måste välja sina ord noga, svarar han kort:
− Yes!
Som ett sidoarrangemang vid rådet hålls en filmfestival med fokus på mänskliga rättigheter. Här premiärvisas en tredje dokumentär om inbördeskriget i Sri Lanka av brittiska Channel 4. Titeln ”No Fire Zone” kallade regeringen den zon som civila skulle vistas i under krigets slutskede. Området bombades enligt civila och FN-medarbetare intensivt av regeringens artilleri.
Under en och en halv timme ser över 200 diplomater, journalister och FN-personal bevis för omfattande krigsbrott. Filmbilder, bilder och vittnesmål pekar åt samma håll. Sri Lankas regering utsatte drygt 300 000 av sina invånare för ofattbart lidande under fem månader.
I filmen visas en bild på LTTE-ledaren Velupillai Prabhakarans 12-årige son, tillfångatagen av soldater. Pojken ses först äta snacks i en militärbunker. En bild tagen med samma kamera några timmar senare visar pojken, med bröstkorgen genomborrad av kulor. Experter säger att skotten avlossats på nära håll.
Det går i linje med berättelser från officerare och soldater. Pojken och fem livvakter skickades för att meddela om kapitulation. När Prabhakaran kom till platsen ska pojken ha skjutits. Prabhakaran torterades och sköts enligt en teori med ett finkalibrigt vapen i huvudet. Det hela ska ha genomförts med noggrannhet för att ingen skulle tvivla på att det verkligen var Tigerledaren och att han var död.
Intervjuer med flera FN-medarbetare ger filmen mer tyngd än ”Sri Lanka’s Killing Fields” och ”War Crimes Unpunished”. Filmskaparen Callum Macrae vet att premiärvisningen skapar debatt kring frågan om krigsförbrytelser.
Många som ser filmen är skakade och några gråter. Efter visningen kommer Sri Lankas FN-ambassadör Ravinatha Ariyasinha in i lokalen. I ett tal kritiserar han filmmakarna som har ”fabricerat bevis” och FN som har upplåtit lokaler för att visa filmen, trots att Sri Lanka krävt att den skulle stoppas.
En kompakt tystnad möter ambassadören. En kvinna räcker upp handen för att ställa en fråga, men tar snabbt ner den igen. Ambassadören ska inte diskutera eller svara på frågor. Callum Macrae, som sitter bredvid på podiet, tar honom i hand innan han lämnar rummet. I lobbyn utanför är många upprörda.
− Det här gör det än mer tydligt vart landet är på väg, konstaterar Yolanda Foster, utredare vid Amnesty Internationals internationella sekretariat i London, när jag träffar henne efter visningen.
Yolanda Foster har arbetat länge med Sri Lanka och har besökt ön många gånger. Amnesty International arbetar för att de misstänkta krigsbrotten måste utredas av oberoende internationella utredare och är medarrangör tillsammans med Human Rights Watch vid filmvisningen. Sri Lanka vill nu att Amnesty International och Human Rights Watch i framtiden ska stängas ute från FN.
Sri Lankas försvarsdepartement laddar med motpropaganda. På webbplatsen defence.lk är rubriken ”No Fire Zone”. Röd text på svart botten.
Försvarsdepartementet har producerat filmer med motbevis, bland andra ”Lies Agreed Upon” (Överenskomna lögner).
Läkare i krigszonen och före detta gerillasoldater har intervjuats. Även om vittnesmålen kan ifrågasättas framkommer röster om LTTE:s omfattande krigsbrott. Sedan tidigare är det känt att Tigrarna avrättade krigsfångar, mördade meningsmotståndare, attackerade byar och utförde blodiga självmordsattentat som slog hårt mot civila. Listan över illdåd kan göras lång. Oviljan att kapitulera och släppa civilbefolkningen i krigets slutskede kostade tiotusentals människoliv. Över 10 000 gerillasoldater har också släppts de senaste åren, vilket regeringen framhåller.
Men filmerna är inte sanningssökande, utan vinklade för att svartmåla LTTE och att utmåla de egna regeringsstyrkorna som befriare.
Sri Lanka har inte utrett regeringsstyrkornas misstänkta krigsbrott. Det finns omfattande bevis för att civila bombades, att LTTE-soldater och deras familjer avrättades och att tortyr och våldtäkter har använts systematiskt. Ansvarskedjan leder till landets högsta politiska och militära ledning.
Bara små sprickor syns i maktfasaden. Officerare på mellannivå inom regeringsstyrkorna har avslöjat en del och soldater har läckt bilder och filmbilder till medier. Försvarsministern har sagt att särskilt de som läckt till Channel 4 ska spåras och straffas. Samtidigt säger ministrar att filmbilder, där soldater avrättar nakna och bakbundna fångar, är fabricerade.
Några timmar efter filmvisningen håller FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon presskonferens. En kvinnlig mexikansk journalist ställer första frågan.
Vi har just sett en hemsk film, med dokumenterade grymheter från krigets slutskede. Medlemmar av det civila samfundet har i ett starkt uttalande krävt att rådet för mänskliga rättigheter ska sträva efter en internationell och oberoende utredning. Stöder du den begäran?
− Jag har hela tiden understrukit att för att uppnå nationell försoning i Sri Lanka måste ansvarstagande behandlas genom en genuin och omfattande nationell process.
Generalsekreterarens svar präglas av försiktighet (se www.unog.org). Ban Ki-moon är noga med att inte kritisera Sri Lanka. Han lyfter istället fram det som nu görs i samarbete med regeringen.
USA släpper någon vecka in i sessionen ett utkast till en ny resolution för Sri Lanka. I slutet av sessionen kommer rådet att klubba en bearbetad text. Sri Lankas regering motsätter sig resolutionen. Ändå behöver makthavarna inte på allvar oroa sig för att ställas inför rätta. Inte än.
Lobbyister från tamilska organisationer är i Genève för att påverka. En av dem är advokaten Gary Anandasangaree från Toronto i Kanada och med rötter i Sri Lanka. För Canadian Tamil Congress har han deltagit vid alla sessioner i rådet sedan den särskilda sessionen om Sri Lanka i maj 2009.
− Vi tror inte att rådet kommer att ge särskilt mycket den här gången heller, tyvärr. Men på tre till fem års sikt hoppas vi att de som är ansvariga ställs till svars. Utan rättvisa blir det aldrig någon riktig försoning i Sri Lanka.
Just den här dagen blandas färggranna afrikanska dräkter, mexikanska sombreros med strikta mörka kostymer och dräkter i grått. Det är tradition att delegaterna en dag per år bär folkdräkt. Sveriges representant, iklädd folkdräkt, sitter på observatörsplats med Sri Lankas FN-ambassadör Ravinatha Ariyasinha som bänkgranne.
På kvällen bjuder länderna på lokala specialiteter i montrar i huvudbyggnaden. Det ger tillfälle för mingel, samtal och dans. I Kubas monter bjuder ambassadpersonalen på mojitos med tilltugg. En av kubanerna visar sig villig att prata om ö-liv, boxaren Teófilo Stevensson som dog 2012, National Geographics reportage om ön i februarinumret 2013, men inte lika villig när det kommer till ämnen som pressfrihet och framtiden. Varje monter erbjuder något intressant och någon säger att det är vid tillfällen som dessa som informella och vänskapliga samtal öppnar för överenskommelser i FN.
Personal från Sri Lankas ambassad, mestadels singaleser, och tamiler från olika organisationer närmar sig varandra avvaktande. De hälsar och för korta samtal. Lite senare under kvällen inser de skrattande att de dricker Tigeröl, som visserligen är från Thailand. Tidigare under dagen vid diskussioner om krigsbrott har deras totalt motsatta ståndpunkter kommit fram i ljuset. Möjligen öppnas här tillfälliga kommunikationskanaler, men motsättningarna sköljs inte bort över en öl.
