En resa till Amritsar i valtider

Foto: Fredrik Larsson
Foto:

Syftet med denna resa var att undersöka sikhernas valdeltagande, politiska preferenser, förhoppningar och synpunkter på det nuvarande systemet och det nya som införs med BJP (Bharatiya Janta Party’s) seger i valet. Jag hade även som agenda att ta reda på om det fanns lokala partier i Punjab, speciellt inriktade för sikher och hur dessa partier samarbetar med kongressen och BJP.

I Amritsar är sikherna majoritet. Sikher får inte klippa sitt hår eller raka sig på grund av religiösa regler och på grund av detta så varieras gatuvyn av regnbågens alla färger av turbaner. Sikhiska kvinnor bär även speciella kläder som ska täcka håret och som de sätter bakom öronen, vilka också kommer i miljoner olika färger – Amritsar är en väldigt färgglad stad.

Efter att ha gjort ett antal intervjuer med olika personer ur olika målgrupper såsom; religiösa bakgrunder, kön, åldersgrupper och ekonomiska grupper fick vi många olika svar, angående den politiska utvecklingen och de attityder som finns i Amritsar.

En generell attityd gentemot det politiska systemet som finns i hela Indien och inte är speciellt för Punjab är bristande förtroende för myndigheterna samt en skepsis mot den omfattande korruption som indiska myndigheter genom historien sedan självständigheten finns djupt inrotat.

Som en man kallad Balwinder Singh (affärsägare) uttryckte det:

”Jag röstade inte, för att korruptionen är så omfattande att det inte spelar någon roll. Så fort ett nytt parti kommer till makten inom indisk politik blir det lika korrumperat som det föregående. Det handlar om att ändra strukturen i det indiska systemet och samhället samt mentaliteten. En mentalitet av korruption finns i hela det indiska samhället. Så fort du kan tjäna en ”hacka” på någon annans bekostnad så gör du det.”

Andra anledningar som herr Singh angav som problem gällande korruptionen och den politiska utvecklingen är att det i nuläget bara finns två stora partier vilka de andra mindre, lokala partierna såsom Shromni Gurudwara Parbandar Committee (SGPC) måste anpassa sig till för att kunna påverka något, samtidigt som de stora partierna över hela landet behöver dessa små partiers stöd.

”Det är ett spel om antingen eller, det vill säga det finns bara två partier egentligen som bestämmer allt. Detta skapar problem för oss som minoriteter, för vi har inte lika stor politisk påverkan som majoriteten har, och därav röstar de flesta sikher, skulle jag säga på det parti som i det stora hela skulle gynna oss bäst, oavsett om det är på bekostnad av andra, och i nuläget är det BJP. För vanligt folk har inte känt att Kongressen har tagit sitt ansvar mot korruptionen.”
Balwinder Singh

Detta gjorde mig förvånad när jag anlände till Amritsar. Jag hade förväntat mig några lokala starka partier men sådant är inte fallet, utan BJP har ingått avtal med det lokala SGPC och andra lokala punjabiska partier för att utveckla sin makt och därav, av det jag såg var propagandan för BJP väldigt omfattande över hela Amritsar.

Och när jag frågade personer om varför de röstar på BJP om de tillhör den sikhiska minoriteten, då BJP har rötter i hindu-nationalism och fortfarande har sådana attityder i sin politik så ville de inte kännas vid denna historia utan ser hellre ner på Kongressens så kallade ”misstag, korruption och arrogans”. Endel hävdade att BJP:s rötter i och med det som skedde i Gujarat år 2002 och de upplopp som följde, endast är ett tecken på Narendra Modis framgång och vetskap om hur han ska få landets ekonomi på fötter igen.

Som en phalvala (fruktförsäljare) sade vid namn Rajmit Singh: ”Jag röstar indirekt på BJP för att jag röstar på Daal Khalsa som är ett lokalt parti och som stöttas av BJP. Jag gör det för att det var Narendra Modi som startade upp dessa arbetslöshets (berazgori) program samt mat (ahar) program för de allra fattigaste och jag vill att han fortsätter sitt arbete.”

De flesta intervjuade tror att en ny ledning med Narendra Modi i spetsen ska bana vägen för en korruptionsfri period och uppresning i systemet, vilket troligen inte kommer hända, med tanke på hur stor korruptionen var under den tid BJP satt i regeringen tidigare. Andra sikher jag intervjuade hade andra åsikter om detta och förväntade sig inte en större förändring av maktskiftet mellan Kongressen och BJP utan anser att korruptionen kommer att fortgå utan ”problem” även i BJP:s maktkorridorer.

Två kvinnor som jag intervjuade i en park som var födda hinduer men som nu var troende Jehovas vittnen (som vill vara anonyma) så vi kallar dem Abani, 24 och Nita 28.

Abani:” Vi har inte tillåtelse att rösta på grund av vår religion. Men vi är mycket medvetna om de problem som finns i politiken i Indien, och det är väldigt beklagligt med den höga nivån av korruption. Vårt största problem skulle jag säga är att vi är för många människor, det är ett för stort system och alla kan inte få hjälp. Endast genom vår inställning till Gud kan vi försöka ordna till världens problem”.

Nita fyllde i:
”Vi vet ju att BJP är ett hindu-nationalistiskt parti som kommer göra det svårare för oss minoriteter att få uttrycka oss och att få medel till religiösa sammankomster eller religiösa byggnader, men med Kongressens historia förstår jag att BJP blir mer populärt. Och det spelar inte så stor roll att vi inte får rösta på grund av vår religion, det gör inte så stor skillnad då all politik i detta land och själva systemet är korrupt. Det enda som kan rädda oss är tron på Jehovah.”

Trots dessa två kvinnors religiösa syn på problemen i politiken syns det ändå att de båda har en uppfattning om vilka problem som finns, men de uppvisar även en form av hopplöshet.

Andra viktiga punkter som personer uppgav som problem i just Amritsar, och Indien generellt nu för tiden är bristen på familjeplanering och ansvarstagande av staten då överpopulationen leder till många problem och befolkningen fortsätter att stiga obehindrat. Likaså var även föroreningar och bristen på rent vatten och ren luft i urbana och icke urbana områden en mycket viktig fråga för innevånarna i Amritsar.

Detta märkets i synnerhet med en intervju med en hinduisk cykelrickshawförare på 40 år vid namn Prasad:

”Jag är en stark stödjare av Kongressen, men jag anser att de inte gör tillräckligt mycket för oss allra fattigaste som mig, men min röst kommer alltid att hamna på Kongressen. Ett stort problem är också att det föds för många barn, vi kan inte ta hand om alla och att det är så smutsigt och för mycket bilar och trafik. Luften blir så dålig, särskilt för barnen. I synnerhet är det muslimer som föder många barn och de jobbar inte så mycket. Jag känner några muslimer och de är snälla, men vi bor så nära Pakistan och muslimerna i Pakistan är dåliga, så därför kanske muslimerna här i Amritsar påverkas av dem. Om jag kunde skulle jag köpa en Tuktuk bil och köra runt, men jag cyklar för jag hyr den här cykeln av en man.”

Under min vistelse i Amritsar begav vi oss till Wagah gränsen mellan Indien och Pakistan där det varje dag utspelas ett skådespel mellan den Pakistanska och Indiska armén gällande flaggbyten och att visa upp sin starkaste nationalistiska sida för varandra. Vid gränsen kände jag att just i Punjab och Amritsar fanns starka islamofobiska strömningar och stereotyper bland både sikher och hinduer om hur ”muslimer är”.

I intervjuerna med olika personer av olika religioner kom återkommande frågan upp om ”islamisk överbefolkning”, en traditionell islamofobisk föreställning om att ”muslimer är vansinnigt drivna att sprida religionen via populationsökning”. Detta kanske har sina rötter i delningsproblematiken och det faktum att just Punjab drabbades mycket hårt av delningen och många människor dog, vilket självklart sätter sina spår i dagens mentalitet.

Som en medelålders kvinna som vill vara anonym sade vid Wagah gränsen när jag frågade om kopplingen mellan Hindi och Urdu;

”Vi som bor i Indien förstår inte urdu, det är muslimernas språk och de förstår inte oss heller, vi förstår aldrig när de ropar utanför moskén, därför kan inte hindi och Urdu vara samma språk? De skaffar många barn och gifter sig med sina kusiner. De muslimer vi har här i Amritsar är anpassade till oss och är inte likadana som de där pakistanierna. Det är därför vi åker hit ofta för att se detta skådespel för det ger oss nationell stolthet.”

Uppvisningen kändes väldigt hotfull men var dock intressant, själv anser jag att nationalism kan vara positivt om det handlar om kulturella utbyten eller en form av nationskänsla, men absolut inte då det gäller maktdemonstrationer eller att själv se sig över andra stater, nationer och människor.

Fredrik Larsson
Fredrik Larsson

Fredrik Larsson studerar Orientalistikprogrammet med Hindi-Urdu och Sydasienvetenskap på Uppsala universitet. Han har ett år kvar av sin utbildning och senare skulle i framtiden vilja studera hållbar utveckling och kombinera det med studier i indiska språk och kulturer för att kunna göra en insats i denna del av världen.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.