Eco Ganesha: miljömedvetande och förändrade hinduiska högtider i Indien


Foto:

Religiösa högtider och deras påfrestningar på miljön har blivit en aktuell politisk diskussionsfråga i Indien. Framför allt den traditionella nedsänkningen av gudastatyer i floder, sjöar och andra vattendrag, som förorsakar omfattande vattenföroreningar, har mött skarp kritik från olika håll. Under senare år har myndigheter försökt kontrollera hanteringen av gudomligheter genom att införa mer miljöanpassade riktlinjer och bistå med hjälp till alternativa ritualer.

När jag i september i år besökte Hyderabad avslutades Ganesha Chaturthi, den hinduiska högtiden som firar födelsedagen för Ganesha, guden Shiva och gudinnan Parvati’s son med elefanthuvud. I de hinduiska texttraditionerna finns flera berättelser om Ganesha och hur han fick sitt elefanthuvud, varav en av de mer populära delger hur han skapades av Parvati, fick sitt huvud avhugget av Shiva som sedan återupplivade honom genom att placera ett elefanthuvud på hans kropp.

Ganesha tillskrivs olika egenskaper såsom visdom, välstånd and lycka och framställs som guden som avlägsnar alla hinder. Ofta tillbeds han i början av olika religiösa ceremonier, utföranden och projekt och pryder ingångar till indiska hem.

Inför den tio dagar långa högtiden i Hyderabad byggdes uppskattningsvis 60,000 så kallade pandals, temporära uppbyggnader som huserar en staty av Ganesha, i olika delar staden och dess närområde. Den kanske mest kända statyn, som också fångade medias intresse, var den så kallade Khairtabad Ganesha som i år utgjordes av en 17 meter hög staty. I slutet av högtiden fördes den imponerande statyn i procession till sjön Hussainsagar där den nedsänktes i vattnet med hjälp av stora lyftkranar.

I en annan del av staden fick jag bevittna hur ett mindre känt grannskap, som hade byggt upp en nästan lika hög Ganesha-staty, valde en annan avslutning: istället för nedsänkning i ett naturligt vattendrag hade räddningstjänsten i Andhra Pradesh och lokal polis kallats in för att med högtryckssprutor sakta bryta ned den färgglada statyn. Detta sågs som ett mer miljöanpassat och symboliskt utförande av högtidens slutgiltiga ritual.

Miljövänliga manifestationer av gudar. Under högtider som Ganesha Chaturthi tillverkas gudastatyer som blir en tillfällig boning för gudomen och därmed ett religiöst objekt för tillbedjan. Under en installationsceremoni kallad prana pratistha inbjuds gudomen till att förkroppsligas i statyn. För många religiösa hinduer är invigda gudastatyer inte bara representationer av gudomarna utan anses vara levande temporära manifestationer av dem som dagligen ska vårdas genom rituella handlingar och kan ha olika typer av religiösa utbyten med människor, som att ge välsignelser och ta emot böner, offergåvor, utsmyckningar och annat.

Installationsriten anger statyns förvandling från ett materiellt objekt till ett religiöst föremål. När den installerade gudomen har tjänat sitt syfte för högtiden ska gudastatyn neutraliseras och gudomen återgå till formlöshet. Traditionellt har detta skett genom ceremonin visarjan då statyn vördnadsfullt sänks ned i en flod eller annat vattendrag för att utplånas av vattnet. För hinduer markerar dessa två ceremonier – installation och nedsänkning gudomens temporära närvaro i världen.

Tidigare tillverkades gudastatyer i lera som efter avslutat firande av högtider naturligt löstes upp i vattnet. I takt med att tillverkningen av religiösa statyer kommersialiserades under 1900-talet blev framför allt gips ett populärt tillverkningsmaterial bland hantverkarna som skapar statyerna. Gudarna kan ofta målas med kemiska färger som innehåller flera tungmetaller, som kvicksilver och kadmium, och ges dekorationer och accessorarer utformade i plast och polystyrenskum.

I Indien har den religiösa tillverkningen och rituella hanteringen av gudastatyer skapat en miljödebatt på både lokal och nationell nivå. För att främja en mer miljömedveten religiös praktik och avfallshantering har flera myndigheter exempelvis infört licenser för att kontrollera tillverkningen och böter för vårdslös nedsänkning av statyer i vattendrag (t.ex. i Maharashtra), eller helt förbjudit tillverkning, försäljning och användande av gipsstatyer (t.ex. i Goa).

Nationella riktlinjer med tradition som legitimitet. Frågan om föroreningar i samband olika typer av hinduiska ceremonier fick nationell aktualitet år 2008 när den indiska regeringen fick i uppdrag av hovrätten i Mumbai att utforma riktlinjer för nedsänkning av gudastatyer. Den lagstadgade organisation Central Pollution Control Board (CPCB), som instiftades år 1974 för att förebygga vatten – och luftföreningar och ge förslag till ministeriet för miljö och skog (Ministry of Environment and Forests), tillsatte en kommitté för att arbeta fram nationella riktlinjer för den rituella hanteringen.

I ett dokument färdigställt år 2010 betonade CPCB att nedsänkningen av gudastatyer ska ske på specifikt avgränsade platser som har godkänts av myndigheter, samt att alla dekorationer, blommor och annat som prytt statyerna ska tas bort innan nedsänkning. Med ett citat hämtat från Bhagavadgita betonade riktlinjerna betydelsen av att bevara naturen och en traditionell hyllning till naturen som återfinns i Indiens bevarade religiösa texter och ritualer.

Idoldyrkan, som har praktiserats sedan urminnes tid, var att tillbe en manifesterad gud eller gudinna genom naturliga och miljövänliga material, som mjölk, kokos, vatten, etc. CPCBs riktlinjer föreslog vidare att i samband med samtida mer miljövänliga firanden av Ganesha kan berättelser om hans födelse betraktas som rituella föreskrifter eftersom de påvisar värdet och betydelsen av naturliga material, däribland hur hans mor Parvati använde jord och svett för att skapa honom.

Förändrad rituell praktik. I Hyderabad inledde delstaten Andhra Pradesh’s Pollution Control Board (APPCB) år 2011 ett projekt för att främja och utarbeta en plan för miljövänliga högtider för Ganesha. Projektets arbetsgrupp gav förslag på att ersätta miljöskadligt material som används vid tillverkningen av statyer med lera och oskadliga färger, ge hantverkarna miljöanpassat råmaterial och utbilda dem i nya metoder för tillverkning. Material som tidigare hade använts för gudastatyer skulle också testats i myndighetens laboratorier innan tillstånd för tillverkning kunde ges.

Inför firandet av Ganesha Chaturthi i september 2013 spenderade APPCB närmare 3,1 miljoner indiska rupies (ca 300 000 SEK) för tillverkningen och distribution av tusentals Ganesha-statyer i lera till olika delar av delstaten med hjälp av frivilligorganisationer och skolor. Vid sjön Hussainsagar satte lokala myndigheter upp så kallade “collection centres” där invånarna kunde överlämna statyer och få hjälp med den rituella nedsänkningen utan att lämna något material i den redan förorenade sjön.

Att ett ekologiskt tänkande kring religion och religiösa högtider har successivt vunnit bredare mark i Indien visades under årets firande av Ganesha Chaturthi. Eco Ganesha och Green Ganesha har blivit återkommande begrepp i indiska medier. Ett flertal organisationer med både religiösa och gröna syften har bildats för att skapa och öka ett miljömedvetande kring användningen av gudastatyer.

Inför firandet i september erbjöd Internet flera instruktionsvideor för hur familjer enkelt kan tillverka miljövänliga Ganesha-statyer i lera. Religiösa kommittéer som ansvarar för organisationen av offentliga ceremonier förväntas ta ett miljöansvar och delge detta i synliga kampanjer. Det är självklart ovisst hur stort genomslag den religiösa miljödebatten och myndigheters miljöanpassade riktlinjer har på lokal nivå, framför allt med tanke på det enorma antalet statyer som årligen lämnas i indiska floder, sjöar, och hav.

Men efter 2013 års firande kunde media rapportera att gipsstatyer på flera platser återlämnats till hantverkare eftersom den rituella nedsänkningen hade genomförts med kopior i lera för att inte smutsa ned vattendrag. Den symboliska visarjan som Andhra Pradesh’s räddningstjänst utförde med högtryckssprutor i ett kvarter i Hyderabad kan vara ett exempel på hur lokala hinduiska krafter försöker hitta nya rituella former för att anpassa Ganesha Chaturthi och andra högtider till förändrade förhållanden och utmaningar.

Kristina Myrvold
Kristina Myrvold

Kristina Myrvold är doktor i religionshistoria och arbetar som forskare och lärare i religionsvetenskap vid Linnéuniversitetet. I sin forskning har hon specialiserat sig mot indiska religioner och sikhismen med fokus på religiösa textbruk, rituell praktik och historiografi, liksom indisk migration och identitetsskapande processer i diasporan. Hon har sedan 1990-talet rest och bott längre perioder i Indien.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.