Svår framtid för arbetande kvinnor efter fabriksraset i Bangladesh


Foto:

18-åriga textilarbetaren Shapla överlevde raskatastrofen i Bangladesh, en olycka vars dödssiffra nu har stigit till över 1 100 offer. Men Shapla är bara en av hundratals kvinnliga arbetare som skadades svårt och vars framtid nu är mycket osäker.

Den unga mamman Shapla förlorade en hand i olyckan den 24 april då industribyggnaden Rana Plaza i Dhaka-förorten Savar rasade samman och begravde mängder av arbetare under cement och krossat glas.

– Jag är förtvivlad och orolig för framtiden, säger Shapla från sin sjukhussäng i Dhaka, där hon nu återhämtar sig.

Det är en oro som hon delar med hundratals andra arbetare som skadades svårt och tvingades amputera kroppsdelar efter katastrofen. Även om Shapla och alla andra som överlevde olyckan hade stor tur som överlevde, så kommer de på grund av sina skador att få mycket svårt att hitta ett nytt arbete.

Det var kvinnor, som utgör 80 procent av arbetskraften i Bangladeshs stora textilindustri, som drabbades värst i katastrofen. Enligt de första rapporterna är runt 80 procent av de döda och svårt skadade kvinnor.

De som överlevde går en framtid till mötes där de tvingas hantera stora sociala och ekonomiska problem, säger Mashud Khatun Shefali, som är ordförande för kvinnoorganisationen Nari Uddung Kendra.

Shefalis organisation, som arbetar för kvinnliga textilarbetares rättigheter, kommer nu att fokusera på att försöka hjälpa de överlevande att hantera traumat efter katastrofen.

– De är i behov av långsiktig fysisk och psykologisk hjälp, och deras situation måste accepteras av deras familjer och samhället i övrigt, säger Shefali.

Under det senaste decenniet har Bangladesh, med en befolkning på 150 miljoner invånare,

varav nästan hälften lever under fattigdomsgränsen, blivit en allt viktigare textilexportör på grund av dess billiga arbetskraft.

Bangladeshs textilindustri är nu den tredje största i världen, efter Kina och Vietnam. Flera stora klädföretag i västvärlden och i Asiens rika länder har flyttat sin produktion till Bangladesh efter att lönerna börjat stiga i länder som Thailand. Stora företag som Gap, Primark, HMV, Walmart, Sears och American Apparel har tillverkning i Bangladesh.

I Dhaka och dess omgivningar finns fler än 5 000 fabriker där fler än 3,5 miljoner arbetare jobbar dygnet runt i flervåningsbyggnader. I fabrikerna arbetar främst unga kvinnor från landsbygden som begett sig till staden i jakt på arbete.

De unga kvinnorna blir ofta utnyttjade av fabriksägare som erbjuder låga löner med hänvisning till den hårda konkurrensen. De flesta kvinnliga arbetarna erbjuds en månadslön motsvarande 200 kronor, för att arbeta sju dagar i veckan, tio timmar om dagen. Män har däremot en större chans att få arbete högre upp i hierarkin.

Samtidigt som textilindustrin skapat arbetstillfällen för ett mycket stort antal kvinnor så är det en riskfylld bransch där ett flertal stora olyckor har inträffat.

I november förra året omkom över ett hundra textilarbetare i samband med att en brand bröt ut i Tazreen Fashion Factory i Dhakas utkanter. Arbetare som överlevde katastrofen hävdar att de blev inlåsta av fabriksledningen då de försökte undkomma branden.

Raskatastrofen i Dhaka föregicks av att textilarbetarna hade hotats med avsked om de inte kom till jobbet. Detta trots att experter strax innan olyckan hade varnat för att det åtta våningar höga huset, som bara hade tillstånd att bestå av fem våningar, riskerade att falla samman.

Ett annat problem vid sidan av de usla lönerna och den bristande säkerheten är att de kvinnliga arbetarna dessutom kan tvingas till långa övertidspass av sina arbetsgivare.

Samtidigt pekar vissa aktivister på att Bangladesh är ett fattigt muslimskt land, och att textilindustrin erbjuder kvinnor en av få möjligheter att lämna sina hem och förbättra sin ekonomiska situation.

Kvinnornas ökande ekonomiska oberoende har gett dem möjligheter att bestämma mer över sina egna liv och ingå äktenskap under mer jämställda former.

Tragedin i Savar kommer dock att slå hårt mot de kvinnor som överlevde, men som blev svårt skadade för livet i samband med katastrofen. Det säger Sharmin Huq, expert på funktionsnedsättningar och tidigare professor vid Dhakas universitet, som befarar att de flesta sannolikt kommer att förlora sina arbeten och bli utsatta för en social diskriminering.

Huq menar att de bidrag som kommit från olika delar av världen efter katastrofen nu borde gå direkt till de överlevande för att ge dem en möjlighet att bygga upp sina liv igen.

Text: Suvendrini Kakuchi / IPS

Sydasien
Sydasien

Sydasiens redaktion publicerar kontinuerligt nyhetsnotiser från Nyhetsbyrån IPS.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.