Buddhismen har en framskjuten position i Sri Lanka, presidenten gav vid sitt årliga tal på självständighetsdagen 2013 ett exempel från Buddhas liv som skulle visa betydelsen av att få leva i frihet - och hintar därmed att FN:s utredningar inte är välkomna.
Foto: Johan Mikaelsson

Ett land där män i statens tjänst med påkar skrämmer demonstrerande advokater till tystnad kan väl sägas ha problem med demokratin. När inte bara journalister och redaktioner utan också tidningsbud attackeras, säger det också något om tillståndet i landet.

I slutet av månaden inleder FN:s råd för mänskliga rättigheter (UNHRC) en månadslång session i Genève. Uppmärksamhet i detta forum är inte smickrande. Sri Lanka får slåss i tre ronder.

Programmet för den kommande sessionen har utkristalliserats. Kommissionär Navi Pillays rapport om Sri Lanka som släpps nu i dagarna ska avhandlas och debatteras under punkt två på agendan, 28 februari eller 1 mars. Under punkt fyra på agendan hamnar MR-situationer som kräver rådets uppmärksamhet. Sri Lanka har vad som krävs för att kvala in. Denna punkt behandlas 11-12 mars. Dessutom ska den periodiska granskningen av Sri Lanka upp för debatt 15 mars.

Inför den periodiskt återkommande granskningen av Sri Lanka i UNHRC i november 2012 ville chefsdomaren i Sri Lanka, en 54-årig kvinna vid namn Shirani Bandaranayake, tillmötesgå internationella krav på att utreda två händelser 2006. Det var under vapenvilan som nordiska fredsobservatörer med växande oro övervakade.

Vid ett tillfälle avrättades 17 tamilska hjälparbetare och senare under året sköts fem unga tamilska studenter i bakhuvudet på nära håll. I det förstnämnda fallet misstänks armén ligga bakom och i det andra har det klarlagts att regeringssoldater sköt ihjäl ungdomarna.

Chefsdomaren hindrades från att gå vidare med utredningarna och istället lät president Mahinda Rajapaksa sätta igång en misstroendeförklaring mot chefsdomaren.

Trots demonstrationer och protester från landets juristkår och internationell kritik gick presidenten i början av året vidare med misstroendeförklaringen. Bandaranayke skulle sparkas för korruption, fusk med kvitton och missbruk av allmänna medel.

På videobilder som Daily Mirror i Sri Lanka lagt ut ses män med påkar som hindrar demonstrerande jurister att ta sig fram. Den här typen av män benämns ”thugs” i Sri Lanka. De är råbarkade busar med lång erfarenhet och kunskap i att puckla på människor. De kommer i grupp och ges befogenhet, av försvarsministeriet eller enskilda politiker, att slå ned på dem som uppdragsgivarna pekar på.

En av regeringen tillsatt kommitté fann Bandaranayke skyldig på tre av 14 punkter. Enligt konstitutionen krävdes ett avgörande i parlamentet. När rösterna räknats 11 januari hade 155 av de 225 ledamöterna i parlamentet röstat för att avsätta domaren.

Bandaranayake nekar till alla anklagelser och säger att hon avsattes för att hon stod för ett självständigt rättsväsende. Även om parlamentet har röstat är sista ordet inte sagt.

Landets advokatsamfund godkänner inte efterträdaren Mohan Peiris, som presidenten utsett. Bandaranayke säger att hon är oskyldig och att hon fortfarande innehar posten. BBC:s korrespondent snappade upp att hon sa att hon fruktar att hennes och familjens säkerhet är i fara, innan hon försvann in i en bil efter ett förhör i parlamentet. Bedömare spår nu såväl en konstitutionell kris som en kris för landets domstolar.

Talespersoner för Sri Lankas regering slår ifrån sig och hävdar att den följer konstitutionen. Rättssystemet och den hårt utsatta demokratin i Sri Lanka går en oviss framtid till mötes. Vad som förefaller vara ett justitiemord, begånget med advokater som vittnen, kan inte passera obemärkt förbi, inte ens i Sri Lanka.

De som följt historien ser en stor ironi i att Bandaranayke anklagas ha fifflat med allmänna medel, när presidenten och hans släkt stoppat hundratals miljoner i fickorna under åren vid makten. Ett exempel kommer från tidigare regeringskritiska Sunday Leader som visat att Kina gett presidenten nio miljoner dollar för kontrakt att bygga en ny hamn i Hambantota.

Det är inte svårt att föreställa sig att känslorna kommer att svalla heta i Genève. Representanter för Sri Lanka anser att landet är utsatt för en komplott, iscensatt av sympatisörer för LTTE, den på Sri Lanka en gång så dödligt farliga gerillagruppen.

Internationellt har Tigrarna kvar några av sina ben genom tamilska supportrar och olika organisationer med kopplingar till LTTE:s internationella nätverk som fortsätter propagera för Eelam, den tänkta självständiga tamilska staten. Om det blir som vid tidigare tillfällen kommer tusentals tamiler från diasporan att demonstrera i samband med FN-rådets möte. I vanlig ordning kan också Sri Lankas ambassader runtom i Europa mobilisera en del supportrar att ta sig till Genève.

Strömmen av uttalanden från Colombo präglas av den-som-inte-är-med-oss-är-emot-oss-skrämseltaktik. Och den som ställer frågor kring krigsbrott möts av ilska och antydningar om terroristsympatier. Taktiken är inte ny. Ambassadörer, statstjänstemän, militärer och regeringspolitiker har ofta bemött journalister med den attityden under inbördeskriget.

Det finns i Sri Lankas politiska front inga spår av självrannsakan eller ärlig vilja att gå till botten varken med rapporterade allvarliga händelser eller att följa den resolution i UNHRC som klubbades i mars 2012 och som baserades på landets egen utredning, kallad LLRC.

Hållningen har föranlett USA att verka för en strängare resolution. Månaden i Genève kan bli betydelsefull.

Det oberoende rättsväsendet och den en gång fria och mångfacetterade pressen har tvingats till underkastelse i Sri Lanka. Men alla har ännu inte funnit sig i att bli kvästa och ganska många vågar fortfarande protestera och nyttjar sin lagstadgade rätt att demonstrera och uttrycka sina åsikter offentligt, på Colombos gator.

I den skenbara demokratin har statsmakten ändå full kontroll och de som protesterar mot regeringen tar en risk. De hotas och trakasseras och kan i värsta fall föras bort i någon de fruktade vita minibussar som rullar omkring i stan utan nummerskyltar. Besättningarna i dessa fordon har tortyr och mord som sysselsättning.

Företeelsen har funnits i flera decennier och såväl tamiler som singaleser har fallit offer. Toppen av den senaste vågen nåddes under slutskedet av det 26-åriga inbördeskriget, då tamiler som ansågs ha koppling till eller sympatisera med LTTE togs om hand i skåpbilarna. Under 2012 kom en ny våg av kidnappningar och försvinnanden.

Otaliga källor säger att försvarsministeriet ligger bakom verksamheten, medan myndigheter skyller på kriminella grupper.

Den 1:a mars 2012 tillfångatogs män som kom i en vit minibuss och försökte kidnappa parlamentsledamoten Ravindra Udayshantha, medlem i president Rajapaksas Sri Lanka Freedom Party. Udayshantha och hans familj var inblandad i en affärsdispyt med en framstående medlem i president Rajapaksas regering.

Udayshanthas livvakter kunde efter en kort eldstrid övermanna männen, som visade sig vara soldater. Poliser som kom till platsen släppte männen efter ett kort förhör. Polisen köpte förklaringen att de bara var soldater på jakt efter desertörer.

Det är inte första gången soldater tas på bar gärning. Vid ett annat tillfälle ska tre officerare ha övermannats när medborgare ingrep vid ett kidnappningsförsök.
Den 42-årige tamilske affärsmannen Ramasamy Prabakaran fängslades 2009 efter misstankar om samröre med LTTE och hölls i fångenskap under 28 månader. Han fick utstå tortyr under ledning av höga poliser, men fanns till slut oskyldig. Han släpptes och anmälde fallet.

Inför domstolsförhandlingen kom sju beväpnade män i en vit minibuss, skriver den Torontobaserade tamilske journalisten DBS Jeyaraj. Inför ögonen på sin fru och dotter fördes Ramasamy skrikande bort. Många såg men ingen vågade ingripa, eftersom männen var beväpnade och troddes vara utsända av försvarsministeriet. Ramasamy är försvunnen sedan 11 februari 2012. Ett stort antal affärsmän, framför allt tamilska, har kidnappats och några har släppts efter att släktingar betalat lösen.

Den regeringskritiske singalesiske journalisten och tecknaren Prageeth Ekneligoda försvann i Colombo i 24 januari 2010. Efter tre år har hans familj inte en aning om vad som hänt. Hans fru, Sandhya Ekneligoda, som nu vid sidan av att ta hand om de två sönerna, ägnar sitt liv åt sökandet säger att hon möts av hån vid kontakt med myndigheterna. Hon besökte Genève förra året för att berätta om det militariserade Sri Lanka, där krigsoffer fortfarande bor under eländiga förhållanden, samtidigt som det läggs pengar på krigsmonument och skrytkomplex för turister.

Dylik kritik från en singales inför en internationell publik uppfattas som svek. Hon kallas förrädare. Samma öde drabbade journalisten Sunanda Deshapriya, en av de cirka 50 journalister som flytt från Sri Lanka efter hot. I mars 2012 hotades han av regeringssupportrar i Genève och har sedan dess utsatts för en hatkampanj på nätet.

Det är svårt att se att kritiken mot Sri Lanka kan uppfattas som gripen ur luften. Bland andra Human Rights Watch säger att statsmakten ligger bakom de vita skåpbilarna. Det finns mängder av vittnesbörder kring den tortyr som används av statsmakten. Tortyren har fortgått i decennier, bortom lagföring, och visar på rättsväsendets svårigheter att klara upp de värsta brotten.

I december upptäcktes en massgrav med skelettrester från 140 personer i staden Matale. Benen misstänks vara en lämning från slutet av 80-talet, då tiotusentals unga medlemmar av den singalesiska vänstergerillan JVP dödades. Matale var ett känt tortyrcentrum. En av dem som tjänstgjorde som officer i Matale 1989 var Gotabhaya Rajapaksa, idag försvarsminister. Samtidigt var brodern Mahinda, idag president, aktiv JVP-sympatisör. Som människorättsadvokat arbetade han med att bland annat i Genève lyfta fram den dåvarande regeringens grymheter (UNP under president Premadasa).

Den 4 februari firades 65 år av självständighet på ön. De första 65 åren har mest av allt präglats av motsättningar mellan öns folkgrupper. Britterna lämnade 1948 över makten och tillvaron för tamiler försvårades.

Önskan att bilda en separat stat i de norra och östra delarna av ön växte sig stark hos tamiler efter år av politiska beslut som marginaliserade tamiler och stärkte det singalesiska folket. Tamilska protester möttes med våld från statsmakten redan på 1950-talet. Vid parlamentsvalet 1977 vann Tamil United Liberation Front de tamilska väljarnas röster. Det sågs som ett klartecken att arbeta för bildandet av en tamilsk stat.

Det politiska arbetet tog tvärstopp och det militanta alternativet tog över. Av de väpnade tamilska grupperna utmärkte sig LTTE efter en tid som den starkaste. När rivaliserande grupper slagits ut tog LTTE grepp om de norra och östra delarna av ön. Velupillai Prabhakaran kom att bli den som kunde avgöra om det skulle vara fred eller krig på ön. Hans livsgärning handlade om att döda i frihetskampens namn och hans liv ändades av en kula i huvudet, 18 maj 2009 vid Mullaivaikal i norra Sri Lanka.

Till dessa trakter strömmar nu singalesiska besökare för att se den en gång fruktade Tigerledarens bunker, miniubåtar och annan krigskuriosa.

Runtomkring har armén rest krigsmonument. Av de stora krigskyrkogårdarna i norr med upp till 20 000 gerillasoldater syns inte ett spår. Armén har skövlat allt med sina traktorer och grävmaskiner. På flera av platserna trampar nu singalesiska soldater omkring i nybyggda armébaser.

Regeringen har förbjudit tamiler att uppmärksamma Tigrarnas så kallade martyrvecka i slutet av november, då fallna Tigersoldater skulle hedras. Efter oroligheter i Jaffna i november 2012, då tamilska studenter vid universitetet i Jaffna fängslades, står det klart att armén och polisen har order att slå ned hårt vid protester.

Olika former av regional maktdelning diskuterades under krigsåren som en lösning på den etniska konflikten. Efter kriget har TNA (Tamilska Nationella Alliansen) setts som den kraft som i LTTE:s frånvaro ska kunna förhandla för tamilernas räkning. Regeringen har inte visat något intresse för vare sig avmilitarisering i norr eller någon form av tamilskt självstyre.

Självständighetsfirandet de senaste åren präglats av stora militärparader i Colombo. Det har handlat om att hedra trupperna som under ledning av försvarsministern och presidenten ”raderat terrorismen från ön”.

Det officiella firandet i år skedde i mindre skala i staden Trincomalee vid östra kusten, med bara ett par tusen marscherande soldater. Valet av plats signalerar att regeringen har ”befriat” tidigare områden i norr och öster där LTTE haft kontroll.

President Rajapaksa sa också att singaleser, muslimer och tamiler idag lever i fred med varandra längs östra kusten. Han förutspår att perioden fram till 2018 blir en gyllene era, ett befrielsens decennium, som enligt presidenten inleddes 2008 (när avtalet om vapenvila med LTTE officiellt avslutades av regeringen och en militäroffensiv mot gerillakontrollerade områden i norr inleddes).

Huvudbudskapet i talet riktades annars till det internationella samfundet som enligt presidenten, och den återkommande retoriken, inte har någon rätt att ingripa i öns inre angelägenheter. Presidenten citerade i sitt tal FN-fördraget som ger suveräna stater rätt att fatta egna beslut utan inblandning från omvärlden. Talet avslutades med att presidenten gav ett exempel från Buddhas liv som skulle visa betydelsen av att få leva i frihet.

Presidenten sa också att det bästa är att bjuda in kritiker för att se ”utveckling och försoning” på plats.

Mindre än en vecka efter självständighetsdagen reste presidenten på en pilgrimsresa till Indien. Han besökte Buddha Gaya, i delstaten Bihar i Indien, där Siddharta Gautama fann upplysning. Samma dag reste han till Andhra Pradesh, där han besökte bergsstaden Tirumala och det tempel som enligt hinduisk tro ska husera en skepnad av guden Vishnu, kallad Venkateswara. Venkateswara betyder ”herren som förstör människornas synder”.

Besöket möttes av protester i delstaten Tamil Nadu i söder och i Delhi arresterades den LTTE-sympatiserande politikern Vaiko efter en protestaktion.
Samtidigt nekades tre jurister från IBAHRI (International Bar Association’s Human Rights Institute), bland andra en före detta indisk chefsdomare, inresa i Sri Lanka.

Organisationer som International Commission for Jurists (ICJ) har också reagerat starkt på att domaren sparkats. Även enskilda länder inser allvaret. Administrationen i USA säger att den tappat förtroendet för Sri Lankas regering och att den tvekar inför att investera under rådande situation.

Det kan bli dyrt att inte lyssna på makten i Washington. Sunday Times i Sri Lanka har intervjuat USA:s ambassadör i Colombo, som lyfter fram faktumet att USA och enskilda amerikanska investerare har ett finansiellt grepp om ön, medan stödet från Kina däremot mest består av lån, till höga räntor. Amerikanska omplaceringar av bärande statspapper i kombination med sanktioner skulle slå hårt mot öns ekonomi.

Allvarligt för Sri Lanka är också att det kommande mötet för Samväldets regeringschefer kan flyttas. Det är planerat att hållas i Hambantota, staden i söder med den stora nya hamnen i presidentens hemtrakter, i november i år.

Storbritannien tvekar inför att delta och lyfter fram principer inom Samväldet som värnar om bra ledarskap. Kanadas premiärminister Stephen Harper har länge kritiserat Sri Lankas regering och sagt att han bojkottar mötet om MR-situationen inte blir bättre.

Med den senaste hanteringen av rättsväsendet menar bedömare att Sri Lanka mycket väl kan stängas ute från gemenskapen mellan de 54 länderna inom Samväldet. Ö-republiken Fiji är för närvarande utestängt sedan militärkuppen 2006.

Generalsekreteraren för Samväldet, Kamalesh Sharma, besökte Colombo i februari, enligt uppgift för att diskutera det kommande mötet med bland andra utrikesminister GL Peiris.

Sri Lanka har nu totalt 102 ministrar. Siffrorna varierar men 67 ministrar ska ingå i kabinettet, dessutom finns 30 viceministrar, två projektministrar och ytterligare tre parlamentsledamöter med ministerrang. Alla dessa ska nu arbeta för det som presidenten ser som nationens bästa. Kostnaderna ska bäras av en nation med begränsade resurser.

I vad som förefaller vara ett erbjudande för sött att tacka nej till utsågs Lakshman Senewiratne till sockerminister. Han valdes in som representant för oppositionspartiet UNP, gick senare över till regeringssidan och får som sockerminister nu ansvar för landets sockerindustri. Industrin består av en fabrik, som nyligen köptes in av staten. Det säger en del om nivån på den politiska kontrollen över ön.

President Rajapaksa stärker sitt välde. Han har brett stöd och är särskilt populär i byarna på den singalesiska landsbygden i söder. På det internationella planet är risken att han faller på eget grepp.

Lonely Planet sätter Sri Lanka högst på sin lista över ”heta resmål 2013”. Ön fascinerar men MR-frågorna som ska debatteras 2013 kan ge en besk smak i tekoppen för medvetna turister. Människorättsorganisationer och regeringar världen över följer Sri Lanka med intresse: Vad kan en liten stat komma undan med utan att fångas upp av internationell rättvisa? Kampen mellan Kina/Ryssland och USA/Storbritannien får också en fortsättning när Sri Lanka ska diskuteras vidare i rådet.

Vinner de i Sri Lanka som protesterar mot utvecklingen gehör kan det bli inrikespolitisk oro. Röster i världen som vill utreda krigsbrott kan samtidigt bidra till isolering och ekonomisk stagnation. Banden till Kina och Ryssland lär då knytas än hårdare. I kölvattnet finns Indien som inte riktigt tycks veta hur de ska hantera grannen i söder, och som har ansträngda relationer med Pakistan och Kina att fundera över.

Sessionen i Genève kan ge en del svar, men säkert väcks fler nya frågor kring Sri Lanka.

Om skribenten

Johan Mikaelsson (5 artiklar)
Johan Mikaelsson har skrivit om Sri Lanka för dagstidningar och nyhetsbyråer, magasin och tidskrifter med särskilt fokus på konflikten samt mänskliga rättigheter och förhållanden för journalister på ön i krigets spår. 2002 gjorde han tillsammans med fotografen Olle Melkerhed dokumentärfilmen ”Fredens år 2002 i Sri Lanka”. Johan Mikaelsson har skrivit för Sydasien tryckt tidskrift 1997-2007.

Relaterade Artiklar

Fokus på Sri Lanka i Genève

FN:s kontor i Genève, Palais des Nations, är byggnader, namngivna från A till E och sammanlänkade med långa källarkorridorer och gångbroar. De pampiga husen står uppradade i parkmiljö på sluttningen norr om Genevèsjöns...

Ny FN-resolution väcker starka känslor

Både de som efterfrågar en oberoende, internationell utredning och de som vill låta Sri Lanka sköta sina egna affärer är missnöjda med utfallet. Sri Lankas utrikesminister G.L. Peiris har klargjort att regeringen...

Vår i Skandinavistan

En lek med ord är att kalla vårt kära Skandinavien Skandinavistan. Eftersom suffixen –stan betyder land så betyder Pakistan – landet där Paki bor, Afghanistan - landet där Afghani bor, och Hindustan - landet...

2 Kommentarer till; Sri Lanka får ta plats i Genève

• 
  Johan Mikaelsson

  26 februari, 2013, 23:50:53

  Roligt att artikeln uppskattades!

  Kort kommentar till observationerna ovan. Som inlägget visar hade det krävts en egen artikel att gå igenom hela bakgrunden till hur regeringen senare avsatte Bandaranayke. Faktum är dock att misstroendeförklaringen sammanföll med domarens uttalade vilja att låta utreda illdåd begångna av armén, vilket av hökarna likställs med förräderi.

  Det är sant att de första skeletten i Matale hittades vid utgrävningar i slutet av november, det visar rapporteringen i de lokala medierna. I december började det rapporteras att det handlar om massgravar.

  Essensen är att spår sopas undan, att begångna brott förnekas, att straffrihet råder sedan länge och att interna utredningar inom landet aldrig går till botten.

  De fortsatta diskussionerna, inte minst i Genève, blir onekligen intressanta att följa.

  svara

• 
  Anders Carlsson

  15 februari, 2013, 13:42:19

  Bra artikel! Några rättelser dock; Den huvudsakliga anledningen till att den tidigare chefsdomaren utsattes för ett misstroendeprocess som ledde till hennes avsättning, var att hon tog beslutet att inte låta parlamentet ta ställning till ”Divi Neguma Bill”, ett förslag att centralisera utvecklings- och sociala biståndsaktiviteter, allt under presidentens bror, Basil Rajapakshe. Högsta domstolen kom fram till att detta inte var förenligt med konstitutionen, utan att de 9 regionala provinsstyrelserna först godkände det. Domstolens (under chefsdomarens ordförandeskap) agerande i hela denna process och tidigare försök från regeringen att centralisera desa aktiviteter retade upp Presidenten och regeringen, trots att domstolen följde konstitutionen. Det var den huvudsakliga anledningen till de i hast påhittade anklagelserna mot henne som utmynnade i misstroendeprocessen, inte pga av hennes önskan att gå vidare med utredning om morden på hjälparbetare och Tamilska ungdomar.

  Hennes efterträdare blev, för att förstärka regeringens kontroll av även rättsväsendet, den tidigare Attorney General Mohan Peiris. Ökänd för att vara den förste AG som helt lät sig kontrolleras av Presidentmakten (AG ska egentligen vara helt fristående från presidentmakten) och utförde presidentens önskemål i juridiska ärenden. Bl a var det denne AG som lade ner målet mot Duminda Silva, en ”thug” tillika droghandelinblandad, som dessutom utförde tjänster åt försvarssekreteraren Gotabaya Rajapakshe, ännu en bror till presidenten. Denne Duminda var anklagad för att ha våldtagit en minderårig flicka, men fick inga repressalier pga av AG:s ingripande) högst saqnnolikt efter Presidentens önskan.

  En liten rättelse; Massgraven i närheten av Matales sjukhus hittades i november förra året. Då var det bara ett fåtal skellet som hittades. Efter hand som friläggandet av skeletten fortsatt har antalet successivt ökat, och i skrivande stund är man uppe i 140. De som gräver tror att det kan finnas rester av upp till 200 människor på platsen, kanske mer.

  Idag verkar inte President Rajapakshe bry sig ett uns om omvärldens kritik utan är väldigt stursk så länge som han har stöd från Kina. Däremot tar han med glädje emot och arbetar för att omvärlden ska investerna i landet eller utföra biståndsprojekt av olika typer. När dessa väl är klara invigs de med pompa och ståt av presidenten eller hans bröder/söner och där det ges intrycket att det är de/regeringen som har bekostat dem. Dessa används också för att senare visa upp för befolkningen vilket enastående arbete regeringen utför… Budskapet till omvärlden är helt enkelt ”ni måste hjälpa oss att bygga upp landet igen, men blanda er i övrigt inte i vad som händer här”. Flera länder följer detta, t ex Japan och Australien, delvis i eget intresse; Japan för att motverka Kinas inflytande, Australien för att få flyktingbåtarna från Australien att sluta anlända till Australiska kuster.

  USA har som författaren säger uttryckt allvarlig kritik mot situationen i landet, regeringens allt ökande kontroll över det juridiska sytemet (inkl polisen), kränkningar av mänskliga rättigheter och oviljan att utreda misstänkta krigsbrott. Man hotar med ekonomiska sanktioner, men sänder samtidigt i dagarna en handlsdelegation tilllandet för att undersöka investerings- och handelsmöjligheter. För även USA är beredda att kompromissa för att förhindra ett fortsatt starlande av det Kinesiska inflytandet över Sri Lanka!

  svara