Rapport från Samväldets möte i Colombo


Foto:

Sorlet tilltar i den näst intill fullsatta bioliknande lokalen när tre av frontfigurerna för Channel 4 och kanalens Sri Lanka-granskning stegar in någon minut innan presskonferensen i Colombo ska inledas. De tar sig till de tre lediga platserna närmast podiet där talespersoner för Samväldet och Sri Lanka snart ska ta plats. Filmskaparen Callum Macrae omges av reportern Jonathan Miller och producenten Ben De Pear.

De har tagit sig till ön för att följa Samväldets möte, CHOGM, den 15-17 november, då de högsta representanterna för de 53 medlemsstaterna, de flesta före detta brittiska kolonier, träffas för att diskutera samarbetet kring gemensamma mål. Organisationen har huvudkontor i London. Det officiella målet för Samväldet är att arbeta tillsammans för medborgarnas gemensamma intresse av utveckling, demokrati och fred.

Det rasslar när fotografer tar sig fram med stativ och utrustningar i sidogångarna för att rikta sina lampor och kameror mot första raden. På stolen bredvid mig sätter sig producenten vid den kanal som Sri Lankas regering ser som ett så stort hot att de låtit producera både filmer och en bok för att visa hur fel Channel 4 har när de lyfter fram de krigsbrott och brott mot mänskligheten som regeringen sägs ha begått i inbördeskrigets slutskede våren 2009. Det skedde inga bombningar av civila och inga avrättningar genomfördes, enligt Sri Lankas regering. Det hela var en humanitär operation för att befria de civila från terroristgruppen LTTE:s grepp.

Sedan de landade på ön har teamet förföljts av både personer från säkerhetstjänsten och en hord medarbetare från regeringens egna medier. När de reste norrut med tåg stoppades det av hundratals demonstranter som ställt sig på spåret. Callum Macrae och de andra tvingades åka tillbaka söderut i en minibuss.

Regeringens försök att stoppa enskilda visningar av filmen runtom i världen under året har däremot misslyckats och alla som vill kan genom en sökning på Internet enkelt hitta mängder av filmat material som ytterligare stärker misstankarna. Den 10 november visades No Fire Zone på SVT. För dem som sett filmen framstår uttalanden från företrädare för regeringen som hjärtlösa. No Fire Zone har bara uppmärksammats än mer och det förefaller sig som om Sri Lankas ledare skjuter sig i foten.

Jag inser att jag riskerar att förknippas med det kamerateam som de senaste dagarna jagats och figurerat i alla nyhetssändningar. En fotograf riktar sin videokamera från en halvmeters avstånd ner i mitt anteckningsblock. Han slutar filma när jag tittar upp, men börjar snart igen. En annan fotograf riktar kameran rakt i mitt ansikte från en meters håll.

Risken är uppenbar att jag hamnar på förstasidan, i värsta fall vid en hatrubrik riktad mot den brittiska kanalen – eller i ett inslag i någon av de nationella tevekanalerna. Ett av syftena med kampanjen mot Channel 4 är att avskräcka andra journalister, lokala och utländska, att göra sitt jobb. Och visst, känslan av självcensur kommer krypande. Jag får bita mig i läppen för att inte bryta ett löfte om att hålla låg profil för att inte väcka myndigheternas vrede. Frågorna ska jag spara till kommande intervjuer.

Eftersom jag ser mig mer som observatör än aktör i dramat flyttar jag en stolsplats åt sidan för att lättare kunna fotografera hela scenen. Till skillnad från Channel 4 reser jag på egen hand och tänker att jag får försvara mig mot eventuella våldsmän som kan ha inspirerats av de i landet ledande politikernas oavbrutna hatpropaganda mot det som de framställer som angrepp mot ön från utländska fiender.
Det verkar som om majoriteten trots allt inte lyssnar på den hätska retoriken. Människor på ön tycks lika främlingsvänliga som alltid.

Channel 4 vars reportrar ivrigast sträcker sina händer i luften för att få ställa första frågan hamnar i händelsernas centrum.
– Varför kom inte presidenten till presskonferensen som utlovat, försöker han undvika de tuffa frågorna, undrar reportern Jonathan Miller.

Svaret från Anuradha K. Herath, en ung kvinna som är talesperson för presidenten under CHOGM, är sakligt:
– Det pågår överläggningar och eftersom de ännu inte är avslutade kan presidenten inte närvara.

Hon försöker lätta upp stämningen med att säga att Channel 4 säkert kan komma förbi hos presidenten på en kopp te. När Channel 4 några dagar tidigare överraskat president Mahinda Rajapaksa med en fråga om utredning av krigsbrotten när han var på väg från ett möte till ett annat hade han sagt just detta:
– Kom förbi på en kopp te, så kan vi prata!

Redaktören för Daily News, den regeringstrogna engelskspråkiga dagstidningen, ber om ordet och ropar i mikrofonen ut en lång ilsken harang mot Channel 4. Alla lyssnar noga för att höra om det finns någon fråga. De internationella journalisterna ser häpet på varandra. De lokala journalisterna förefaller vana. Samväldets talesperson Richard Uku lyckas med metodisk diplomati och stoiskt lugn hålla ordning.

Presskonferensen är på väg att urarta när en minister under flera minuter skriker ut sin ilska mot Channel 4 och samtidigt ger sin syn på Sri Lankas verkliga historia och tar LTTE:s massutvisning av muslimer från den nordliga staden Jaffna 1992 som exempel. Richard Uku ingriper igen och påminner deltagarna om att alla måste uppträda civiliserat. Vi som har kommit för att få möjlighet att ställa frågor till presidenten får vänta en dag.

Samväldets nästa toppmöte år 2015 skulle ha hållits i Mauritius men på lördagen meddelas att Mauritius drar tillbaka värdskapet. Det sker i protest mot att Samväldet håller mötet i Sri Lanka, trots obesvarade frågor om mänskliga rättigheter och krigsbrott.

– Det är en omöjlighet för oss att vara kritiska mot ”den styrande familjen”. Om journalisten inte vill ta risken att stämplas som kontroversiell eller förrädare i regeringens medier förstås, konstaterar en journalist i Colombo.

Den inhemska journalist som under dessa dagar med all uppmärksamhet från internationella medier skulle ställa en kritisk fråga skulle kallas förrädare. Över 70 har flytt ön de senaste åren, för att inte råka ut för samma öde som tiotals kollegor som dödats på grund av sitt yrke.

En modig journalist från Ceylon Today balanserar på linjen när han frågar presidenten vad han anser om den brittiske premiärministern David Camerons uttalande efter sitt besök i de tidigare krigsdrabbade delarna. David Cameron sade vid en egen presskonferens att han ska verka för att FN ska genomföra en oberoende internationell utredning om Sri Lanka inte presenterar något av substans vid FN:s råd för mänskliga rättigheter i mars 2014.

– Folk i glashus ska inte kasta stenar, svarar presidenten, märkbart uppretad. När frågan omformuleras upprepar han meningen, den här gången med än argare ögon. Svaret blir vida spritt. Analytiker läser in ländernas gemensamma historia i presidentens formulering. Det var inte Sri Lanka som valde att ledas av det brittiska imperiet 1815-1948.
Följdfrågan från Channel 4-journalisten Jonathan Miller svider för presidenten. Hur högt upp i ansvarskedjan kan en utredning gå? Mahinda Rajapaksa ger ett svar som sträcker sig över nio minuter, med den retoriska frågan:

– Är det ett brott att sätta stopp för ett krig som varade i nästan 30 år?
Den avslutande presskonferensen mildrar inte intrycket av det totala PR-debaclet vi journalister beskådat från första parkett. Först kommer ett officiellt uttalande från Samväldet från tillträdande ordföranden Mahinda Rajapaksa, som beskriver mötet som en framgång.

Ett antal ledare från olika nationer får därefter uttala sig. Sydafrikas president Jacob Zuma lyckas tillfälligt avleda mediernas intresse för värdnationen. President Rajapaksa, som ofta sett tydligt plågad och spänd ut, skiner upp när han hör Sydafrikas Zuma lovorda ön, befolkningen, regeringen och presidenten som stått för ett utomordentligt värdskap.

– Alla uppskattar en vänlig kommentar, konstaterar presidenten.
Senare tackar han utländska medier för att de kommit och ber dem under en lång utläggning om vad landet gått igenom att hjälpa ön, inte slita sönder den. Samväldets talesperson avvärjer ytterligare kritiska frågor. De har redan besvarats, sägs det. Den avslutande presskonferensen tar inte bort intrycket av en total propagandaförlust för Sri Lankas regering. Konsekvenserna börjar bli överskådliga en vecka efter mötet. Sri Lankas delegations resa till FN:s människorättsråd i Genève i mars 2014 kommer att följas med ett växande internationellt intresse.

Regeringen får nu motta uppmaningar även från oväntat håll. Den stora långivaren i öster, Kina, inte känt för att sätta mänskliga rättigheter och yttrandefrihet högt på agendan, påpekar i ett officiellt uttalande att Sri Lanka måste förespråka och skydda mänskliga rättigheter.
Sri Lanka förändras och ekonomin återhämtar sig efter det krig som med några kortare avbrott pågick från 1983 till 2009. Nya vägar slingrar sig fram i landet och nya höga byggnader reser sig i huvudstaden Colombo.

De flesta människor i södra delen av landet kan nu leva ett liv i fred och utan oro när kriget nu är över. Detta så länge de inte öppet kritiserar landets ledande familj. Människor i den tidigare krigsdrabbade och militariserade norra och östra delen av ön sover inte lika lugnt.

På något sätt blev Sri Lanka till sist kanske ”hetaste resmålet 2013”, precis som Lonely Planet förutsåg. Bakom elefanter klädda i blanka och färgglada sidenkappor under Samväldesmötet i Colombo, teplantage på bergssluttningarna i öns mitt, vänliga människor, vild natur, fascinerande kultur och vackra stränder döljer sig andra vyer i norr. För dem som vill se.

Reportaget är tidigare publicerat i amnesty press
http://amnestypress.se/artiklar/reportage/25573/samvaldets-mote-i-colombo-sri-lankas-regering-vs-c/

Johan Mikaelsson
Johan Mikaelsson

Frilansjournalisten Johan Mikaelsson har skrivit och gjort film om Sri Lanka, med särskilt fokus på mänskliga rättigheter och situationen för journalister i krigets spår. Hans första bok, "När de dödar journalister – En personlig skildring av Sri Lanka", släpptes 2015. Johan började skriva för Sydasien 1997 om Sri Lanka och Andamanerna.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.