Queer- livet går vidare med eller utan lagens samtycke

Foto: Wikimedia commons

Indiens queerpersoner har gått från att betraktas som kriminella, till att accepteras i juridisk mening, till att återigen betraktas som förbrytare. Men trots det går livet vidare. Fotot är taget på Delhi Queer Pride.
Foto: ©Wikimedia commons

År 2009 avkriminaliserades sex mellan samkönade i Indien för att åter kriminaliseras 2013. Under dessa fyra år försökte forskaren Maria Tonini från Lunds universitet ta reda på hur det var att vara ung och lagligt erkänd queer i huvudstaden New Delhi. Forskningen resulterade i boken ”Erkännandets tvetydighet” och Elina Vidarsson har intervjuat författaren.

Maria Tonini berättar att hon reste till Indien enbart dagar efter att paragraf 377 delvis hade upphävts. Paragraf 377 i den indiska brottsbalken introducerades under det brittiska styret i Indien år 1860 och säger att: ”Var och en som frivilligt har köttsligt sexuellt umgänge som är mot naturens lagar med man, kvinna eller djur, skall straffas med livstids fängelse […]”. Den del som upphävdes var den som rör sex mellan samtyckande vuxna av samma kön.

Maria Tonini var egentligen i Indien för ett annat forskningsprojekt som handlade om unga vuxna. Men hon blev i och med lagändringen intresserad av att undersöka vad ett lagligt erkännande innebar för unga queerpersoner. Hon fick dock tänka om när erkännandet drogs tillbaka mot slutet av 2013.

– Då fick jag idén att istället skriva om erkännandets tvetydighet, berättar hon.

En förhandling med identiteter. Maria Tonini menar att erkännande är tvetydigt på så vis att om man saknar utrymme måste man ibland förhandla med det man har. Dagligen rör sig människor mellan olika sociala kontexter och iklär sig därmed olika sociala roller och identiteter. För en ung queerperson kan det innebära stora sociala svårigheter att vara öppen i alla de sociala kontexter hen befinner sig i. Det kan ibland upplevas som mer strategiskt att inte komma ut. Ett exempel kan vara att man gör avkall på erkännandet av ens sexuella identitet för att kunna bli erkänd som kollega eller chef.

– Att som queer inte försöka bli erkänd i sin sexuella identitet kan vara väldigt kontroversiellt att tala om i Sverige, Norden eller Väst. Här ska man vara stolt och det ska finnas rättigheter för att ingen ska behöva gömma sin identitet. Att vara kvar i garderoben associeras ofta med smärta, förtryck och internalisering av homofobi. Men jag vet inte om det är enda sättet att vara queer på, säger Maria Tonini.

Många av de unga queerpersonerna som hon intervjuade, berättade att de behövde vara strategiska vid sina val av var, när och till vem de kom ut som queer.

Tror du att människor förhandlar på liknande vis i Sverige?

– Ja, fast jag tror det är svårt att se och erkänna att vi också gör det. Jag tror att det finns en hegemonisk syn här i Sverige speciellt när det gäller HBTQ-rättigheter. Och samtidigt vet man att alla transpersoner som genomgick könskorrigering i Sverige blev tvångssteriliserade fram till 2013.

Familjen är central. Mindre än 1 % av kvinnorna respektive 2 % av männen i Indien är ogifta. Det låga antalet ogifta illustrerar hur pass central roll äktenskapet och familjen spelar i det indiska samhället.

– Inom familjen finns det både begränsningar och förväntningar. En del vill inte komma ut för sin familj av rädsla. Men ofta handlar det om att de inte vill göra dem besvikna. För trots familjens begränsningar bidrar familjen med trygghet och tillhörighet. Kanske blir man inte erkänd som gay men som son eller dotter och det är viktigare där och då.

En plats att vara sig själv. Tidigare forskning har fokuserat mer på lagstiftning och politisk aktivism inom HBTQ-rörelsen. Maria Tonini ville studera queerpersoners privata sfär och intervjuade därför bland annat människor som var med i Niralklubben. Niralklubben är en gemenskap och plats för människor som identifierar sig som queer eller är intresserade av queer. Klubben fungerar som en plats där man som queer får vara normen som omväxling. Klubben fungerar också som en frizon där man har möjlighet att ventilera sina tankar och (ofta ambivalenta) känslor kring att vara queer.

– För två timmar kan man vara på en plats där man kan tala fritt. Sen åker man hem igen. Även om man kanske inte är där ännu att man vågar föra en politisk kamp för sina rättigheter, fyller ändå Niralklubben en viktig funktion som en trygg plats.

Lagförändringens effekter. Vad innebär det för människor att det lagliga erkännandet drogs tillbaka?

– Även om det lagliga erkännandet togs bort så lämnade det effekter. Man hade haft fyra år då man skapat ett slags oberoende av vad lagen inkluderar och exkluderar. Att lagen igen började exkludera en ledde till att man började ifrågasätta vikten av lagens erkännande.

Indiens queerpersoner har gått från att betraktas som kriminella, till att accepteras i juridisk mening, till att återigen betraktas som förbrytare. Men trots det går livet vidare. Du är den du är, med eller utan lagens samtycke. Ingen kommer att låta sig tvingas tillbaka in i garderoben.

Fotnot: Maria Tonini använder queer som ett paraplybegrepp för sexuella minoriteter.

Ladda ner avhandlingen som pdf:

Elina Vidarsson
Elina Vidarsson

Elina Vidarsson är kommunikatör på SASNET- Swedish South Asian Studies Network, vid Lunds universitet. Hon har en kandidat i freds- och konfliktvetenskap och har bland annat studerat statsvetenskap, filosofi och underrättelseanalys. Elina har bott i den indiska delstaten Maharashtra i två omgångar. Den ena i staden Solapur där hon bedrev fältstudier samt den andra i Mumbai där hon praktiserade på Sveriges generalkonsulat.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.