Porträtt- Babasaheb Dr. Bhimrao Ramji Ambedkar

Detta är del 1 i SYDASIENS artikelserie om demokrati och mänskliga rättigheter i Indien. Artiklarna har sin utgångspunkt i villkoren för Daliterna (de s.k. oberörbara inom det hinduiska kastsystemet) och Adivasis (ursprungsbefolkning, stamfolk).

Detta är del 1 i SYDASIENS artikelserie om demokrati och mänskliga rättigheter i Indien. Artiklarna har sin utgångspunkt i villkoren för Daliterna (de s.k. oberörbara inom det hinduiska kastsystemet) och Adivasis (ursprungsbefolkning, stamfolk).
Foto:

B. R. Ambedkar var en av de ledande personligheterna i Indiens politiska och sociala liv under 1900-talets första hälft. Han hade en avgörande roll inom tre områden – som internationell talesman för de marginaliserade grupperna (Depressed Classes) vid konferensen i London 1932 om formerna för Indiens självständighet, som ledare för de ´oberörbara´ kasterna, Daliterna (idag 200 miljoner), i kampen mot det diskriminerande kastsystemet, och som statsman dels i form av ordförande för den kommitté, som formulerade Indiens grundlag och dels som justitieminister i den regering Jawaharlal Nehrus bildade efter självständigheten.

Ambedkars liv var en resa från en tillvaro där han av ortodoxa rituella/religiösa tolkningar behandlades som i fysisk mening oberörbar till en genom sin personlighet respekterad, om än inte i alla läger accepterad, statsman med ikonstatus. Det bekräftas genom att porträtt av honom finns inte bara i många Daliters hem och bildstoder av olika form har rests av Daliter på ett stort antal platser. Hans porträtt har också sin plats i parlamentsbyggnaden i Delhi tillsammans med andra indiska förgrundsgestalter och en staty över honom har rests utanför parlamentshuset. Politiska partier som BJP och Kongresspartiet, som Ambedkar under sin livstid var i konflikt med, kan nu hylla hans tankar och gärning och på så sätt av politiska motiv dra nytta av hans image.

Ambedkarism. Ambedkar gav upphov till en rörelse – Ambedkarism för människans frigörelse i detta liv (a Movement of Liberation of Man in This Life). Kancha Ilaiah (2004) jämför Ambedkars, Marx´ och Gandhis tankar om ett fritt samhälle. Karl Marx, menar Ilaiah, tänkte på social, ekonomisk och politisk frihet men lämnade frågan om andlig frigörelse obesvarad. Gandhi tänkte på social, politisk och andlig frigörelse men ignorerade frågan om människors ekonomiska frihet. Endast Ambedkars tankar om fria människor i ett fritt samhälle involverade alla fyra vägarna till frigörelse – social, politisk, ekonomisk och andlig – och däri, menar Ilaiah, ligger hans storhet.

Levnadsteckning. B R Ambedkar föddes 14 april 1891 i Mhow som fjortonde barn i den kull hans föräldrar Bhimabai Sakpal och Ramji Ambedkar satte till världen. Familjen tillhörde en ´oberörbar´ tjänarkast, Hindu mahar; den största ´oberörbara´ gruppen i vad som nu är delstaten Maharashtra. I Mahars traditionella uppgifter ingick att städa vägar och kremeringsplatser, transportera bort döda djur och andra sådana s.k. förorenande uppgifter. De ´oberörbaras´ villkor var vid denna tid förfärande. De var förbjudna att spotta på vägen så att inte en Hindu av högre kast kunde bli förorenad genom att trampa i det; de drog en borste bakom sig för att sopa bort spåren efter sig och om de mötte en Brahmin måste de skynda sig undan så att inte skuggan skulle förorena denne.

Som ´oberörbar´ utsattes också Ambedkar för diskriminering och utanförskap. Han tilläts inte sitta inne i klassrummet och hans lärare rörde vare sig honom själv eller hans böcker för att undvika att bli ´orenad´. Detta följde honom genom hela skoltiden i Indien. Flera samverkande händelser ledde till att Ambedkar gavs möjlighet att i unga år börja en utbildning, som med tanke på hans kast annars inte hade varit öppen för honom. Fadern som insåg värdet av utbildning, såg till att hans barn fick plats i byskolan. Som anställd inom den brittiska armén fick sonen senare plats vid de särskilda skolor, som den Brittiska regeringen hade för de anställdas barn.

Ambedkar var en ambitiös och intelligent elev. Han fick stöd av ett par lärare av högre kast. Deras rekommendation ledde till att av Sayajirao Gaikwad, the Maharaja of Baroda, beviljade honom ett stipendium som öppnade vägen för en akademisk utbildning vid både Columbia University i USA och London School of Economics. Den varade i olika omgångar mellan åren 1913 och 1923. Han doktorerade i antropologi och nationalekonomi och tog en akademisk grad i juridik.

Det tidiga 1900-talets amerikanska idé om social och politisk jämlikhet var framträdande i akademiska kretsar i New York och den amerikanska demokratins optimistiska och pragmatiska optimism signalerade respekt för alla individer. I denna framtidstro fanns inga hinder för social rörlighet. Ambedkars umgänge i dessa akademiska kretsar fick stort inflytande på hans sätt att tänka om samhället.

Två förtryckande system – kapitalism och Brahmanism. Ambedkar var en stark förespråkare för landreformer och insatser för industriell utveckling och för statens framträdande roll för ekonomisk utveckling. Mot liberalernas argument om att individuell frihet kräver frihet från staten säger han:

”… att någon instans måste sätta reglerna för hur arbetet ska utföras och industrins hjul fortsätta att rotera. Om inte staten gör det kommer de privata företagen att göra det. Med andra ord, vad som kallas frihet från statlig kontroll är ett annat namn för den privata företagarens absoluta makt”.B.R Ambedkar

Han hade alltså en socialistisk grundsyn och accepterade i huvudsak marxistisk ekonomisk förklaring till ojämlikheten i en oreglerad kapitalistisk ekonomi. Ur den utgångspunkten kunde han samverka med socialisterna i särskilda politiska valsammanhang. Men han tog bestämt avstånd från en Marxistisk teori som såg historien som avhängig ekonomiska krafter. I september 1937, då han ledde en konferens för eftersatta grupper (District Conference of the Depressed Classes at Masur) förklarade han att såg ingen förutsättning att stödja kommunisterna, som exploaterade arbetarna för sina politiska ändamål.

Han menade att kapitalism och Brahmanism (den hinduiska ortodoxa uppfattningen om en stratifierad samhällsordning; kastsystemet) var två skilda exploaterande system; det första att mötas med klasskamp och det andra genom en kamp för att avskaffa kastsystemet; en fråga han ingående behandlar i boken Annihilation of Caste.

Ambedkars politiska partier. Ambedkar tog initiativet till tre olika partier. Det första, Independent Labour Party, ILP, bildade han 1936. ILP var inte begränsat till de ”oberörbara” kasterna. Tanken var att det skulle vara ett parti för alla arbetare och dess program omfattade socio-ekonomiska reformer. Ambedkar betonade dock, att begreppet ´kast´ innebär något mer än ´klass´:

”The Caste system is not merely a division of labour. It is also a division of labourer”. B.R Ambedkar

Han menade, att huvudorsaken till orättvisa sociala maktförhållanden låg i den hierarkiska kastordningen. ILPs inflytande blev emellertid i huvudsak begränsat till Bombay regionen. Partiet kunde heller inte göra anspråk på att företräda arbetarklassen eftersom den avgörande delen av dess anhängare kom från the Scheduled Castes (Daliterna).

ILP ombildades i juli 1942 till the Scheduled Castes Federation, SCF, med syftet att ena de lågkastiga grupperna över hela Indien. Ambedkar ansåg, att den enda möjligheten att förändra villkoren för de ”oberörbara” var att erövra den politiska makten. Valen 1945-46 avslöjade hur orealistiskt detta mål var. Partiet förlorade i såväl den lagstiftande församlingen som i den konstituerande församlingen och samma negativa resultat drabbade SCF i det första allmänna valet 1951-52 efter självständigheten.

Ambedkar föreslog då att SCF skulle upplösas och ett nytt parti bildas, som skulle samverka med socialisterna mot kongresspartiet och kommunistpartiet. Målet för detta parti, Republican Party of India, RPI, var detsamma som för hans första parti, ILP, alltså att representera inte bara de ”oberörbara” utan även de förtryckta massorna i Indien, förutom de ”oberörbara”, också daliter som konverterat till buddismen, stamfolk (Scheduled Tribes) och andra eftersatta grupper (backward classes).

Det nya partiet, bildades tio månader efter Ambedkars död. Av flera orsaker lyckades partiet inte med sitt mål att ena olika grupper. Dels medförde den orientering RPI fick mot socio-ekonomiska frågor att många av de gamla ”Ambedkariterna”, som fortfarande trodde på SCF:s program, blev upprörda och dels att kongresspartiet lyckades med sin strategi att värva ledande ´oberörbar´ från RPI.

Mobilisering av Dalitkvinnor. Ambedkar tog mer än andra sociala reformatorer av sin tid initiativ för liberalisering av Dalitkvinnors trefaldiga inlåsning efter kast och klass i ett starkt patriarkaliskt samhälle. I ett tal i Nagpur 1942 manade han:

”låt varje flicka som gifter sig stå vid sin man som vän och jämlike och vägra att bli hans slav”.B. R Ambedkar



1930-talet var ett årtionde då många möten arrangerades av kvinnor för dels krav på självständighet från Britterna och dels inom Ambedkars rörelse för Daliternas befrielse inom landet. Det var en följd av Ambedkars vana att arrangera separata konferenser för kvinnor i samband med allmänna Dalitmöten han kallade till. Dalitkvinnorna antog resolutioner mot barnäktenskap, systemet med hemgift och förbudet för änkor att gifta sig och de kritiserade den religion som förnekade deras lika värde och värdighet (Rege 2005; Hardtmann 2009).

I augusti 1947 utsågs Ambedkar till justitieminister i den första regering som Jawaharlal Nehru bildade efter självständigheten. Han lämnade den posten 1951 då han inte fick stöd av kongresspartiet för sitt reformförslag, the Hindu Code Bill, att liberalisera de sociala villkoren för kvinnor. I samband med sin avgång uttryckte han sin besvikelse över hur de ´oberörbara´ behandlades i Indien. Som en slutgiltig protest konverterade Ambedkar till buddhismen i oktober 1956, ett par månader före sin död.

Buddha och hans Dhamma. Gautam Buddha, grundaren av Buddhismen, var en av de första som revolterade mot kastsystemet. Han erkände inte Vedaskrifterna som auktoritativa; hela idén kring Brahmanism var falsk (Jodhka 2012). Ambedkar fördömde på ett liknande sätt hinduismen i sin Brahmanical form. År 1935 vid en konferens i Yeola i Maharashtra förklarade han att han var född som hindu men inte skulle dö som hindu. Hans omvändelse till Buddhismen kom dock först 1856. Han hade före det tänkt över möjligheten att konvertera till någon av de övriga tre stora religionerna i landet; Kristendom, Islam eller Sikhism. I Buddhismen såg Ambedkar emellertid en rationell och moralisk etik som kunde utmana de doktrinära elementen inom Hinduismen och samtidigt erbjuda en filosofi för de ´oberörbaras´ aktivism (Janet A. Contursi 1993).

Boken Buddha och hans Dhamma publicerades strax efter Ambedkars död. Ambedkar ger här sin egen tolkning av Buddhismen och den har kommit att kallas Ambedkar Buddhism eller Narayana Buddhism (vid sidan av Theravada, Mahayana och Vajrayana Buddhists). Ambedkar Narayana är namnet Ambedkar gav den i samband med sin formella konvertering, som ägde rum 14 oktober 1956 i Nagpur; mellan 300 000 och 600 000 av hans följeslagare följde honom i denna akt. Antalet buddhister kom under de närmast följande åren att öka till mer än tre miljoner. Boken är skriven med Indiens Daliter i åtanke och på ett språk som ska vara tillgängligt för alla. Innehållet har en socialistisk prägel och efter Ambedkar har Buddhismen kommit att liknas vid befrielseteologin i andra delar av världen (Tartakov 2012; Hardtmann 2009; 2006).

Ambedkar som symbol i dag. Statyer av Ambedkar finns på många platser över hela Indien. De mer inofficiella monument man finner i slumområden eller i butiker längs färdvägarna är enkla bildstoder av cement.

Ambedkars staty utanför parlamentsbyggnaden i New Delhi.

År 1966 invigdes en staty gjord i brons utanför parlamentsbyggnaden i New Delhi. Beslutet att hedra Ambedkar på detta sätt var ett försök av dåvarande premiärministern Indira Gandhi att i den politiska situation hon befann sig i vid mitten av 1960-talet locka till sig väljare från Ambedkars parti, the Republican Party of India.

Den dåvarande presidenten, Dr S. Radhakrishna, avtäckte statyn. Detta innebar ett nationellt erkännande av Ambedkar eftersom han, även om han tjänade som ordförande för den konstitutionella kommitté som arbetade fram förslaget till Indiens konstitution, av hindudominerande grupper oavsett parti betraktades som förrädare med anledning av sin opposition mot Gandhi under överläggningarna i London 1930-32 om grunderna för Indiens självständighet (Jaoul 2012).

Ambedkar avbildas klädd i kostym och slips och med penna färst vid bröstfickan, attribut som vill återge Ambedkars bildning och statsmannaskap. Höger arm hålls utsträckt; en vis man talande till nationen. Det han vill förmedla, menar Tartakov (2012), är både en maning till nationen om de faror som följer av kast och ojämlikhet och en uppmaning till de marginaliserade grupperna att organisera sig demokratiskt for att hävda sina rättigheter.

Boken han håller under armen symboliserar Indiens konstitution och vill påminna om hans roll som ordförande för den konstituerande kommittén (Ambedkar som the ´Father of the Constitution´). Konstitutionen som en del av Ambedkars image ses av det officiella Indien som ett tecken på Ambedkars anslutning till den nationella tolkningen av historien i stället för att påminna om hans motstånd mot kastsystemet, som Ambedkar såg som Hinduismens innersta väsen. Ambedkariterna gör en annan tolkning. De ser konstitutionen som en ny lag som ersätter den Hinduiska lagen för kaståtskillnad; Manus Law (Jaoul 2012).

Ambedkars tankar och gärning inspirerar och lever vidare i den Dalitrörelse som fortsätter att kämpa för att förverkliga social och ekonomisk rättvisa i dagens Indien. Hans politiska attraktionskraft kommer till uttryck också genom att partier och individer, som tidigare i historien motarbetat honom, nu drar nytta av hans ikonstatus. Såväl det nuvarande regeringsbärande partiet BJP som Kongresspartiet lägger beslag på Ambedkars image för att vidga sin röstbas. Så t.ex. satte BJP 2015 upp en kommitté med premiärminister Narendra Modi som ordförande med uppgift att föreslå program för att högtidlighålla 125-årsdagen av Ambedkars födelse.

FAKTARUTA/LÄS MER

Writings and Speeches of Dr. B. R. Ambedkar

  • Castes in India; Their Mechanism, Genesis and Development Paper, May 1916;
  • Annihilation of Caste, 1936.
  • Who Were the Shudras? How they came to be the Fourth Varna in the Indo-Aryan  Society, 1947.
  • The Untouchables, Who Were They and Why They Became Untouchables? 1948.
  • What Congress and Gandhi have done to the Untouchables, 1945.
  • Buddha and his Dhamma, 1956.

Mer om B. R. Ambedkar – lyssna till Ananya Vajpeyi ”B.R. Ambedkar: The Life of the Mind & a Life in Politics”. Ananya Vajpeyi presents a biography and intellectual history of B.R. Ambedkar; politician, jurist and principal architect of the constitution of India.

 

Hans Magnusson
Hans Magnusson

Hans Magnusson har sedan 1998 varit aktivt engagerad i Daliternas villkor i Sydasien. Han besöker regelbundet Indien och har lärt känna många Daliter; Daliter som lever under traditionella villkor, aktivister, akademiker, Dalitförfattare, konstnärer. Genom dem och litteratur har han fått förståelse för Daliternas villkor och hur de genom aktivism, kultur och politik arbetar för att hävda sina medborgerliga rättigheter. Han är sedan 2002 knuten till det internationella nätverket för solidaritet med Daliter (IDSN) och har deltagit i lobbyinsatser inom FN, EU och UD för Daliternas sak.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.