Sydasiens historia

Sydasien startades 1977 av Staffan Lindberg, Göran Djurfeldt, Thomas Bibin, Stig Hansén, Mats Hilte och Ola Hansson. Tidningen hette vid starten Sydasien bulletinen och den arbetades fram under tre olika redaktioner i Stockholm, Göteborg och Lund, redaktionerna turades om i utgivningen av nummer.

Staffan Lindberg själv säger i sin artikel ”25 år med Sydasien” att “En viktig faktor bakom utvecklingen av tidskriften var den unika kombinationen av forskare och journalister som samarbetade i de olika redaktionerna”. Mångfald bland skribenterna var således en grund redan från början.

Lindberg fortsätter; ”Så i början var bulletinen enkel. Enkla texter i två spalter, hophäftade med ett färgstarkt omslag och med rätt risiga bilder. Det blev dock snabbt bättre: vi fick texter och rubriker satta på självhäftande papper från tryckeriet. “ Så gick arbetet med manuell layout och kopiatorer under 70-talet.

På 80-talet datoriserades bulletinen och med hjälp av Lars Eklund som ny redaktör enades Sydasien under namnet Sydasien i en enda redaktion och gick nya framgångar till mötes. Första gången Sydasien togs till nätet var via Lars Eklund som startade Sydasiens webbilaga Monsun. Monsun publicerade utvalda artiklar från den tryckta tidningsupplagan.

Efter nästan tre decennier var det dags för John Senewiratne att ta över posten som chefredaktör. Under 2008-2010 skötte han tidningens utgivning i en tid då papperstidningarna blev färre och färre. Flera olika faktorer bidrog till att Sydasien i pappersformat kom att ta en paus.

2011 blev Johanna Sommansson Sydasiens första kvinnliga redaktör och Sydasien blev en nättidskrift utan fasta prenumeranter – tillgänglig för alla.

2017 återuppstod den tryckta tidskriften med Mänskliga Rättigheter som ledord och med särskilt fokus på att populärisera den forskning som bedrivs på nordiska universitet och lärosäten. Tidskiften kommer nu två gånger årligen parallellt med webbutgåvan.

Lindberg beskrev en gång Sydasien som en specialtidskrift; “ Den används i skolarbetet, den läses av journalister, politiker, ämbetsmän och av en intresserad allmänhet. Den finns på de flesta stadsbibliotek”. Idag kan vem som helst komma åt detta bibliotek via webben.

Vårt syfte är och förblir kunskapsspridning till en Sydasienintresserad publik i Sverige.

om-sydasien