Afghanistan

Afghanistan i dag

I och med terroristattackerna i USA den 11 september 2001 förändrades situationen i Afghanistan dramatiskt. Terrornätverket Al-Qaida, som låg bakom dåden, hade sina baser i Afghanistan och skyddades av landets sittande talibanregim. Därför valde USA att militärt intervenera i landet, vilket ledde till att talibanregimen bröt samman.

I december 2001 samlades de största och mest inflytelserika afghanska grupperna i Petersburg strax utanför Bonn i Tyskland. Mötet ledde fram till det så kallade Bonnavtalet enligt vilket en övergångsregering tillsattes med Hamid Karzai som president. En ny konstitution antogs i januari 2004. I presidentvalet som hölls i oktober 2004 vann Karzai en majoritet av rösterna.

Den så kallade Bonnprocessen avslutades formellt i och med att parlamentsval genomfördes i september 2005. Som uppföljning till Bonnprocessen anordnades en internationell konferens i London i början av 2006. Vid denna kom Afghanistan och det internationella samfundet under FN:s ledning överens om en plan för den fortsatta demokratiseringen och utvecklingen av Afghanistan.

Överenskommelsen som går under beteckningen Afghanistan Compact (Afghanistanavtalet) utgör ramverket för samarbetet mellan Afghanistan och världssamfundet och innehåller mål och delmål för successivt förbättrande av säkerhetssituationen, uppbyggande av stats- och samhällsinstitutionerna och respekt för de mänskliga rättigheterna, samt för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Afghanistan.

Vid en internationell konferens i Paris i juni 2008 lades ett nytt element till detta ramverk, i och med att Afghanistan presenterade en övergripande nationell utvecklingsstrategi (Afghanistan National Development Strategy, ANDS, på engelska). Strategin ansluter till milleniemålen och till Afghanistan Compact och utgör en sammanfattning av hur Afghanistan avser gå tillväga för att uppfylla dessa mål.

Under år 2009 och 2010 har det internationella samfundet reformerat sin strategi, förstärkt sina insatser och förbättrat sin samordning avseende Afghanistan. Det nya angreppssättet fokuserar bland annat på att mer systematiskt främja det afghanska ägarskapet och ansvaret för utvecklingen i landet, att närmare koppla utvecklingen i Afghanistan och Pakistan till varandra, att de militära stabiliseringsinsatserna tydligare skall fokusera på att skapa säkerhet för enskilda afghaner och att ytterligare ansträngningar skall göras för att minimera antalet oavsiktliga civila offer för konflikten – samt att lägga större tonvikt på att utveckla de civila institutionerna och samhällsservice.
Grunddragen i denna ansats lades fast vid en konferens i Haag i mars 2009 och vid ett utrikesministermöte i London den 28 januari 2010. Avsikten är att Afghanistan och det internationella samfundet i Kabul senare i år skall kunna enas om ett antal konkreta steg för att förverkliga dessa målsättningar.

Situationen i Afghanistan är fortfarande mycket svår, men talibanregimens fall och den omfattande internationella närvaron under ett knappt decennium har ändå skapat en möjlighet att återuppbygga landet. Över fyra miljoner afghanska flyktingar har återvänt från grannländerna Iran och Pakistan. Afghanistan måste dock byggas upp från grunden och det handlar inte sällan om att skapa helt nya stats- och samhällsstrukturer.

Ett pressande problem är den utbredda korruption som finns inom polis- och rättsväsendet och inom förvaltningen. Den försvårar ansträngningarna att förbättra landets politiska institutioner, säkerhet och få fart på ekonomin. Vidare utgör attacker från regeringsfientliga grupper, den omfattande illegala odlingen av opiumvallmo och ett negativt inflytande från lokala maktspelare stora utmaningarna för den afghanska staten.

Samtidigt har också många framsteg gjorts. FN uppskattar exempelvis att närmare 80 procent av befolkningen idag har tillgång till grundläggande hälsovård i sitt område. Ökade möjligheter till skolgång, inte minst för flickor, är ett annat exempel på hur det internationella samfundets stöd har lett till resultat. Idag går närmare sju miljoner barn i skola, jämfört med mindre än en miljon under talibanregimen.

Fortfarande är dock alltför få av dessa flickor, ca 30 procent. Samtidigt har de afghanska säkerhetsstyrkorna byggts upp och förmår gradvis ta en allt större del av ansvaret för att skapa säkerhet i landet.

Den 20 augusti 2009 genomfördes presidentval och val till de s.k. provinsråden i Afghanistan. Att valen kunde genomföras under svåra säkerhetsmässiga och logistiska förhållanden var en framgång, men valen präglades också av ett omfattande valfusk.

Hamid Karzai – som vunnit det största antalet röster i första valomgången – slapp genomgå en andra valomgång sedan motkandidaten Dr. Abdullah Abdullah drog tillbaka sin kandidatur. Hamid Karzai installerades den 19 november 2010 som president för en andra ämbetsperiod.
Under hösten 2010 planeras det att hållas parlamentsval i Afghanistan. Det är viktigt att detta kan ske under säkra, fria och trovärdiga förhållanden så att valen sammantaget kommer att återspegla de afghanska folkets politiska önskemål.

Kort historisk bakgrund
Afghanistan var fram till 1973 en monarki. År 1973 störtades kungen i en statskupp och en republik utropades. År 1978 grep det afghanska kommunistpartiet PDPA makten i en ny statskupp. Motstånd mot PDPA:s styre ledde till att Sovjetunionen i december 1979 invaderade Afghanistan.

Efter tio års krig mellan de sovjetiska trupperna och afghanska rebeller, kallade Mujaheddin, drog sig de sovjetiska trupperna tillbaka år 1989. Mujaheddin var en koalition av afghanska och andra islamiska styrkor stödda av Pakistan, med finansiering från främst USA och Saudiarabien.

Efter Sovjetunionens tillbakadragande fortsatte de kampen mot den afghanska kommunistregimen, som de lyckades besegra först år 1992. Efter detta ökade motsättningarna och striderna mellan Mujaheddin-grupperna inbördes, vilket ledde till att Afghanistan blev en laglös stat bestående av ett antal små krigsherredominerade områden.

Denna situation bidrog i sin tur till uppkomsten av den fundamentalistiska talibanrörelsen, som från 90-talets mitt gradvis lade under sig större delen av landet. Under talibanerna ersattes den formella författningen och andra lagar av religiös rätt, sharia. Talibanrörelsens styre, liksom det föregående Mujaheddin-styret, kännetecknades av grova kränkningar av mänskliga rättigheter och ett starkt förtyck av kvinnor.

Källa: Utrikesdepartementet 2010