The Others – en dokumentärfilm om Indiens tredje kön

Foto: Anders Edgren
Foto:

Fängslande, färgglad och informativ är ledorden som ska känneteckna den kommande dokumentärfilmen The Others. Målet är att gestalta vardagslivet för en av Indiens mest utsatta grupper, Hijras. Genom att på nära håll följa Priyas liv i Mumbai hoppas producenten Anders Edgren kunna bidra till debatten kring transsexualitet, genus och utanförskap. Än så länge befinner sig filmen i planeringsstadiet i väntan på finansiering. Sydasien.se hoppas att produktionen kan starta inom kort och passade under tiden på att ställa några frågor till producenten.

Anders Edgren har arbetat som journalist i drygt trettio år. Majoriteten av tiden har han spenderat som radioproducent på Utbildningsradion. Intresset för Indien väcktes tidigt. Efter att hans vän, och tillika Jönköpings främsta hippie, följt Beatles fotspår till subkontinenten och tillbaka dröjde det inte länge förrän Anders själv lämnade Sverige. År 1985 dokumenterade han en begagnad pappersmaskins färd från Munksjö pappersbruk till Aurangabad. Därefter blev han kvar ett par månader i Indien.

– Jag blev sådär förbluffad som vi alla blir som åker till Indien. När jag sedan kom hem kände jag mig inte riktigt färdig med landet, berättar Anders när vi möts på ett café i Stockholm.

Hur fortsatte ditt engagemang för och i Indien?
Sedan min första resa har jag varit där drygt femton gånger. Reser man som journalist har man en ursäkt att fråga saker, leta upp folk och var extra nyfiken. Jag blev snart nära vän med både journalister och politiker i Kolkata. Tillsammans med dem, en organisation i den lilla byn Ikupatrika och ungdomar från svenska förorter försökte vi starta ett EU- finansierat ungdomsutbyte. Trots att vi lovades halva finansieringen från en högt uppsatt indisk tjänsteman gick vår ansökan till EU inte igenom. Däremot byggde jag ett stort kontaktnät. Men så föll det sig som det så ofta gör i Indien att en till synes slumpartad händelse leder in en på ett helt nytt spår.
Jag blev bekant med en indisk journalist som också hade ett socialt patos. Han ville samarbeta med mig kring ett pedagogiskt utbildningscentrum han driver i sin hemby. Tillsammans började vi även diskutera en idé jag länge haft, om att göra en dokumentärfilm om hijras.

Det tyckte min indiska journalistkollega var väldigt spännande men det var först när jag lärt känna dokumentärfilmaren Ajay Dubey i Mumbai som projektet kom vidare. Ajay gjorde mycket av researchen på egen hand och kom på så sätt i kontakt med Priya. Hen är en ur gruppen hijras och kunde tänka sig att vara huvudrollen i filmen. Hens liv blir den röda tråden i filmen och ur Priyas perspektiv hoppas vi kunna spegla hijras utanförskap.

Kan du beskriva fenomenet hijras?
Hijras är följare av ett religiös-kulturell strömning i Indien. De är biologiskt sett män som varken ser sig själva som män eller kvinnor. De dyrkar gudinnan Bahuchara Mata som har ett särskilt tempel i Gujarat. Impontens är ett krav för att få bli hijra och detta kontrolleras noga innan någon tas upp i gemenskapen. Sedan kan man gå vidare till den ultimata ceremonin där hela könsorganet tas bort. Ceremonin är hemlig, helig och utförs ofta av en annan hijra som vrider ett tunt snöre runt både snoppen och pungen tills de lossnar.

Själva ordet hijras kom till Indien via arabiskan och persiskan. Ursprungsbetydelsen handlar om att lämna sin stam. Och det är var hijras gör. De är personer som känner att de inte passar in. De lämnar sin familj och söker sig till hijrasgrupper eftersom det i Indien, liksom på många andra platser, är bättre att vara utanför tillsammans. Tillsammans är man lite starkare.

Majoriteten tvingas livnära sig på prostitution eller tiggeri men de får också uppdrag att besöka bröllop då det anses lyckobringande. Många indier ser ned på dem men hijras har en särställning eftersom de tros ha magiska krafter som märkligt nog har att göra med fertilitet, fruktbarhet och så. Om det föds en son finns också en speciell ceremoni där hijras kan välsigna barnet så att han växer upp till en stark och fruktbar man.

Bland annat i södra Indien finns det projekt där man genom yrkesutbildning av hijras till bland annat skönhetsterapeuter försöker integrera dem i samhället.

Varför är hijras-frågan relevant att diskutera i Sverige?
Från första gången jag såg en grupp hijras har jag varit intresserad av att göra en dokumentärfilm. Inte bara för att den skulle sticka ut vid filmfestivaler och i TV. Jag ser möjligheten att kunna skicka den på turné till olika pridefestivaler runt om i Europa. Filmen kan erbjuda en ingång till djupare diskussioner kring transsexualitet, utanförskap och könstillhörighet. Särskilt som fenomenet är relativt okänt i Sverige.

Samtidigt som hijras är oerhört utsatta i det indiska samhället har samhället också på ett kanske otippat sätt anpassat sig. Numera finns det på officiella blanketter möjlighet att utöver att kryssa i sitt kön som man eller kvinna också välja other. Det finns inte i Sverige. Min förhoppning är också att huvudpersonen Priya och ett språkrör för någon av hijras organisationer ska kunna komma till Sverige och delta i debatten.

Berätta mer om projektet. När kommer filmen ha premiär?
Vi har kommit lång i planeringsstadiet, jag vet hur jag vill ha filmen, vi har hittat filmaren och huvudkaraktären men saknar ännu finansiering. Vi beräknar att det kommer kosta minst en halv miljon. Planen har vi, det är bara att köra när finansieringsfrågan är löst.

Flera av inspelningsplatserna har jag besökt tillsammans med dokumentärfilmaren Ajay. I en av textilindustristäderna norr om Mumbai, som också fungerar som omlastningscentral för lastbilar, ser vi färdiga scener framför oss. Många av de 20 000 lastbilschaufförer som dagligen passerar genom staden köper sex av prostituerade och eftersom deras ekonomiska tillgångar är små vänder de sig till hijras.

Vi såg dem vandra genom det gulgrå stoffmolnet av avgaser och sand, uppsminkade och klädda i vackra saris och högklackade skor, mellan de oändliga raderna av lastbilar i solnedgången. Möjligheten att komma riktigt nära en av dem lockar. Att få veta varför hen har valt den vägen. Att kunna beröra de som ser filmen på djupet. Det kan bli en verkligt färgstark film och jag hoppas vi kan gå vidare med projektet.

Kommer filmen kunna bidra även till debatten i Indien?
Filmen skulle även kunna bidra till debatten kring transsexualitet i Indien. Idag är det få indier överlag som vill diskutera hirjas situation men jag tror att en film, särskilt om den kom att visas på indisk TV eller filmfestivaler i Indien, skulle kunna bidra till att föda en viktig debatt.

Hur ser framtiden ut för hijras i Indien?
Indien förändras men samtidigt finns bitar jag inte tror kommer ändras. Den starka religiositeten kommer bli kvar. Jag tror hijras kommer fortsätta vara outcasts men om det skapas framgångsrika utbildningsprojekt kan det bli lättare för dem att komma in i samhället. Men det krävs att delstaterna satsar långsiktigt. Det vore väldigt intressant att i filmen få höra hijras själva diskutera sin framtid och sin plats i Indien. Frågeställningarna kring hijras är jättesvåra, både ur ett mänskligt- och samhällsmässigt perspektiv. Det handlar inte om att byta kön, det handlar om att ta bort könet, avköning helt enkelt. Genom filmen vill vi väcka debatten.

Wilda Nilsson
Wilda Nilsson

Wilda Nilsson är student och frilansskribent med särskilt fokus på Asien. Hon läser journalistikvetenskap på JMK och har tidigare läst Centralasienkunskap och hindi. År 2012 skrev hon klart sin kandidatuppsats i samhällsgeografi om det tibetanska exilsamhället i Indien. Hon har bott längre perioder i Asien och åker under våren 2012 tillbaka till Indien och Nepal för att fortsätta dokumentationen av tibetanernas situation i exil. Vill du veta mer? www.wildanilsson.se eller wilda.nilsson@gmail.com

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.