Recension: The History of Bhutan


Foto:

Bhutan har en bred och brokig historia och står inför en viktig tid just nu. Förändringens vindar blåser och i det lilla landet Bhutan växer de unga upp i en klyfta mellan sitt traditionella förflutna och den kommande framtiden, i ett limbo mellan tradition och modernitet. Sydasiens Anna Adolfsson har läst den nyutgivna tegelstenen The History of Bhutan.

Många har aldrig hört talas om Bhutan och även bland de som känner till något om det lilla landet i bergen är kunskapen ofta begränsad och dimhöljd. Några kan ha en vag uppfattning och associerar med drakar, berg och stängda gränser, andra minns att de hört något om världens lyckligaste land. Det senare kommet ur landets försök att marknadsföra sin GNH, Gross National Happiness, istället för BNP per capita som övriga världen mäter.

För bara några veckor sedan släpptes det första försöket till att beskriva Bhutans hela historia i bokform. Det är Dr Karma Phuntsho som gett ut The History of Bhutan, som egentligen är en biprodukt till projektet ”The Historical Study and Documentation of the Padma Gling pa Tradition in Bhutan” som genomförts av UK´s Arts and Humanities Research Council på Cambridge University.

Bland de böcker som funnits hittills om landet och dess historia återfinns mestadels verk av utländska vetenskapsmän. De flesta av dem är bildrika reseberättelser som romantiserar och förstärker det dimhöljda skimmer som finns kring Bhutan, och inget av dem kan egentligen klassas som varken detaljerat eller opartiskt. Men det är inte bara utlänningar som skrivit romantiserade bilder av landet.

Även bland de inhemska författarna finns tendenser av att sprida en orientaliskt doftande och rosig bild av Bhutan.

Detta trots att de är väl medvetna om de problem som faktiskt finns i landet. Mycket av detta beror enligt Karma Phuntsho på att det är den bild som är subventionerad av regimen i landet och att det är den de vill framhäva utåt.

Phuntsho skriver i sitt förord att han vill försöka ge en opartisk och nyanserad bild, men även en analys, av det verkliga Bhutan och dess historia. Han vill ge mer substans att förankra Bhutans växande popularitet i. Trots det är han medveten om att ingen är helt opartisk och att även han själv är färgad av både sin uppväxt i Bhutan och sina studier och sitt arbete utomlands. Han påpekar noga att bokens syfte varken är att hylla Bhutans framgångar eller kritisera dess misstag. Istället har han bara velat berätta historien om Bhutan genom att väva samman de fakta och tillgängliga data som finns, översätta dem till engelska och presentera den väv som är Bhutan, hittills.

Genom kapitlen guidar Phuntsho läsaren kring allt från de olika folkslag som bebott området till de namn det förknippats med genom tiderna. Intressant är bland annat hur författaren vill råda bot på att Bhutan i många sammanhang Tibetiseras, det vill säga att de två ländernas kultur och historia blandas ihop till en och samma. Samtidigt förklarar han på ett tydligt sätt att det inte går att förneka att de är sammankopplade genom historien. Till exempel kan det officiella namnet, Druk Yul, härledas till den religiösa Drukpaordern från Tibet.

I andra kapitel ges en detaljerad bild över Bhutans historia i kronologisk ordning, indelad per tidsperiod. Dessa är både spännande och informativa men kan ibland upplevas som något svåra då de är fyllda med hänvisningar till olika källor och vetenskapliga analyser. Det som slår mig som läsare är dels vilken komplicerad historia Bhutan har trots att det är ett relativt litet land med få invånare.

Men jag funderar ännu mer över vilken otroligt spännande, och svår, period Bhutan går igenom för tillfället.

Detta exemplifieras bra i kapitlet om Bhutans fler än 20 lokala språk. De flesta av dem talas av väldigt få personer och det är bara Dzongkha, det officiella språket, som har ett skriftspråk, vilket i sin tur inte tillkom förrän i mitten av 1900-talet. Engelskan tar dock över mer och mer och trots att de flesta kan kommunicera muntligt på sitt lokala språk är det på engelska de mestadels skriver och läser. Många unga växer upp och pratar flera olika lokala språk men kan egentligen inget av dem med fulländning.

Av kulturella och sentimentala orsaker ser de ändå ett lokalt språk som sitt modersmål, men det är ofta ett språk som de inte behärskar flytande. Hela situationen med språken kan exemplifiera situationen för Bhutans unga idag. De växer upp i en klyfta mellan sitt traditionella förflutna och den kommande framtiden, i ett limbo mellan tradition och modernitet. Språkligt manifesteras det ibland genom en egen form av bhutanesisk engelska, dzonglish, där dzongkha och engelska blandas till en egen helhet.

Det jag saknar i History of Bhutan är mer av samtidshistorien och det omvälvande skede i landets historia vi ser idag. Författaren förklarar att han medvetet begränsat innehållet om nutiden på grund av att det under den nuvarande regimen getts ut ett stort antal skrifter och böcker om just det och han ser ingen anledning till att skriva samma sak igen. Troligtvis har han rätt och jag får ta min nyfikenhet med till dessa publikationer istället.

Trots att boken med sina 700 sidor och många vetenskapliga utläggningar är ganska tung att ta sig igenom tycker jag att den är väl läsvärd för den som är intresserad av Bhutan. Den ger en mer komplex och rättvisare bild av landet än den bild av Sangri-La som finns på andra ställen. Dessutom finns History of Bhutan som e-bok att ladda ner och då blir investeringen på 180 kr väldigt liten gentemot vad man får för pengarna.

Anna Adolfsson
Anna Adolfsson

Anna Adolfsson har bred erfarenhet av anti-korruptionsarbete inom detaljhandel och statliga bolag, men även från turistindustrin. Det senaste året har hon spenderat mycket tid i Indien där hon bland annat studerat hindi och rest runt i Jammu & Kashmir. För mer information: www.heliophilia.se eller anna@heliophilia.se

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.