Bangladesh i förändringens tid


Foto:

Bistånd, mikrolån, banker, mobiltelefoner snart i var mans hand, internet och lyxbilar. Hus som byggs och byggs på och växer upp ur jorden som svampar. På ytan ser den ekonomiska utvecklingen ut att gå bra i Bangladesh. Många får allt större tillgångar och tjänar allt mer pengar.

Men långtifrån alla har det så. ”En annan sida är de 60 miljonerna absolut fattiga”, skriver Bo Kramsjö i sin senaste bok Bangladesh i förändringens tid. Det är de fattigas talan han för i denna bok, i vilken skrämmande statistik och fakta blandas med personliga berättelser om möten med människor som lever på samhällets skuggsida.

Jag har själv gått förbi dem så många gånger på gatorna i Dhaka. Fabriksarbetarna som går i klungor på väg ut eller in i fabriken, bärandes på sina lunchlådor. Kvinnorna som sopar gatorna så att dammet ryker. Ibland stannar de upp i sopandet när man går förbi, ibland inte.

Byggnadsarbetarna som knackar tegel och betong, och balanserar tegelstenar i en trave på huvudet uppför trapporna i det som ska bli ännu ett höghus. Jag har shoppat på Aarong och Fashion for Development och funderat på hur mycket Fairtrade prylarna som packades ner i mina kassar egentligen var. Bo Kramsjö funderar inte bara, han pratar med folk och tar reda på saker, han lär känna de hårt arbetande bengalerna i staden och ute på landet.

Bangladesh i förändringens tid är berättelsen om deras livsöden. Det är berättelsen om Hamid som arbetade i ett Fairtrade-märkt hantverksprojekt och som nu är utblottad och lämnad åt sitt eget öde, och om sömmerskan Sanoara som nu, åttio år och nästan blind, köper orensat ris med småsten i, för att hon inte har råd att köpa färdigrensat.

I Bo Kramsjös bok får vi också möta dem som tjänar på fattigdomen, samtidigt som de säger sig arbeta mot den, i utvecklingens tjänst. Herr Yunus, grundaren av Grameen Bank som fick Nobels fredpris för sina mikrolån, som kallas de fattiges vän samtidigt som han rör sig i ”företagsvärldens finrum”. FN tjänstemän på tillfälligt besök, ambassadfolk som flyger från Dhaka till landet för att ”titta på verkligheten” och så Bibbi Russel som prisar kvinnorna som väver hennes modeplagg för Fashion for Development.

Väverskorna tjänar mindre än en dollar per dag, men ändå kallas detta utveckling. Bo Kramsjö skriver med vass penna om allt detta; om hur det såg ut i landets barndom i början på 70-talet, när han själv kom dit för första gången, och om hur bistånd, biståndsorganisationer och mikrolån sedan dess har förändrat det land han känner så väl.

Bangladesh i förändringens tid är en lättläst bok å ena sidan, behagligt skriven med korta meningar och ett nästan poetiskt språk. Å andra sidan är denna bok inte helt lätt att läsa. Den väcker frustration, en frustration som säkert Bo Kramsjö själv känt många gånger och som han förmedlar väl till läsaren. Kramsjös något ironiska ton framkallar visserligen då och då ett leende i mungipan. Jag skrattar högt när jag läser i inledningen om en ung Bo Kramsjös leriga balansakt i hällregn under ett by-möte med en grupp muslimska unga änkor.

Men när jag sedan läser vidare om alla de människor som Bo har mött under resans gång, som utnyttjas och blir förbisedda, då bubblar det inombords. Vad menas egentligen med utveckling, och vad är bra utveckling för vem? Det är frågan. Det är dock inte bara i frustration som Bo Kramsjö skriver, utan även med en stor portion kärlek, nästan vördnad, för Bangladesh. Det märks väl att han älskar detta land.

Vid dammen sitter tre kvinnor och bankar dagens tvätt. Det guldaktiga snedljuset under vintern är speciellt. Bilden står som stilla. Vackert så man ryser till, skriver Kramsjö.

Jag blundar och ryser jag också, jag ser så tydligt bilden framför mig. Det tror jag inte man behöver ha varit där för att göra, bör tilläggas. Bo Kramsjö förmedlar sitt budskap så glasklart ändå. Detta är dock inte bara en bok för de som är intresserade av Bangladesh. Den har så mycket mer att berätta. För alla som gillar -eller inte gillar- att shoppa billiga kläder (made in Bangladesh), för de som funderar på vad utveckling betyder, på miljö, politik, ekonomi och korruption, kan jag verkligen rekommendera denna bok.

Den lämnar en inte oberörd. Förhoppningsvis väcker den ändå ett intresse för detta mycket spännande och komplexa land. När folk frågar Bo Kramsjö ”hur är dem egentligen i Bangladesh?” svarar han ”på 160 miljoner olika sätt.” Därför ger han också bilder av flera olika livsöden i sin bok och sticker därmed hål på fördomar och uppfattningar om både de fattiga och om fattigdomsbekämpning.

Bo Kramsjö ruskar om gamla ingrodda fördomar om öst och väst och det han skriver är nyttigt att läsa. Det är smärtsamt och vackert. ”Istället för ‘Vi tjänar folket’ skulle ‘Vi tjänar på folket’ vara mera med verkligheten överensstämmande. Men för många är verkligheten en irriterande komplikation”, suckar han. Det är komplicerat! Verkligheten, både i Bangladesh såväl som i resten av världen är långt ifrån enkel. Men ändå är den värd att begrunda medan man läser denna bok, som väcker många tankar.

Anna Stadler
Anna Stadler

Anna Stadler är socialantropolog och har bott i Bangladesh i fyra år och arbetat med kulturdokumentation och utvecklingsfrågor. Annas man, Nathan, är från CHT och bland annat därför har hon kommit att älska detta område som ett andra hem.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.