Banbrytande utbildning för barn med Downs Syndrom på Sri Lanka


Foto:

Först när dans, musik och sång tar över kroppen kan människor till fullo förstå Vedaskrifterna. Då kommer de närmare gudarna. Miranda Himaltha har startat en skola för barn med Downs syndrom för att alla ska kunna närma sig gudarna.

Ridån går upp på Miranda Hemalatha Kala Aashramaya-institutets scen. Musikern spelar traditionella Srilankesiska toner och ut på scen dansar Nadeeka Jeewanthi Samarakoon, den första eleven med Downs syndrom, DS, på MHKA-institutet. Efter Nadeekas föreställning kom fler barn och ungdomar med DS att göra sin debut på samma scen. Möjliggöraren till deras konstnärliga karriärer är dansaren Miranda Himalatha, grundaren till MHKA-institutet som lär ut dans, musik och konst till barn och unga.

Dans och kultur har varit Mirandas passion hela livet och att starta en dansskola var en dröm som gick i uppfyllelse. År 2000 tog drömmen en vändning som hon inte hade räknat med. Föräldrarna till två barn med DS kom till Miranda. Barnen älskade att dansa. De hade varit i kontakt med flera olika skolor som nekat eleverna tillträde och menat att de inte hade resurser nog för barn med speciella behov.

Mirandas vision är att alla människor har rätt till sin kultur och att lära sig. Hon berikade därför sin klass med två nya elever. Nadeeka var den som fick statuera ett exempel. Under Mirandas vingar har Nadeeka dansat sig till berömmelse. På Sri Lanka har hon vunnit flera priser och nu arbetar hon dessutom själv som lärare för andra barn med DS. Lärarinnan Mirandas tro på människans kapacitet har räckt för att övervinna de hinder som uppstått.

Övervinna fysiska hinder. Miranda hade aldrig arbetat med barn med DS tidigare och hon beskriver arbetet som mycket lärorikt för henne.
– Först handlade det bara om att få dem att röra på sig. Mina nya elever var mycket stillasittande och det tog nästan sex månader innan de socialiserade med de andra eleverna. Av de elever som fanns kvar förstås. Många hade lämnat skolan till följd av mitt val att börja lära ut till barn med DS.

Miranda lärde de nya eleverna att utrycka sig med kroppen genom dansen Bharatha Natyam. Genom Kathakali-dansen lärde hon dem att hitta och kontrollera muskulaturen och att uttrycka sig med ansiktet. 2004 sattes den första föreställningen upp tillsammans med de elever som fanns kvar i klassen.

Showen visades på tv-kanalen ITN och skapade sensation i hela landet. Aldrig tidigare hade barn med DS uppträtt med traditionell Srilankesisk dans på tv. Den mediala uppmärksamheten gjorde att Miranda startade ett separat projekt för elever med DS. Det var här Nadeeka utbildades till den första dansstjärnan med DS.

– Syftet med att starta DIRI DARU Piyasa, som arbetet kallas, är att lära elever med DS att klara av mer saker själva. Jag lär dem dans för motoriken, och sång för talets skull. Efter ett tag upptäckte jag hur begåvade de här barnen är och nu lär jag dem språk och matematik också. De får lära sig olika konsthantverk att försörja sig med i framtiden.

Min tro är att alla kan, bara man jobbar hårt. Vissa barn är exceptionellt begåvade och kan satsa på sina intressen, säger Miranda.

Många hinder har dykt upp på vägen för Miranda och hennes elever. Det finns de som inte tror på deras arbete, men de bemöter dem med mod och tolerans. Elevernas prestationer, föräldrarnas engagemang, responsen från media och den sociala respekten gör att Miranda orkar kämpa för sin dröm om att alla har rätt att lära sig.

Att lära sig traditionell dans, musik och konst handlar om att få tillgång till en identitet. För att kunna skapa en internationell grupp måste nationella grupper finnas. Den traditionella kulturen ger en tydlig bild av vad som är en viss nations, religiös grupps eller folkgrupps identitet. Det är viktigt att ha en egen nationell identitet för att förstå och respektera andra nationella i identiteter, eller kulturer. Men det är också viktigt för att lära sig kreativitet och för att förstå sin samtid. Alla moderna kulturyttringar härstammar någonstans ifrån, berättar Miranda.

I år är det 55 år sedan Miranda satte upp sin första show och arbetet med att lära ut srilankesisk kultur fortsätter. Eleverna har kommit tillbaka till Miranda Hemalatha Kala Aashramaya och tillsammans fortsätter de att skapa sensation.

Text: Wilda Nilsson & Anna Persson

Wilda Nilsson
Wilda Nilsson

Wilda Nilsson är student och frilansskribent med särskilt fokus på Asien. Hon läser journalistikvetenskap på JMK och har tidigare läst Centralasienkunskap och hindi. År 2012 skrev hon klart sin kandidatuppsats i samhällsgeografi om det tibetanska exilsamhället i Indien. Hon har bott längre perioder i Asien och åker under våren 2012 tillbaka till Indien och Nepal för att fortsätta dokumentationen av tibetanernas situation i exil. Vill du veta mer? www.wildanilsson.se eller wilda.nilsson@gmail.com

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.