Mangomannens återkomst


Foto:

Delhi har talat. Aam Aadmi Partiet (AAP) fick en klar majoritet i den lagstiftande församlingen, Jan Lokpal Bill, i extravalet i februari i Indiens huvudstad. AAP vann 67 av de 70 mandaten. AAP som kämpade med sin kvast som partisymbol har sopat rent. Domen är det första tecknet på att Narendra Modi och dess Modi-våg är på väg ut, och att indiska väljare inte kommer att låta sig styras av löften och propaganda när det kommer till gott rent styre.

En gång slagen, två gånger vald. Detta är andra gången AAP har valts av Delhi. För ett parti som är knappt tre år gammalt – AAP grundades i november 2012 – är detta en extraordinär bedrift i indisk politik. I det första valet hade det ifrågasatta AAP ingen tydlig majoritet men lyckades efter valet forma en koalition med Kongresspartiet, som var vid makten i tre mandatperioder på rad fram tills 2013. AAP styrde Delhi i 49 dagar innan chefsministern Arvind Kejriwal avgick efter att ha misslyckats med att samla Jan Lokpal Bill.

I de allmänna nationella valen 2014 hade AAP 432 kandidater men vann bara fyra mandat, samtliga i Punjab. Det var första gången AAP ställde upp i nationella val. Partiet lyckades inte vinna något mandat i Delhi. Modi-vågen var på topp och BJP kom till makten var än AAP utmanade. Kejriwal utmanade Modi i Varanasis valkrets men förlorade. Ett par månader senare tillkännagavs nytt delstatsval. Efter ett år av presidentstyre, vilket hade följt efter AAPs avgång, var partiet med i leken igen.

Skickligt positionerade AAP sig själva som huvudutmanare till Modi och hans partis hegemoni. BJP startade en mycket negativ kampanj mot AAP i allmänhet och Arvind Kejriwal i synnerhet. Det skulle bli skadligt i fall Arvind Kejriwal återkom som Delhis chefsminister.

Detta var det första tecknet på att AAP blivit en seriös utmanare. Resten är, som man säger, historia. Bara några veckor före valet visade BJP de första nervösa tecknen och aviserade hastigt den pensionerade Kiran Bedi, från indiska poliskåren, som chefsministerkandidat. Bedi var Indiens första kvinnliga poliskonstapel och hade gått tillsammans med Kejriwal i Anna Hazares antikorruptions-protester under 2012. Hon hade senare fjärmat sig från Annas rörelse vilken huvudsakligen krävde att ett oberoende organ skulle bildas för att utreda korruption inom staten.

Kongresspartiet och BJP startade en intensiv negativ kampanj mot AAP. Kejriwal kallades anarkist som, om han tilläts komma till makten, skulle stoppa dagliga rutiner som fick landet att fungera. Just däri ligger Kejriwals attraktion bland unga väljare, varav många redan upplever att regeringen fungerar dåligt och att politiker stoppar fickorna fulla av enormt stora mutor, ja då är det bättre i fall den inte fungerar alls. Kongresspartiets ledare Rahul Gandhi kallade Kejriwal för en BJP-spion, BJP sa att AAP bara skapar drama.

Förutom att skrika högt i traditionella och sociala medier, som förvisso skapade uppmärksamhet, avslöjade det också att inga av de gamla partierna hade någon riktig agenda för Delhis invånare. BJP hade inte ens ett valmanifest och satte istället ihop ett ”visionsdokument” för att kompensera bristen på sina faktiska visioner. Kongresspartiet å andra sidan hade ett svagt valmanifest som huvudsakligen erbjöd standardåtgärder, vilket resulterade i att partiet inte vann några mandat alls.

AAP lovade att göra Delhi till en fullt WiFi-tillgängligt stad och aviserade att bygga nya skolor och högskolor. Partiet höll fast vid att få igenom sina krav i Jan Lokpal Bill. Några veckor senare, var det klart att tävlingen återigen stod mellan Kejriwals AAP och Modis BJP.

AAP laddar om.
AAP kampanjade ursinnigt och satte upp telefonlinjer för att ringa väljare. Deras social media strategi var av en kaliber som de flesta varumärken bara kan drömma om. BJP:s drag att introducera Kiran Bedi som sin chefsministerkandidat misslyckades eftersom det ledde till missnöje i partileden. AAP avvisade stöd från religiösa bigotter som Syed Ahmed Bukhari som leder Delhis inflytelserika moské, Jama Masjid. Vilket resulterade i att de sekulära hellre valde dem.

BJPs högerextrema element gjorde oansvariga uttalanden som reflekterade ett eftersatt och sekteriskt tankesätt. Detta skadade partiets image djupt. Dock hade BJP bättre kort – de var vid regeringsmakten, hade stora massmediakampanjer och var uppbackade av toppstrateger – men lyckades inte spela dem väl. Samtidigt hävdade AAP att de kom en slags politik som skiljde sig från BJP:s nationalistiska retorik och Kongresspartiets politik som medvetet ställer grupp mot grupp: s.k ”divisive vote-bank policies” där populism och smalt hänsynstagande blir avgörande för hur rösten läggs.

Kejriwal har alltid varit en agitator vilket gjorde stor nytta på gräsrotsnivå. De tog upp miljöfrågan, HBT-rättigheter. För det häcklades och attackerades AAPs aktivister. I Bombay blev en AAP-medlem, och tillika, rätt till informations-aktivist (RTI) våldsamt attackerad av personer som påstods ha kopplingar till maffian inom mark- och byggindustrin. AAP utmanade den etablerade maktstrukturen, vilket med förtjusning attraherade väljare som verkligen ville förändra saker. Uppenbarligen finns det en hel del av dem i Delhi.

Dagen då Delhis valresultat tillkännagavs och det var tydligt att AAP var på väg mot seger, steg Bombaybörsen med 300 punkter. Efter detta är BJP inte längre det enda partiet som är ”bra för ekonomin”.

Halsdukskritik. Efter avgått 2006 från sin post som Delhis ombudsman för inkomstskatt, arbetade Kejriwal som aktivist, för att senare bilda AAP. För sitt engagemang blev han häcklad och trakasserad av sina motståndare. Inledningsvis var han känd för sin RTI- aktivism men under 2015 års valkampanj ignorerades han i stort sett av massmedia. AAP kallades för ett parti av sopmaskiner då kvasten var deras symbol. Och att sopa gatorna i Indien är ett lågstatusjobb som man ofta ser ner på.

AAM (första ledet i partinamnet) betyder mango på hindi. I folkmun kallades partiet populärt för mango-partiet som leds en mango-man. För att stävja det populära språkbruket blev Kejriwal hånad som halsduksmannen eftersom han alltid bär scarf.

AAP gav halsduksmannen-epitetet en positiv spinn och nyttjade det. AAP och Kejriwals berättelse är en seger trots många svårigheter och belackare. Partiet har odiskutabelt lagts till i Indiens politiska spektrum och siktar på att nå högre höjder. Dock har de första dagarna av den nya AAP regeringen sett inre maktstridigheter.

Delhi har gett AAP och Kejriwal en mycket bra andra chans, och det är nu upp till partiet att uppfylla sina löften. Hur snabbt och smidigt det kan uppnås beror på Kejriwals ledarskap och AAPs regeringsduglighet.

Översättning: Mikael Gustafsson.

Rohit Bhatia
Rohit Bhatia

Rohit Bhatia är journalist och frilansskribent, född och uppvuxen i Bombay (Mumbai) där han arbetat som reporter för olika journaler och dagstidningar. Han har MA i Engelsk Litteratur. Hans arbete har publicerats i Indien, Australien och Europa. Hans huvudsakliga ämnen är indisk politik, klimat och alternativ kultur.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.