Mangofolket reser sig

Arvind Kejriwal leder Aam Aadmi-Party

Arvind Kejriwal leder Aam Aadmi-Party, som ställer sig emot korruption och kommunalism.
Foto: Arvind Kejriwal leder Aam Aadmi-Party, som ställer sig emot korruption och kommunalism.

Ett nytt politiskt parti i Indien har haft en framgång utan motstycke under sina tre första år. Aam Aadmi-Party (AAP) vann det första valet de deltog i och bildade regering i staten Delhi. Förhoppningen som AAP ger är att ett parti som inte är kopplat till kasttillhörighet och kommunalism kan röstas till makten i Indien.

Ordet för ”mango” och ”vanlig” är det samma på Hindi – Aam. Andra partier har kallat AAP för ”mangofolket i en bananrepublik” men AAP:s anhängare avskräcktes inte och kan nu stolt hävda att de är mangofolket som ”välte äppelvagnen” inom den indiska politiken.

Föddes arg: År 2011 startade medelklassindier som var trötta på korruptionen en rörelse som kallades India Against Corruption (IAC, Indien mot korruption). I spetsen för rörelsen gick landsbygdsaktivisten Anna Hazare som hungerstrejkade för att få igenom ett lagförslag i parlamentet som skulle underlätta tillsättningen av en Jan Lokpal (folkets ombudsman) med makten att kontrollera korruption på hög nivå.

Lösningen var överförenklad men det indiska folket är så trötta på korruption och kompiskapitalism att varje opolitisk rörelse för att stoppa detta kommer att få ett massivt stöd. Det underlättade också att Hazare hade ryktet om sig att vara en rakryggad, äldre aktivist som med lyckat resultat drivit kampanjer för sociala reformer och utveckling på Maharashtras landsbygd under 1970-talet.

Till en början var Hazares rörelse opolitisk och stod emot kapningsförsök från politiker i oppositionspartierna. Anna Hazare hungerstrejkade vid observatoriet Jantar Mantar i Delhi. Snart började människor gå ut på gatorna och kräva att ett lagförslag skulle godkännas i parlamentet för att tillsätta en Jan Lokpal. Det hölls demonstrationståg i Mumbai, Bangalore, Chennai och i nordöstra Indien. Det ordnades solidaritetsmöten av indier bosatta i London, New Jersey, Glasgow och Paris. Rörelsen listades bland de tio främsta nyhetshändelserna under 2011 av Time Magazine. Det ökande inhemska och internationella trycket från vanligt folk gjorde att Indiens regering gick med på att lägga fram lagförslaget.

Rörelsen ledde till att AAP bildades. Några medlemmar i IAC, varav de flesta var aktivister, ansåg att det behövdes mer politiskt inblandning för att åstadkomma en verklig förändring. Arvind Kejriwal, en aktivist inom rörelsen Right to Information (RTI) och tidigare byråkrat inom den indiska skattemyndigheten, var den mest framträdande av dem. Han och några medlemmar i IAC gick vidare och bildade AAP.

Kejriwal hade tidigare använt RTI-lagen för att synliggöra korruption i många departement och mottog Ramon Magasaysay-priset för Framväxande ledarskap år 2006 för sin medverkan till att lagen antogs.

Svepande framgångar: Ganska snart efter att AAP bildats ledde Arvind Kejriwal en serie demonstrationer mot makthavarna. Särskilt märkbara var demonstrationerna utanför Delhis polishuvudkvarter då man krävde att polischefen Neeraj Kumar skulle avsättas. Vid den här tidpunkten sjöd Delhis invånare av ilska till följd av de omtalade våldtäktsfallen.

AAP beslutade att utmana den etablerade makten och ställde upp till val i staten Delhi. Den dåvarande chefsministern Sheila Dikshit, en kvinna under vars styre säkerheten för kvinnor i Delhi nått ett bottenläge, kallade AAP för ett parti sopare som inte skulle göra något avtryck på valresultatet. Den här gången hånades AAP:s valsymbol – en kvast – med vilken partiet lovade att sopa undan korruptionen.

I sitt första val vann AAP 28 platser av 70. Bharatiya Janata Party (BJP) på högerkanten vann 31 och Kongresspartiet vann bara åtta. Samma Kongressparti som AAP protesterat mot hjälpte nu, efter realpolitiska överväganden, AAP att bilda regering. Det här var en skyddsbarriär för att hålla BJP borta från makten.

Anarki och anti-parti: Ett viktigt datum i indisk politisk historia är den 28 december 2013. Det var den dagen då AAP bildade Delhis statliga regering och ändrade den politiska ekvationen i Indien för alltid. Andra partier hade underskattat folkets uppvaknande kring det dåligt styret, korruptionen och kommunalismen. AAP:s seger gjorde klart för de båda huvudpartierna – kongressen och BJP – att det fanns en annan utmanare. AAP satte agendan för en ren politik och de andra partierna kommer att vara tvungna att seriöst överväga om de vill delta i nästa val med kandidater som har en kriminell bakgrund.

[quote]AAP:s succé i Delhi bevisade att tiden är över då man kunde ställa upp med kriminella kandidater som skulle pressa folket att rösta på dem.[/blockquote]

AAP stannade inte vid makten tillräckligt länge för att åstadkomma någon varaktig förändring och dess styre varade bara i 49 dagar. Under den här tiden såg partiet till att polisanmäla den tidigare chefsministern i Delhi, Sheila Dikshit, för oegentligheter under förberedelserna av Samväldesspelen 2010. Polisanmälningar gjordes också mot den tidigare ministern Murli Deora och Reliance Industries ordförande Mukesh Ambani som påstods ha konspirerat för att driva upp priserna på naturgas och höja elpriserna. Ett drag som visade att AAP menade allvar när det handlade om att bekämpa korruptionen, även om ministrarna tillhörde ett parti som stöttade dem. Ett annat bra drag var att man inspekterade statliga skolor och sanktionerade pengar för omedelbara reparationer.

AAP:s regering skapade också nya standardrutiner för el och vatten och stoppade förekomsten av röda och blå varningslyktor på officiella bilar eftersom de ansågs vara en maktsymbol. Den 14 februari 2014 avslog Delhis nationalförsamling regeringens förslag att introducera en Jan Lokpal-lag. Inom några timmar hade Kejriwal avgått som chefsminister i Delhi.

Hånen och skämten började igen. Några kallade AAP för det Absoluta anarkipartiet och kritiserade dem för att ha kastat bort sin chans att styra.

AAP:s justitieminister i staten, Somnath Bharti, fick stora rubriker sedan han påstått att afrikanska kvinnor i Delhi bedrev illegal verksamhet kopplad till droger och prostitution. Han ledde en folkmassa till några av kvinnornas bostad och pressade polisen som vägrade agera eftersom det inte fanns någon arresteringsorder mot afrikanerna. En kvinna påstods ha överfallits. Händelsen utplånade allt hopp om att AAP skulle vara mer än ett moralistiskt medborgargarde vars enda sätt att uttrycka sig är genom att samla ihop en mobb. Några veckor senare var partiet utan makt.

Nedåt men inte ute: Tappra anhängare till AAP demonstrerar fortfarande bakom Kejriwal iklädda partiets välkända vita kepsar och de ser hans avgång som något bra om han hålls tillbaka från att göra ett bra arbete. Skeptiker undrar om Kejriwal alls skulle kunna sitta vid makten eller om han bara klarar att leda demonstrationer.

Efter avgången fortsatte Kejriwal att bekämpa korruptionen genom att avslöja schweiziska bankkontonummer som påstods tillhöra några av Indiens största industrimän, bröderna Ambani. Kejriwal anklagade också kongresspartiets parlamentsledamot Annu Tandon, chefen för Jet Airways Naresh Goyal och flera andra för att ha konton i schweiziska banker.

AAP har bestämt sig för att delta i de allmänna valen våren 2014. Ingen förväntar sig att de ska bilda centralregering, men å andra sidan avskrevs de på samma sätt innan de vann i Delhi. AAP kommer definitivt göra så att de större partierna håller sig på tårna. De kan mycket väl bilda en vinnande koalition, men frågan är vad som händer därefter? Och är indierna intresserade av att ta reda på det efter AAP:s misslyckande i Delhi? Tidigare har den indiska väljarkåren varit oförlåtande mot dem som avsäger sig sitt mandat. Kommer de att gå lättare fram med Kejriwal bara för att lära de andra partierna en läxa?

Översättning: Teresia Borgman

Rohit Bhatia
Rohit Bhatia

Rohit Bhatia är journalist och frilansskribent, född och uppvuxen i Bombay (Mumbai) där han arbetat som reporter för olika journaler och dagstidningar. Han har MA i Engelsk Litteratur. Hans arbete har publicerats i Indien, Australien och Europa. Hans huvudsakliga ämnen är indisk politik, klimat och alternativ kultur.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.