Journalisten Nils Horner mördad i Afghanistan


Foto:

Nyheten kom som en chock och gav en isande känsla under tisdagsförmiddagen: Sveriges Radios korrespondent i Asien har blivit ihjälskjuten i Afghanistans huvudstad Kabul. Mordet påverkar oss i Sverige och ger eko i världen.

”Det är en av de värsta dagarna i Sveriges Radios historia”, skrev Sveriges Radios vd Cilla Benkö, på sverigesradio.se kort efter att både UD och Sveriges Radio bekräftat att Nils Horner dödats. Anförandet vid den presskonferens som hölls klockan elva på förmiddagen avslutade hon med orden: ”nu måste vi ta oss igenom den här fruktansvärda dagen.”

Reaktionerna är desamma överallt. Bestörtning, chock, sorg. Det är tillräckligt illa när någon går bort i förtid på grund av sjukdom eller olycka. När det sker genom mord är det så mycket värre. Det försätter anhöriga i en än svårare chock. Jag känner igen känslan efter att ha fått veta att journalister som jag lärt känna i Sri Lanka mördats. Det är en isande obehagskänsla som sprider sig i kroppen.

Vid Sveriges Radio beskriver medarbetare en djup förstämning. De har förlorat en vän och medarbetare. Hela Sverige känner med Nils Horners familj, vänner och nära kollegor. Nils Horner har fått mycket uppskattning av både kollegor och lyssnare för sitt sätt att rapportera och att vara. Nu när han inte längre finns i livet, så sjunker det än mer smärtsamt in.

Dådet ägde rum när Nils Horner genomförde en intervjuer på gatan, nära en libanesisk restaurang. Två unga män kom upp bakom Nils Horner och sköt honom i bakhuvudet när han intervjuade afghanska medborgare. Männen sprang från platsen och ska förföljts av säkerhetsvakter.

Horner arbetade med att göra reportage bland annat inför det kommande presidentvalet 5 april. Hans sista rapport för Sveriges Radio kom från Kabul, daterad 10 mars 2014.

Jag var i kontakt med Nils vid några tillfällen och tackade honom för hans gedigna rapportering från Sri Lanka i samband med inbördeskrigets slutskede i början av 2009. Vi utbytte tankar kring sådant som är intressant att berätta om från Sri Lanka.

Afghanistan är rankat på plats 128 av 180 länder i Reportrar utan gränsers pressfrihetsindex, medan Sri Lanka ligger på plats 165 – den sämst rankade demokratin i världen 2014. Skillnaden mellan länderna är att det i Afghanistan främst är grupper som gör väpnat motstånd mot regeringen som mördar journalister medan det i Sri Lanka anses vara regeringen som ligger bakom de flesta av morden.

Nils Horner började arbetet som utrikeskorrespondent för Sveriges Radio 2001 och bevakade därefter Mellanöstern och Asien, från Afghanistan och österut och söderut. Ofta hördes hans röst från Indien. Området han täckte in var enormt men radiolyssnarna fick genom hans röst en känsla av att detta är en person som omsorgsfullt tar reda på saker, oavsett vilken plats det handlar om. Hans sätt att berätta från Asien kommer att saknas av många.

Numera sträcker sig bevakningsområdet från Afghanistan till Östtimor och lite till i olika riktningar. Det vill säga Asien. Därför är det tur att jag gillar att resa.

(Nils Horner på sverigesradio.se)

Genom ett våldsdåd ändades Nils Horners liv i förtid. Våldsmän, för det är ju nästan alltid män som begår våldsdåd, påverkar genom att släcka liv. Ibland misslyckas de. Den här gången ”lyckades” de. Män med dolda skjutvapen är svåra att skydda sig mot.

Att istället göra något konstruktivt i ett land som så länge präglats av våld tycks svårare. Ett motiv med detta och andra våldsdåd är att människor ska känna fruktan. Fruktan för att gå och rösta. Fruktan för att vistas ute. Den här fruktan ska etsas in i själar. Strategin är att ta människors frihet och kontrollera deras liv och deras tankar.

Efter mordet har svenska och utländska redaktioner övervägt att inte skicka journalister för att bevaka presidentvalet. Många organisationer, som BBC, argumenterar för att det är att vika sig för våldet. Det journalistiska arbetet måste fortsätta, menar de. Annars lämnas också de lokala journalisterna ensamma och blir än mer utsatta för hot och våld än de redan är. Debatten kommer att fortsätta.

Nils Horner har på senare år varit i Afghanistan tre-fyra gånger per år och enligt Sveriges Radio är han mycket säkerhetsmedveten och kan Kabul väl. Han var i Afghanistan vid de historiska händelserna 2001 när talibanerna föll och i Irak när USA:s styrkor intog Bagdad 2003.

Vi som följer länderna i Sydasien med intresse minns bevakningen efter tsunamikatastrofen 2004 som slog hårt mot regionen. Mycket finns att lyssna på i arkivet på Sveriges Radios webbplats.

”Korrespondenterna” i Sveriges Television gjorde ett extrainsatt avsnitt som sändes under tisdagskvällen. Kollegor ger ett ömsint porträtt av en man som levde för journalistiken, ständigt på resande fot.
Se programmet på SVT.

Enligt AFP förnekar talibanerna att de skulle ligga bakom dådet. Vilka som är skyldiga kan tyckas spela en underordnad roll i nuläget men att ta fast journalistmördare är av stor betydelse för demokratins fortlevnad i Afghanistan. I det här fallet är det inte en statsledd kampanj mot medier och journalister. Det gör chanserna att lösa brottet avsevärt större än det varit i Sri Lanka, där inte ett enda av de tiotals politiskt motiverade morden på inhemska journalister sedan den nuvarande regeringen tog plats är uppklarat.

Hot och attacker mot journalister förekommer även här i Sverige. Vi påminns en dag som denna om det ovärderliga i att få leva i ett fritt och öppet samhälle, där journalistiken får ta plats och kan stärka demokratin. Även om förstämning präglar den här dagen så har Nils Horner, som fick bli 51 år, inte levt förgäves och det kan på sikt lindra den sorg som många känner.

”Tack för din epost och för att du lyssnar till sändningarna. …” svarade Nils Horner.

Tack, Nils Horner!

Sydasien
Sydasien

Sydasiens redaktion publicerar kontinuerligt nyhetsnotiser från Nyhetsbyrån IPS.

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.