Inför presidentvalet i Sri Lanka: Muslimska perspektivet


Foto:

Presidentvalet närmar sig i Sri Lanka – det kommer hållas två år tidigare än vad som först var planerat. Efter att regeringen besegrat de tamilska tigrarna 2009 så tidigarelade president Mahinda Rajapaksa valet med två år. Den 8 januari 2015 går de lankesiska väljarna ut till valurnorna för att välja en ny president. De två främsta kandidaterna är sittande presidenten Mahinda Rajapaksa, Sri Lanka Freedom Party, och utmanaren Maithripala Sirisena från partiet United National Party.

Presidentvalet närmar sig i Sri Lanka – det kommer hållas två år tidigare än vad som först var planerat. Efter att regeringen besegrat de tamilska tigrarna 2009 så tidigarelade president Mahinda Rajapaksa valet med två år. Den 8 januari 2015 går de lankesiska väljarna ut till valurnorna för att välja en ny president. De två främsta kandidaterna är sittande presidenten Mahinda Rajapaksa, Sri Lanka Freedom Party, och utmanaren Maithripala Sirisena som i november 2014 lämnade SLFP och anslöt sig till partiet United National Party.

Mycket har hänt i Sri Lanka sedan Mahinda Rajapaksa besegrade general Fonseka i det förra presidentvalet. Rajapaksa regimen har blivit med all rätt blivit anklagade för att ha inskränkt en rad demokratiska institutioner, bland annat så har regeringen anklagats för att varit alldeles för passiv vid anti-muslimska demonstrationer.

Utmanaren Maithripala Sirisena har lovat att återställa vissa demokratiska ”balanser” som till exempel att presidents makt ska minska. Men låt oss i denna krönika stanna vid relationen mellan presidentkandidaterna och den muslimska minoriteten.

Sedan 2009 har relationen mellan Rajapaksa och de muslimska politikerna varit upp och ner. Det största muslimska partiet i landet, Sri Lanka Muslim Congress (SLMC), valde 2009 att stödja Rajapaksas motståndare, general Fonseka i föregående presidentval. Men det dröjde inte länge innan de befann sig i regeringen och ledaren för partiet, Rauff Hakeem, blev justitieminister 2010.

På senare tid har muslimska intressen blivit hotade, främst genom den ultranationalistiska buddhistiska organisationen Bodu Bala Sena anti-muslimska kampanjer. Innan Bodu Bala Senas framfart så hade Rajapaksa ett hyfsat (men inte en majoritet) stöd bland de muslimska väljarna, men efter den senare tidens händelser så lär det inte vara högre.

Landets största muslimska parti Sri Lanka Muslim Congress ledare Rauff Hakeem uttalade sig i media inför valet och poängterade svårigheten att komma överens om vilken kandidat partiet skulle stötta:

”Det är viktigt att vi har konsensus, mellan vårt beslutsorgan (politburo) och den muslimska befolkningen […] det är inte en lätt uppgift […] splittringar uppkommer och folk kommer att lämna partiet.” (colombogazette 2014-12-22)

Hakeem medger att Sirisenas förslag om att presidents makt ska limiteras är ett bra förslag, samtidigt pekar han också ut att Rajapaksa har liknande förslag på gång. Hakeem ställdes inför ett svårt dilemma som oavsett val kom att splittra partiet. Rajapaksa försökte innan valet att locka fortsatt stöd från muslimska politiker (och muslimska röster) genom att säga att han skulle lösa den konflikt som uppstått vid en moské (Dambulla), mellan buddhister (som menade att moskén skulle rivas till förmån för ett buddhistiskt tempel) till muslimernas fördel.

Samtidigt så valde, som sagt SLMC att i förra parlamentsvalet att i valet vara under samma flagga som oppositionspartiet UNP för att sen går över till regeringen. Detta får nu konsekvenser då SLMC fick in 8 medlemmar på UNP:s lista. Men i kommande parlamentsval så lär UNP inte erbjuda samma möjlighet för SLMC, vilket gör att SLMC till nästa val kommer förlora platser, om de inte får samma erbjudande från regeringspartiet (SLFP).

Hakeem tonande i media ner den interna kritik som fanns i partiet för deras stöd för sittande regeringen. Källor som jag har talat med i SLMC säger att partiet var extremt splittrat när det gällde det fortsatta stödet till regeringen och president Rajapaksa. Det fanns en gren inom partiet som vill avslutat samarbetet omgående då de tycker att det i princip är ett meningslöst samarbete med regering som knappt lyssnar på några av de krav som ställts. På frågan, varför har ni fortsatt att stödja regeringen? Säger en källa i partiets ledning att:

”Vi tror och hoppas att regeringen kommer ge med sig av våra krav, vi känner att sitter vi i regeringen har vi åtminstone chansen att påverka politiken, men i opposition är chansen noll. Dessutom finns det en risk för att vårt parti splittras än mer då regeringen alltid kan erbjuda ministerposter eller liknande för att stödja regeringen”

De muslimska partierna har fått ut väldigt lite av de sakfrågor de begärt regeringen att se över de senare åren. Det som har hänt är att ledande individer i flera partier har fått ministerposter, det känns som det på senare tid har gått inflation i antal ministerposter som delats ut av president Rajapaksa. Dessutom har de senaste 2 ½ åren har präglats av en rad attacker mot muslimer utförda av buddhistiska extremister, rapporter i media talar om så många som 350 attacker av olika art under dessa år. Allvarligaste var händelserna i Aluthgama 2014 där minst tre muslimer fick sätta livet till. Så misstron mot regeringen kan skydda (eller är villiga att skydda) mot liknande attacker muslimerna är stor.

En annan källa inom SLMC menar att valet av presidentkandit, har varit svårt då flera av utpekade muslimska fiender valt att stödja varsin presidentkandidat:

”Vi vill vara neutrala, vi menar att Bodu Bala Sena är en extremist grupp som och ena sidan är skapad av regeringen och Jatika Hela Urumaya på andra sidan. Men båda JHU och BBS stödjer varsin presidentkandidat. BBS stödjer Mahinda Rajapakse och JHU är supporters till den största oppositions kandidaten Maithripala. Så vi har fienden på båda sidorna och vi har inget som helst förtroende för någon av kandidaterna.”

Både JHU och BBS (båda buddhistiska, singalesiska ultranationalistiska grupperingar) uppfattas som ett hot mot den muslimska befolkningen, valet står mellan pest eller kolera enligt källan.

Enligt de undersökningar jag har sett så verkar stödet bland den muslimska befolkningen ligga hos oppositionskandidaten Maithripala Sirisena. Ett annat stort muslimskt parti, All Ceylon Makkal Congress (ACMC), sades först stödja den sittande presidenten, men så blev icke fallet. ACMC gick senare ut i pressen och sa att de kommer att stödja oppositionens kandidat och ledaren Rishard Bathiudeen avgick som minister. Samtidigt som han delade ut ett antal verbala kängor till sittande presidenten.

Bland annat anklagade Bathiudeen Rajapaksa för att ha tydliga kopplingar till den buddhistiska extremist gruppen Bodu Bala Sena. Några dagar senare så gjorde SLMC detsamma och även Rauff Hakeem avgick som minister vilket mötes av jubel hos många anhängare. Trots att både nu ACMC och SLMC valt att störta oppositionen så kommer sannolikt de båda partierna splittras, då anhängare till Rajapaksa kommer att stanna hos regeringen. En källa inom SLMC kommentera de senaste veckornas maktspel och att partierna nu splittras så här:

”Det är verkligen sorgligt, våra muslimska ledare är inte ledare längre, det är nickedockor till regeringen. Muslimska befolkningens makt kommer att visa sig i nästa parlamentsval. Vi blev redan besegrade i det föra provinsvalet, vi hade chansen att få upp till 40,00 muslimska väljare att rösta på oss, men vi lyckade bara få 5,000 av dessa. Detta kan mycket väl vara slutet för de stora muslimska partierna i Sri Lanka, våra ledare är totalt ryggradslösa, det är verkligen sorgligt att se.”

Valkampanjen har kantats av attacker mot oppositionella aktörer och låt oss hoppas att valet oavsett utgång blir fredlig i sin process och korrekt utfört. Den 8 januari så avgörs det och det är inte säkert att minoriteternas röst kommer fälla avgörande i valet. Det verkar som Rajapaksa denna gång kan få hårt motstånd i presidentkampen och kanske kan muslimernas röster vara avgörande denna gång.

Andreas Johansson
Andreas Johansson

Andreas Johansson är filosofi doktor i religionshistoria och föreståndare för SASNET (Swedish South Asian Students Network). Johansson forskningsintresse rör religioner i Asien. Andreas har vid flera tillfällen gjort fältstudier Sydasien. Bruket av religiöst språk och symboler i icke religiösa organisationer är något Andreas har analyserat i sin forskning. Vid sidan av forskningen har Andreas ett stort intresse för fotografering. andreasljoh.com

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.