Sydasien valspecial 2014

Unseen and Unheard: Samtliga svenska riksdagspartier diskuterar biståndet till Afghanistan. Afghan Baloch People Speak Up. By Karlos Zurutuza
Foto:

Inför valet i år så bestämde vi oss för att låta de nuvarande riksdagspartierna berätta om deras vision kring relationerna mellan Sverige och länderna i Sydasien. Vi har kontaktat alla riksdagspartier angående frågor kring Sveriges relation med länderna i Sydasien. De som har ställt upp och svarat på frågorna är Folkpartiet, Moderaterna, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet.

Kanske är det inte så förvånande att det är Afghanistans som står i fokus för riksdagspartierna, då Sverige under de senaste åren inte bara gett mycket bistånd utan också haft militärt närvaro. Folkpartiet nämner Afghanistan som särskilt viktig för regionen:

Det är viktigt att samarbeta med nämnda länder på en rad områden. Det skiljer sig dock, till exempel är Afghanistan svårt sargat av krig och Sverige har en upparbetad biståndsverksamhet där sedan årtionden. (Fp)

Moderaterna är inne på samma linje och benämner Sveriges stöd engagemang i Afghanistan som bistånd:

Sverige har ett långsiktigt åtagande till Afghanistan och kommer att fortsätta med det även efter det att svensk trupp lämnat landet. Det fortsatta engagemanget kommer innebära att Afghanistan blir Sveriges största partner för bilateralt utvecklingssamarbete. (M)

Socialdemokraterna omnämner Afghanistans som det landet som kommer få mest bistånd på sikt:

När det gäller Afghanistan menar Socialdemokraterna att det svenska engagemanget för Afghanistan går 2014 in i en ny fas. Det militära bidraget håller på att avvecklas och säkerhetsansvaret lämnas över till Afghanistan. Sveriges engagemang för att bidra till fred, utveckling och kvinnors rättigheter ska vara långsiktigt. Afghanistan blir i framtiden Sveriges största biståndsland. Det ställer stora krav både på afghanska myndigheter men också på den svenska styrningen av biståndet, inte minst gällande korruptionen.(S)

Till skillnad från de övriga partierna har Vänsterpartiet har en liten annan inställning till Sveriges insats i Afghanistan, det beskrivs som ett stort misslyckande och betonar samtidigt att kvinnor ska en större roll i landets demokratiseringsprocess:

Den militära insatsen i Afghanistan är ett misslyckande. Ju förr vi vågar erkänna detta och dra konsekvenserna av det, desto bättre. Afghanistans historia visar att det inte finns en militär lösning på landets problem. Vänsterpartiets utgångspunkt är att vi vill se en utveckling mot fred, demokrati och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i Afghanistan. En sådan utveckling kräver en i grunden annan strategi för Afghanistan där militära insatser ersätts med civila och där Sverige aktivt bidrar till en freds- och försoningsprocess i landet. Särskilt viktigt är det att Afghanistans kvinnor inkluderas i fredsprocessen så att deras inflytande och rättigheter inte förhandlas bort. Erfarenheten från andra länder visar dessutom att fredsförhandlingar där kvinnor deltar leder till en mer hållbar fred. Vänsterpartiet har därför krävt en svensk handlingsplan för hur vi kan stärka Afghanistans kvinnor och garantera att de får ökat inflytande i fredsprocessen. (V)

I övrigt kan jag konstatera att det är spridda skurar i svaren om de övriga länderna. Det blir på ett sätt ganska mycket floskler, där partierna säger ganska mycket självklara saker som att ”Vi måste stödja mänskliga rättigheter” men inte konkret går in närmare på hur.

Socialdemkraterna är de enda som nämner Maldiverna, Nepal, Bhutan och Sri Lanka, de lägger särskilt fokus på hur mänskliga rättighter kan stötttas med hjälp av EU;

Arbetet med finna vägen till ett Sri Lanka där alla folkgrupper kan leva i fred och jämlikhet kan bara ske i dialog mellan alla parter och Sverige bör stödja den processen. Ansvariga för de övergrepp som skedde i slutet av inbördeskrig mellan armen och de Tamilska tigrarna måste efter oberoende utredning ställas till ansvar för detta. Maldiverna har spelat en viktig roll för att lyfta frågan om klimatförändringarna på den internationella agendan, strävanden som bör främjas. För Sveriges relation med flera av dessa länder, som Nepal, är EU en viktig aktör, exempelvis gällande bistånd. Nepals väg från ett auktoritärt kungadöme utan partier har inlett en resa mot demokrati och vi vill att den processen fortsatt får omvärldens stöd. Också Bhutan har gått ett system med en enväldig monark till ett mer demokratiskt system och även här är det av vikt att Sverige i relevanta fora är med och stöttar positiv utveckling. (S)

Det finns också konkreta förslag på hur Sverige ska samarbeta med länder i Sydasien regionen. Handelsrelationerna är viktiga för moderaterna, som påpekar vikten av svenska företag i Indien:

Sverige har omfattande bilaterala förbindelser med Indien. Idag finns omkring 170 svenska företag representerade i Indien. Kontakterna mellan Sverige och Indien har breddats och fördjupats de senaste åren inom ett stort antal områden. Handelsutbytet har ökat och det bilaterala samarbetet bland annat rörande miljöfrågor och inom vetenskap och forskning har stärkts. Under 2012 öppnade Sverige ett generalkonsulat i Mumbai. (M)

Moderaterna fortsätter på samma spår och pekar i Sydasien ut Indien som särskilt viktigt för Sveriges relationer och pekar på den ekonomiska utvecklingen i landet:

Att knyta kontakter för handel och närmare relationer med i Sydasien är viktigt för oss. Bland annat så står Indien står inför stora politiska, ekonomiska och sociala utmaningar, men är numera samtidigt en av världens största ekonomier. Utrikesminister Carl Bildt var nyligen i Indien och förhoppningsvis kan det besöket också bidra till att Indien uppmärksammar Sverige som partner både ekonomiskt och politiskt. (M)

Socialdemokraterna talar om handel som en väg in för att implementera mänskliga rättigheter genom att jobba för arbetare får bra jobbvillkor:

Arbetstagares rättigheter i dessa länder, samt i relation till svenska företag, är också viktiga frågor. Det är bra när debatten om dessa frågor exempelvis i textilindustrin väcks i Sverige så att frågorna uppmärksammas, men mer behöver göras. (S)

Vänsterpartiet är inne på samma spår och ger ett exempel från Bangladesh:

Bangladesh är ett av de länder Sverige importerar mycket kläder ifrån. Därmed har vi också ett ansvar för villkoren för de som tillverkar kläderna. Att kunna organisera sig i oberoende och fria fackföreningar är en grundläggande mänsklig rättighet. Att löntagare har möjlighet att gå samman och organisera sig är en förutsättning för att garantera rimliga arbetsvillkor, löner man kan leva på och för att de vinster som skapas i den globala ekonomin ska komma fler till del. I många länder har fackföreningsrörelsen dessutom varit drivande i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter. Vänsterpartiet vill inte se en global ekonomi där länder tävlar om att pressa löner och försämra villkoren. Tvärtom ser vi det som centralt för arbetet med att bekämpa fattigdom och öka jämlikheten att handelspolitik och de fackliga frågorna kopplas samman. (V)

Även Vänsterpartiet talar om handel och Indien, men inte med fokus på de svenska företagarna utan med ett mer EU-kritiskt fokus:

Ett konkret exempel är Indien som vill värna livsmedelssäkerheten och kunna stödja inhemsk livsmedelsproduktion med stöd till landets livsmedelsproducenter. Detta är för övrigt ett förfarande som de industrialiserade länderna har tillämpat för att trygga sin egen livsmedelsförsörjning. Som bekant är jordbrukssubventionerna i EU och USA fortfarande mycket omfattande. I det här läget driver EU på för att Indien ska avreglera livsmedelsproduktion. Det finns en uppenbar risk att det kan missgynna Indiens möjligheter att försörja sin stora befolkning med livsmedel.(V)

Vänsterpartiet uttalar sig också väldigt kritiskt mot Sveriges handel med krigsmaterial och utmålar särskilt Pakistan som en problematisk partner inför framtiden:

Under bara det senaste året märks en ökning i värdet på faktisk krigsmaterielexport med 22 procent. Värdet på vapenexporten uppgår nu till nära 12 miljarder kronor årligen. Bland köparna återfinns en lång rad diktaturer, krigförande stater och länder som begår grova och omfattande brott mot de mänskliga rättigheterna. Vänsterpartiet har varit starkt kritiskt till denna utveckling; den står tydligt i strid med hur vi vill att Sverige ska agera i världen. Sverige kommer inte med trovärdighet att kunna agera för ökad respekt för de mänskliga rättigheterna och frihet i någon del av världen så länge vårt land beväpnar auktoritära regimer som samtidigt underminerar detta. (V)

För Vänsterpartiet är nedrustning, demokratisering och ökad respekt för de mänskliga rättigheterna centrala mål för den svenska utrikespolitiken. Den svenska vapenexporten strider mot samtliga dessa mål. Sverige exporterade förra året vapen till länder i väpnad konflikt, såsom Pakistan. Den svenska lagstiftningen förbjuder i dag export till krigförande stater. Dock visar regeringens skrivelse 2013/14:114 Strategisk exportkontroll 2013 – krigsmateriel och produkter med dubbla användningsområden hur Sverige exporterar vapen till en rad stater som deltar i väpnade konflikter eller som befinner sig i inbördeskrig. […] Därtill går det inte att förneka att mottagarlandet Pakistan befinner sig i en blodig såväl som gränsöverspillande väpnad konflikt.(V)

De fyra partierna (Folkpartiet var inte speciellt utförlig i sitt svar därför har de inte heller fått någon större plats i denna artikel) har flera saker gemensamt, deras huvudsakliga fokus i Sydasien ligger först och främst på Afghanistan och Indien. Partierna är väldigt överens om att Sverige ska stödja demokratiseringsprocesser och stödja mänskliga rättigheter i Sydasien.

Ett konkret förslag från såväl Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Moderaterna är att Sverige via handel har en chans att påverka detta, bland annat genom att arbeta för bra arbetsvillkor.

Vänsterpartiet är annars det parti som sticker ut mest i vår lilla enkätundersökning. De ställer sig mycket kritiska till Sveriges deltagande i Afghanistan och till Sveriges vapenexport.

Personligen så hade jag önskat ett bredare fokus där flera länder och dess möjligheter/problem kunde diskuterats. På frågan om “ vilket sätt är länderna i Sydasien (Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Indien, Maldiverna, Nepal, Pakistan och Sri Lanka) viktiga att samarbeta med? Och på vilket område? (bistånd, migration, utbildning etc.)”

Socialdemokraterna var de enda som kommenterade Sri Lanka. Men jag saknade helt kommentarer om Sri Lanka och frågan kring pressfriheten.

Vilka frågor skulle ni läsare ställt till de olika riksdagspartierna?
Vad saknar ni i deras svar?

Andreas Johansson
Andreas Johansson

Andreas Johansson är filosofi doktor i religionshistoria och verksam vid Lunds universitet och Linnéuniversitet. Han är föreståndare för SASNET (Swedish South Asian Students Network). Johansson forskningsintresse rör religioner i Asien. Andreas har vid flera tillfällen gjort fältstudier Sydasien. Bruket av religiöst språk och symboler i icke religiösa organisationer är något Andreas har analyserat i sin forskning. Vid sidan av forskningen har Andreas ett stort intresse för fotografering. andreasljoh.com

Inga kommentarer än.

Kommentarer är avstängda.